Frihet av Jonathan Franzen

freedom-kopiaMitt engelskspråkiga långlyssningsprojekt på 24 timmar och 7 minuter gick jättebra! Jag hade lovat mig själv att jag skulle få ge upp om det blev för segt, men det funkade faktiskt. Freedom eller Frihet som Franzens roman heter på svenska har bla. beskrivits som den ”stora amerikanska romanen”. Men jag vet inte jag. Jag är förstås imponerad av dess komplexitet, smarta dialoger och den stundtals knivskarpa psykologin. Kanske beror min ljumma inställning till boken på att jag inte direkt gillar någon av karaktärerna. Att jag ibland skulle vilja slå dem med något hårt i huvudet och be dem lyfta blicken och se bortom sig själv och sin egen lilla värld.

Huvudkaraktärerna, Patty och Walter Berglund är, i min värld, ett typiskt amerikanskt medelklasspar.  De tillhör den generation som till skillnad till föregående generationer, har fått friheten att välja vad de vill uppnå med sina liv. De väljer, (i alla fall Patty), men hennes val är i högsta grad präglat av hennes uppväxt och hennes önskan att ge sina barn det hon själv inte fick. Hennes val att bli en icke arbetande mor är en revolt mot föräldrarna och syskonen. Walter, som kommer från en helt annan bakgrund än Patty, fastnar i rollen som den omhändertagande familjeförsörjaren. Parets barn Joey och Jessica utvecklar komplicerade relationer till föräldrarna och skildringen av Joey och hans relation till grannflickan Connie, ( löper som en röd tråd genom romanen), är tillräckligt oförutsägbar för att vara trovärdig.

Om ni gillar tjocka romaner tycker jag ni ska läsa. Frihet är en komplex och ofta tragikomisk roman som bjuder på det annorlunda greppet att delvis berätta Pattys historia utifrån den självbiografi som hennes samtalsterapeut uppmanar henne att skriva. Även om jag inte fann någon av karaktärerna speciellt älskansvärda, tycker jag de är intressanta. Om boken inte var så diger skulle den vara en utmärkt bokcirkelbok.  Alla skulle ha olika åsikter och diskussionens vågor skulle gå höga!

Jag lyssnade  via Storytel, Frihet  är utgiven på Brombergs 2012. Boken finns alldeles säkert på de flesta bibliotek och via nätbokhandlarna kan man köpa den som e-bok för 25 spänn!

Ondskans pris av Set Mattsson

År 1945 anlände omkring 10 000 koncentrationslägerfångar till Malmö. Ett av  flyktingboendena som ställdes i ordning fanns på Malmöhus slott som till vardags var/är museum. I Set Mattssons första bok i trilogin om polisen Douglas Palm, begås ett mord på slottet natten efter att de första flyktingarna anlänt. En annorlunda utgångspunkt i en spänningsroman, som förvisso också är en historisk roman som utgår från verkliga händelser.

Douglas Palm och hans fru Anna, sjuksköterska på flyktingboendet där mordet sker, är två sympatiska bekantskaper. Skildringen av Malmö, strax efter krigsslutet i Europa, är tonsäkert. Jag tyckte mycket om bokens karaktärer, komplexa och ofta grubblande, jag berördes av mörkret och sorgen.  Jag ska nog tillägga att jag främst fastnade för den historiska delen av romanen. Skildringen av 40-talsmänniskan och 40-talsstaden känns levande. Fast deckardelen är bra den med, tycker att jakten på Malmöpedofilen är välskriven och obehagligt spännande.

Anmärkningsvärt är att Ondskans pris kom ut redan 2012, före den stora flyktingkrisen i Europa. Kopplingen till vår tid är självklar. Mattssons beskrivning av hur flyktingarna ankommer Malmö hamn är lysande i all sin fasa. Hans skildring av den ensamkommande flyktingpojken som överlevt hela sin familj i koncentrationslägret är hjärtskärande. Jag är imponerad över hur mycket parallella spår mellan 40-talet och vår tid som han lyckas skildra och hur bra han gör det. Jag gillar verkligen slutet på romanen där Mattsson låter Palm fundera som få litterära poliser gjort sedan Sjövall & Wahlöös tid. Jag som oftast undviker spänningsromaner kommer att fortsätta läsa den här serien.

Utgiven på Historiska Media 2012. Jag lyssnade till boken via Storytel.

(Jag växte upp hos min mormor i Malmö och träffade många äldre damer födda i början av 1900-talet. De pratade mycket och moraliserade ofta. Jag visste en hel del om grannarna och hur illa det var att få barn utan att vara gift. Ibland kom de in på kriget, om ransoneringarna och mörkläggningen. De mindes tydligt ”när judarna kom till Malmö” att de var som benrangel allihop och att de alla avskydde krig, Hitler och nazism. Man skulle vara snäll mot alla som upplevt krig, sa de bestämt.)

Omläsning av Kvinnan som gick till sängs ett år av Sue Townsend

Jag läser gärna om böcker och nu kom turen till ovanstående titel som var min julklapp till mig själv förra året. (Ofta de allra bästa, men tala inte om det för min familj). Jag tyckte lika mycket om humorn och det svartsynta som första gången jag läste. Kanske fastnade skrattet i halsen lite tidigare nu, eftersom de självupptagna människorna i Eva omvärld känns än mer realistiska idag, med tanke på Trump och hans gelikar.

