Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Bokfrukost om En sång för Issy Bradley av Carys Bray

issy-webformat-kopia

En insiktsfull roman om den bottenlösa sorg som drabbar familjen Bradley efter att yngsta dottern Issy hastigt gått bort. Det är vackert, hjärteslitande och skoningslöst närgånget. Alla familjemedlemmar får sin egen röst, sin egen värld och sin egen unika sorg. Brays tar oss med under huden på karaktärerna och jag är alldeles överväldigad av denna fantastiska mångfacetterade roman om en mormonfamilj i Liverpool som drabbas av det ofattbara.

Fast det är min åsikt det, vi var 17! närvarande på bokfrukosten i morse och alla hade sin egen uppfattning om boken. Långt ifrån alla var lika positiva som jag. Här nedan följer några av rösterna:

 

Har svårt att förstå storheten i den här boken

Det var intressant att läsa om en familj i sorg

Det märks att ”mormon-miljön” är välkänd för författaren

Välskriven

Tröttnade till slut på boken, tyckte den blev tjatig

Bra och annorlunda

Varje person kom till sin rätt

Illa berörd, läste bara omkring 130 sidor

En bok om familjen, sorgen och religionen

Blev helt uppslukad av berättelsen

Jag avskydde mormonkyrkomedlemmen syster Andersson

Smärtsamt när pappan i familjen valde andra än familjen i sin sorg

Jätteintressant att läsa om hur det går till i mormonkyrkan

Bröllopsleken i kyrkan där flickorna hade sina mammors brudklänningar var förfärlig

Pappans agerande var svårt att förstå

Blev mest fascinerad av mamman och dottern

Hjärtskärande med den lille pojkens tro på att han kunde få sin syster att återuppstå

Hon lyckades fånga varje barns röst

Jag var så arg på pappan

Mamman gifte sig med en mormon därför hennes egen mor just dött, hon var ensam och sårbar

Pappan gör det har tror är rätt

Pappan sveks också av sina föräldrar när de inte kom hem till Issys begravning

Familjen Bradley lever i en liten värld som så många andra av oss också gör även om vi är något helt annat än mormoner

Tyckte texten var för skrivkursaktig, alla trådar följdes upp slaviskt. Hade inte skadat med en och annan uppföljd tråd

Issys död orsakades egentligen av en serie olyckliga omständigheter

Varför står det på omslaget att det är en humoristisk bok, tragikomisk möjligen men inte rolig alls

Vältecknat persongalleri avseende mormonkyrkans medlemmar, alla människotyper var representerade

Vi diskuterade slutet men av förklarliga skäl kan vi inte säga mer än så. En sång för Issy Bradley är utgiven på Printz publishing 2016, översatt av Åsa Brolin. Boken finns som ljudbok på Storytel, dock på originalspråk.

Publicerat

Frukostintervju med Marcus Stenberg, bokbloggare, fotograf och boknördsfilosof

img_0548

God morgon! Vad äter du till frukost?
Jag har olika perioder som ofta är korta men intensiva där jag älskar en frukost i några veckor och sen hatar den för alltid. Kommer precis ur en period med granola och torkad frukt i mandelmjölk och har nyligt startat upp en period där jag kör vitt te och provar mig igenom Astrid och Apornas sortiment av smörgåsmat på vörtbröd samt croissanter till frukostefterrätt. Jag tror att denna frukost kommer vara för alltid.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Önskar jag hade råd med morgontidning men det har jag inte så det blir oftast gamla tidskrifter jag sparat, sociala medier eller så kallad stressläsning av något jag borde läst klart kvällen innan egentligen. Ska jag exempelvis intervjua någon eller skriva om något så känner jag såhär: det går aldrig att vara nog påläst. Så jag försöker ofta läsa om saker flera gånger även minuterna innan.

En bra morgonroman, vad kan det vara? 
Det bästa är ju att börja på något nytt på morgonen och få det här ruset om något verkar extremt lovande. Då kan det spilla över på hela dagen liksom, något att längta hem till under dagen. Det är dock lätt att missbruka jakten på detta nya euforiska och påbörja alldeles för många böcker. Helst vill jag nog bara påbörja böcker, aldrig läsa klart, och morgnar är allra bäst för detta hemska beteende. Lite som nyårsaftnar – en ny chans till det fantastiska.

Vad läser du just nu?
Jag läser om allting som JT LeRoy skrivit eftersom jag håller på och försöker skriva en längre text om Laura Albert, JT LeRoy och författarens roll och förhållande till verket. Typ nåt sånt. Så jag läser andra som har bra saker att säga i ämnet: Hanna Hellquists ”En tryckare på Blue Moon Bar” och Karolina Ramqvists ”Det är natten” är därför pågående läsning. Kan för övrigt rekommendera all JT LeRoy-fans att läsa nyutgåvan av ”The heart is deceitful above all things” som innehåller en massa texter som originalutgåvan inte hade.

