Bytt är bytt

Don Corleone härskar i motljus

I Kulturradion: Nya vågen idag handlade det om att föra över verk gjorda för en konstform till en annan. Om film som sätts på scen, opera som blir film, roman som blir film, tv-serie, dans eller teater, och om fördelen/nackdelen med att genreöverskrida och nyproducera.

Det gamla vanliga tjatet är ju att filmen aldrig gör boken rättvisa, och för det första kanske det egentligen bara är dumt att tro att filmen faktiskt skulle kunna ge lika mycket detaljrikedom och persondjup som boken (om man inte gör en hel serie filmer, och då brukar man tappa fokus i slutändan ändå). För det andra är det en tröttsam liknelse, just för att det är två olika konstformer, med olika förutsättningar och inställning till vad man vill ge sin publik/läsare.

Mario Puzos Gudfadern kan jag tänka mig är en av de få böcker som faktiskt blivit mer älskad och hyllad som film än bok. Likadant med Thomas harris När lammen tystnar, som liksom Gudfadern blev flerfaldigt Oscarsbelönad som film och snabbt räknad som en blivande klassiker i sin genre. Självklart måste det finnas hur många exempel  som helst där filmmediet har förhöjt upplevelsen jämfört med romanen, men de är svåra att komma på faktiskt sådär på rak arm.

Har ni några på lager?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *