Margaretha Weimar – Sida 96 – Breakfast Book Club

2016/09/04

dagar utan ljus och nätter utan mörker av David Norlin

Dagar utan ljus En poesidoftande dystopi om ett framtida Sverige ett antal år efter en ödesdiger attack. En ung man kommunicerar med en ung kvinna via en odefinierad sändare. Han är besättningsman på en ubåt med okänt mål och okänt uppdrag, var hon befinner sig är höljt i dunkel. Han anförtror henne minnena av sin uppväxt. Hans föräldrars öde har präglat honom, sin ungdom till trots har han en gammal själ.

Detta är en fantastiskt bra debut, så väldigt välskriven, poetisk och exakt formulerad. Jag är tagen av språket och realismen som jag upplever, tror det sistnämnda beror på att de svenska namnen, de svenska förhållandena och den nordiska naturen genomsyrar boken.

Vad jag däremot hade svårt att sätta mig in i var det tillstånd som verkade ha rått före angreppet. Den vardag som bara sken igenom som korta glimtar i deras berättelser. Ett liv som de såg tillbaka på med vetskapen om att det aldrig mer skulle komma tillbaka.

Filosofi, existentialism, sorg över det som aldrig kan ta form igen, unga män inkapslade på en ubåt hotade av både varandra och fienden. Låter det spretigt? Det är det inte, det är supersmart! Läs!

Utgiven på Weyler Förlag 2016.

2016/08/292016/08/28

Augusti månads bokfrukost gick av stapeln under deckarfestivalen Crimetime Gotland

Morgonen var grå och regnig, perfekt väder för diskussion av en thriller. Generation loss av Elizabeth Hand utspelas i ett vinterkallt Maine och Liz Hand som var i Sverige för att delta i Crimetime, (och på vår bokcirkel), försatte oss omedelbart i rätt stämning genom att läsa högt ur boken. Cass Neary huvudkaraktären, en fotograf övervintrad från 70-talets konstnärliga punk-era i New York, åker till Maine för att intervjua en av sina stora förebilder inom fotografi. Ingenting går emellertid som det är tänkt och snart befinner sig Cass i ett sammanhang som liknar ett av hennes egna svartvita fotografier.

Då Cass är en annorlunda hjältinna rörde sig de frågor vi ställde om boken mest om henne. Liz Hand berättade att romanen från början var en berättelse om 9/11, men då hon främst tycktes höra Cass röst i berättelsen blev romanen något helt annat. Den missbrukande, socialt inkompetenta, inte helt tillförlitliga berättaren Cass bär på en ryggsäck fylld av mörker och 2007 då romanen kom ut i USA ställde sig många kritiker tveksamma. Ville läsarna verkligen ”ha” en hjältinna som hon? Dock förändrades inställningen till Cass Neary då Lisbeth Salander gjorde entré på den amerikanska bokscenen. Hand menar att hjärtat i den amerikanska noir-genren är just the ”unreliable narrator” och att ”the non-hero is the new hero”. Att boken utspelas i ett svinkallt Maine beror på att Hand vill skriva om miljöer som hon själv finner skrämmande och skärgården i Maine vintertid uppfyller detta krav med råge.

gruppbild crimetime Vad tyckte vi då? (När författaren är närvarande är man kanske lite snällare än annars). Alla deltagare jag talade med gillade dock boken skarpt och jag som sällan läser mer än första boken i en thriller-serie kommer definitivt att fortsätta med del nummer två. Jag fångades av stämningen i boken, fäste mig vid Cass och jag är förtjust i Hands visuella berättande. Jag gillar bilderna hon målar för min inre syn, jag minns få formuleringar, men filmen i mitt huvud rullar fortfarande på med oförminskad styrka. Dagen för bokfrukostens genomförande gick Generation loss upp på första plats på Adlibris topplista över mest sålda spänningsromaner i Sverige.

Ett stort tack till Helena Dahlgren som agerade moderator med den äran. Bokens titel Generation loss syftar på en fototerm, om ni vill veta vad det betyder får ni läsa boken.