Vad använder du som bokmärke?
En penna, eller ett bokmärke i metall med mitt namn stämplat i metallen.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Tematiskt får jag nog kalla det. Exempelvis har jag alla böcker om mode på ett ställe, en hylla är för sekwa-böcker, en för böcker från constant reader, en hylla är för alla mina Joan Didion-böcker och mina Françoise Sagan-böcker, sen är alla signerade på ett ställe och min feministiska samling på ett annat och så vidare. En massa små samlingar som alla är viktiga var för sig. Det är dock inte ett vattentätt system eftersom jag exempelvis har en bok signerad av Joan Didion, vart ska den stå liksom? Bland reportageböcker eller signerade? Och vart hamnar en bok signerad av Birgitta Stenberg, bland feminismen, de signerade eller bland spänningsböckerna? Det är fasansfullt svårt att vara jag.

Tack för intervjun Marcus, we love you! 

Publicerat

Jag var precis som du av Negra Efendic

jag-var-precis-som-du

Klassen är bra. Alla verkar snälla. Jag andas ut på vägen till mitt nya skåp efter första lektionen.
När jag ska öppna det möts jag av ett intensivt hat. Hela skåpet är fullt av klistermärken med texten ”Flyktingar nej tack” och ”Åk hem”, och det är mig de riktar sig till.

Negra Efendic, journalist på Svenska Dagbladet, berättar sin och sin familjs historia. Om hur hon växte upp i Brezovo Polje vid floden Savas strand, hur kriget bröt ut i det forna Jugoslavien och hur det till slut inte fanns något annat alternativ än att ge sig av. I Sverige får familjen uppehållstillstånd och hamnar så småningom i Huskvarna. Såriga av sina upplevelser lever familjen under små omständigheter i småstaden som under sin toleranta yta glöder av främlingsfientlighet. Flickan som var som vi i sitt hemland blev en oönskad främling i 90-talets Sverige. Det är en journalistisk rapp och skenbart saklig text som drabbar med full kraft. Så långt de två första delarna av boken.

I den avslutande tredje delen blir byter flickan skepnad till  reporter. Hon djupdyker och analyserar kriget i Jugoslavien och följderna för befolkningen, både de som är kvar och de som tvingades fly. Hon söker sig tillbaka till Huskvarna för att intervjua lärare på sin gamla skola och får en djupare bild av vad som försiggick.
Negra är nominerad till stora journalistpriset 2016 i kategorin årets berättare, en mycket välförtjänt nominering. I boken finns också kanske hennes första journalistiska alster, en insändare i Jönköpingsposten som publicerades i april 1999. Den 19-åriga Negra har varit och lyssnat på Sven Wollter på Sandagymnasiet, där han hållit en föreläsning om hur bra invandring är för Sverige. Negra påtalar den naivitet som han och hans gelikar representerar, hon delger honom erfarenheter som jag verkligen hoppas han, då när det begav sig, tog del av.

Utgiven på Natur & Kultur 2016.

Publicerat

Björnstad av Fredrik Backman

I den lilla svenska staden Björnstad, minskar arbetstillfällen och invånarantal stadigt, men kärleken till stadens hockeyklubb är orubblig. När vi kommer in i handlingen står juniorlaget inför att spela en av klubbens viktigaste matcher någonsin och drömmen om att Björnstad åter ska bli ett namn att räkna med inom sporten glöder i invånarnas hjärtan.

Med en sportklubb som utgångspunkt har Fredrik Backman skrivit en djupt allvarlig roman om tonåringar, familjerelationer och sociala strukturer i ett Sverige av idag. Den läsare som förväntar sig texten ska genomsyras av Backmans humoristiska underfundigheter kan bli aningen förskräckt. Björnstad gräver djupare än så och när texten lockar till skratt fastnar fnisset i halsen. Kvar från tidigare böcker finns dock värmen, den ömsinta tonen, kärleken till den ofullkomliga människan och Backmans alldeles egna språkdräkt. Det är en roman med många nyanser och vältecknade karaktärer. Jag tycker Björnstad är en utmärkt bok, men jag ska inte sticka under stol med att jag inte är någon hockeyfantast. Jag ler sarkastiskt när sportklubbens direktör eller sponsorer öser ur sig sportfloskler, men jag blir också varm i hjärtat av tonåringen Amats succé på isen. Jag blir rasande över den machokultur som hockeyn skapar och jag hyllar Backmans sätt att åskådliggöra tonårsflickors utsatthet i en ung manlig värld.

Persongalleriet är mångfacetterat, sympatiskt och ”på pricken”. Alla typer finns liksom med! Jag tänker att det utan problem skulle gå att flytta karaktärerna till ett helt annat sammanhang. De är så skickligt tecknade att de skulle kunna befolka en annan del och en helt annan sorts Sverige och ändå vara lika trovärdiga. Fast till syvende och sist är förstås Björnstad en roman för alla som älskar idrott!

Utgiven på Piratförlaget 2016.