Isola av Åsa Avdic

Anna Francis jobbar som statstjänsteman i Protektoratet Sverige år 2037. Efter ett tufft uppdrag i ett fjärran land, (som hon mot alla odds rott i hamn), blir hon erbjuden vara observatör i ett projekt där man, (staten), ska studera deltagarnas stresstålighet. Hon tackar ja och placeras tillsammans med ett antal mer eller mindre prominenta personer på ön Isola i Stockholms skärgård. Hon har tydliga, om än inte speciellt behagliga instruktioner, och hon gör som hon blivit tillsagd. Det är bara det att ingenting tycks stämma och hon börjar ana att någonting är fel, fruktansvärt fel.

Isola är en ny variant av den moderna spänningsromanen. En pusseldeckare och dystopi, med inslag av klassiska framtidsskildringar som 1984 och Kallocain, men jag kommer osökt även att tänka på Maria Langs debut Mördaren ljuger inte ensam. Jag inser att min beskrivning låter märklig och i vanliga fall avskyr jag att jämföra romaner med andra romaner, men jag får inte riktigt till någon annan adekvat beskrivning. Romanen är ett nytänk och ett balsam för den deckartrötta läsarens själ.

Jag tänker inte avslöja mer än så, bered er på smart spänning och en elegant intrig. Jag, för min del, kommer i fortsättningen att betrakta alla gamla frysboxar med helt andra ögon…
Isola har nyligen kommit i pocket och är översatt till flera språk. Den engelska titeln känns läskig, The dying game

Utgiven på Natur & Kultur 2016.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *