Ann-Sofie Lindholm – Sida 172 – Breakfast Book Club

2013/05/052014/04/29

Porslinsfasaderna

När jag slår samman boken har närmare hundra år passerat. Inte bara i berättelsen utan också i språket. Från 1924 när Alvar träffar den osöta Albertina

Albertina Brunnberg heter jag. Gick hit ikväll med en kolare. Men han har väl stuckit hem. Eller rasat ikull nånstans, han var gali full.

tiden Tills nutiden när dottern Saga Silver firar 80 år. Språkets förändring i takt med tiden imponerar. Trakten likaså. Ändå känner jag stråk av besvikelse. Det är i mångt och mycket sorgliga berättelser som berättas om Saga och hennes barn. Men det blir stundtals lite tjo-och-tjim i intrigen. Jag får för mycket distans till alla inblandade. Margona som blivit antikhandlare, Sölve som bor kvar i trakten med fru och barn, Sonny Boy, en bygdens son som super för mycket och har sin mammas hjärta i handen. Alla cirklar de i och kring Eriksfors, den lilla bruksorten i Västmanland.

Författaren kan sin trakt och vischans regler, ljud och umbäranden är välberättade och exakt avlyssnade. Men Västmanland in my heart till trots, det blir en saga jag läser, och kanske är det därför jag står utanför huset Löftet och glor in genom fönstret och önskar att jag kunnat kliva på.

Porslinsfasaderna. Sven Olov Karlsson. Utgiven av NoK 2013.

Tidigare om Italienaren och Amerikahuset.

2013/04/302013/05/06

Bokresan – summeringar

bokresan Det går an att vara lat och inte berätta allt när andra gör det så fint och intressant i ord och bild. Se här t ex.

Camilla på Mind the book
Maria på Tystnad.net
Anna-Lena på Book Pond

2013/04/292014/04/29

Sång till den storm som ska komma

Jag skriver fel. Jag skriver Sång till den sorg som ska komma och när jag backar för att ändra tänker jag att det är en formulering som ändå kan vara lika sann.

1955 arbetar Sar som lärare i det självständiga Kambodja. Han håller en lektion om Rousseau.

Det är en viktig lektion. Inte för att Émile är en av dina favoritböcker, men för att den lämpar sig väl för en efterföljande politisk diskussion. Den typen av politisk diskussion som du som lärare inte tillåts hålla, men som kan döljas bakom boken.

Sar är djupt förälskad i Somaly, en modern kvinna kan tyckas, och som längtar efter att erövra världen. Sin plats i oppositionspartiet till trots arbetar han i det dolda för en kommunistisk revolution. Sar, som senare blir Pol Pot och att läsa romanen med facit i handen är kusligt.

Han får komma till tals i ett suggestivt du-tilltal och när vi diskuterade detta under den senaste bokfrukosten, delades vi i två: de som inte gillar det (de flesta) och de som älskar det (jag och kanske någon mer). Jag tror att det är nödvändigt att ha du-tilltalet. Det ger både en distans och en närhet – att det finns ett jag som talar till ett du visar en relation. Till Sar. Till Pol Pot. Det är spännande.

I nästa del får vi berättelsen ur Sarys perspektiv, Sars politiska motståndare och som också intresserar sig alltmer för Somaly. I den tredje och avslutande delen är det Somaly som tar plats.Triangeldramat – ett alltid lika intressant motiv och här står både kärlek och politik på spel.Och återigen – med visshet om undergången blir läsningen andlös.

Sång till den storm som ska komma. Peter Fröberg Idling. Utgiven av Natur & Kultur 2012.

2013/04/28

Breakfast Book Club – tre år och lite till

23 april 2010 var den allra första bokfrukosten. Läs här om det första samtalet som handlade om Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset. Petra säger:

Idén är enkel. Tidsbrist och familjeliv gjorde att jag inte känner att jag hinner eller har möjlighet att bokcirkla på kvällar och helger men en frukost är enkelt att klämma in innan jobbet. Vi ses på ett centralt café i Stockholm, Vetekatten, som är charmigt med karaktär och ligger lagom nära centralstationen så att alla kan ta sig till sina arbetsplatser när frukosten är slut.

2arsjub

Ettårsdagen firades med tårta och då diskuterades Spill. På tvåårsdagen vankades det också tårta till frukost (den absolut bästa tiden att äta tårta) och vi firade Cirkeln som vunnit Bokbloggarnas litteraturpris.

Så här tre år – och jag tror 33 diskuterade böcker – senare kan vi konstatera att vi alltid har en bokfrukost på bokmässan, att vi åkt på bokresan ett par gånger, att morgonklubben fått ett kvällspiggt syskon: Good Night Book Club och att det fortsätter att vara så fantastiskt kul att träffas med jämna mellanrum och prata böcker.

champ Själva treårsdagen firade vi på bokresan och minsann med champagne. Skål för många år till!