Kapitel 54 är mitt favoritkapitel som jag kommer att läsa om många gånger. Handlar om en begravning och jag har inte skrattat så hjärtligt sedan jag lyssnade på första avsnittet av podden My dad wrote a porno. Jag tror att Kvinnan som gick till sängs ett år skulle göra sig utmärkt som ljudbok.

Min recension från hösten 2014.

Sommarens impulslån på biblioteket visade sig vara makalöst rolig, välskriven och skruvad. Lägg till att boken klassas som en feelgood och är den absolut roligaste bok jag läst på flera år.

Eva visste redan innan hon gifte sig med Brian att det var fel, ändå gjorde hon det. Hon blev mor till tvillingar och livet fortsatte rulla på. När tvillingarna flyttar hemifrån behöver hon inte härda ut och låtsas längre, hon går till sängs och stannar där ett år. Ett mycket händelserikt år för hennes närstående, vilket Townsend skildrar på knivskarp prosa.Jag måste ju fråga mig hur jag kunnat missa hela hennes författarskap? Sue Townsend som dog 68 år gammal tidigare i år, var älskad för sina böcker om Adrian Mole men har även skrivit annat.  Visst har jag hört talas om henne men har som sagt inte läst en enda rad.

En makalöst rolig bok således, men någonting bubblar under ytan. Den lätt flytande texten är skriven av någon som levt i denna världen ett tag, någon som känner sorg och pessimism över människans totala självupptagenhet. Någon som precis som huvudkaraktären Eva söker efter äkta godhet. Under läsningen kommer det plötsligt över mig, att trots att jag skrattat mig hes, så har jag också läst en ytterst pessimistisk skildring av vår samtid.

Fast vet ni, jag är ju en sån´ som ibland har svårt att skratta åt Patsy och Edina i ” Helt Hysteriskt” bara för att jag sympatiserar så med Edinas dotter Saffrons öde att ha den missbrukande Edina till mor. Så strunta i mig och läs! För jag lovar att ni kommer att läsa den roligaste begravningsakts-skildring som någonsin nedtecknats i ett ordbehandlingsprogram.

Mycket förtjänstfull översatt från engelskan av Pia Printz utgiven av Printz Publishing 2013.

Vådan av att vara Skrake av Kjell Westö

En glimrande uppväxtskildring från 1960 och 70-talets Finland. Ömsom burlesk och dråplig, ömsom vacker och sorglig. Genomgående ett fantastiskt språk och en enastående berättarglädje. En bok som har funnits på min ”att läsa-lista” sedan 2000 då den först kom ut. Jag har blivit golvad av alla Westö-romaner jag läst men nu är jag golvad bortom sans och vett! Språket är så makalöst ljuvligt och skildringen ofta förtvivlad men ändå så torrt humoristisk att jag skrattar högt. När Breakfast Bookclub träffade Westö på hans förlag i Helsingfors 2015, var ett par av bokcirkelmedlemmarna svimfärdiga av andakt, förmodligen var det tur  att jag inte läst Vådan av att vara Skrake vid det tillfället för då hade jag säkert dånat på riktigt!

Gudarna ska veta att det inte är lätt att var Wiktor Skrake, son till Werner och ”vackra Vera” Skrake. Hon är förvisso en ganska vanlig mamma, Werner är dock ingen vanlig pappa. Han har nära till självtvivel och besatthet. Han var en gång släggkastare på elitnivå, en sport han fortsätter att utöva långt upp i ålder och som bringar honom sorg och skuld. Werner blev också rikskänd i mitten av 50-talet eftersom han dagen då coca-cola lanserades i Finland kraschade en av läskedrycksbilarna in i ett träd så att samtliga ”cokisflaskor” gick i kras. När den samlade pressen frågade hur det hela gått till svarade Werner att ”han tänkt på en flicka”. Han var därefter känd som ”han som kraschade cokisbilen”. Werner är fiskefantast långt bort om nördighetens yttersta gräns och därtill författare till flera bästsäljande novellsamlingar om fiske, Den avundsjuka abborren och andra berättelser, Hösthimmel över hästkobben, Långrev vid Lingonskär för att nämna några.

Wiktor Skrake berättar i första person och Westö låter honom nämna sin sorg över att två av världen mest briljanta boktitlar redan är tagna, Hundra år av ensamhet och Dumskallarnas sammansvärjning. Båda titlarna tillhör mina ” det bästa jag någonsin läst-lista” och jag ler för jag ser hur det hänger ihop. Vådan av att vara Skrake har ensamhetens myller av personer, händelser och intriger  och vidare har Skrake också sammansvärjningens drastiskt humoristiska ton.

Wiktor och jag är ungefär lika gamla och även om jag växte upp i en annan del av Norden så känner jag igen mycket. Jag lyssnade också på Neil Young och jag känner direkt igen texten till  After the goldrush.  Jag vet precis hur en ung Ian Gillian, (Deep Purples sångare), såg ut och jag är smärtsamt medveten om att pojkar som hatar bollar drabbas av kosmisk ensamhet.

Och ja, som vanligt träffar vi personer som vi känner sedan förut från andra Westö-romaner. Jag gillar Westös karaktärer, jag har fått många bokvänner där. Så mycket sa jag till honom när han signerade Hägring 38 åt mig. Jag tror han blev glad.

Nyutgiven 2015 på Albert Bonniers förlag.