Utgiven på Constant reader 2016, översatt till svenska av Linda Skugge.

2016/08/212016/08/21

Härifrån till verkligheten av Eva Rydinger

Det vackra omslagets symbolik blir solklart efter avslutad läsning.

Två kvinnor, mor och dotter, har gemensamt att de båda är änkor. Marianne har förlorat sin make efter ett långt äktenskap medan Karins man har dött ung. Marianne har försiktigt börjat leta efter sig själv och fundera om hur hon vill leva de år hon har kvar, medan Karin har byggt in sig i en kokong av sorg och uppslukande självupptagenhet. Den lille sonen har hon döpt om, som en hyllning till sin döde make.

Härifrån till verkligheten är en roman som med lätt och luftigt språk vandrar över emotionella bråddjup. Sparsmakat skildras kvinnornas inre röster och deras relationer till omgivningen. Jag är förtjust, det är välskrivet, intelligent och uppslukande. Språket är vackert och stämningsskapande som t.ex. när den 75-åriga Marianne har sin första middagsdate med den jämnårige Olle:

De åt och stämningen var som en lugn sjö, där samtalet gled fram, årtag för årtag. Strax hade de berättat för varandra om sommarens händelser, om släktingar som våldgästat, och om barnen som besökt. De små ämnena träddes som smultron på ett strå, smakades och avnjöts. Och när Olle släppte av henne vid grinden i Vejbystrand var det inte bara kroppen som var genomsyrad av frisk luft, utan även sinne, själ och hjärta.”

För er som inför hösten är på jakt efter lämpliga bokcirkelböcker är Härifrån till verkligheten en juvel, insiktsfulla relationsromaner väcker alltid en bra diskussion. Själv ska jag ta mig till biblioteket för att låna Eva Rydingers debutroman Fotografen.

Utgiven på Ordberoende förlag 2016. Omslaget är skapat av Michael Ceken.

2016/08/162016/08/14

Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf

th[7] Det är 1500-tal i Sverige och under den kallaste vinternatten i mannaminne rånmördas den förmögne prästen Herr Arne och därtill hela hans hushåll. För att dölja brottet anlägger mördarna en brand innan de flyr. Grannarna upptäcker dock elden i tid och hinner släcka. Bland de döda kropparna finner de pigan Elsalill vid liv, hon har undkommit banemännen som i sin hast inte upptäckt henne. Mördarnas spår i snön leder till en vak i den frusna Vänern och det antas att de under sin flykt gått under isen.

Fiskarmånglaren Torarin som har vägarna förbi gården förbarmar sig över den förtvivlade Elsalill och tar med henne till sin mors hus i Marstrand. Kölden är bitande även här, båtarna ligger fastfrusna i isen med sina besättningar som har ”dödtråkigt”. (Jag älskar att Selma redan omkring förra sekelskiftet använder ordet ”dödtråkigt” förvisso utan ett s efter död, men ändå.) Elsalills fasor är inte över, efter några dagar på den nya orten uppenbarar sig hennes mördade fostersysters vålnad med en varning om att Elsalill är i fara, att kanske mördarna inte gått under isen utan finns i Marstrand!

Selmas Lagerlöfs klassiska roman gavs ut 1903 och har ibland fått epitetet detektivroman. Inte helt fel, men enligt mig är det framförallt en skräckroman och en hejdundrandes skickligt utformad sådan! Inte ett onödigt ord, driv obehag och spänning! Vad hon kunde skriva Selma, så fick hon också Nobelpriset 1909 och blev som första kvinna invald i svenska akademin 1914. Men hon skulle utan tvekan, så här drygt 100 år senare, passa helt perfekt som medverkande författare på deckarfestivalen Crimetime Gotland som går av stapeln 17-20 augusti i Visby dvs. denna vecka. (Breakfast Bookclub är på plats, vi kanske ses?)

Som sagt, underskatta aldrig en klassiker!