Ja, bilden talar för sig själv. Även i Argentina är folk galna i Larssons millenniumböcker. Här är veckans försäljningslista publicerad i tidningen la Nacion. Och visst, nu trängs de nästan på bokborden, de svenska deckarna. Bara härom dagen gick jag förbi en vinglig bokhög av Åsa Larssons Det blod som spillts i entrén till en av de mer fashionabla butikerna. Bredvid stod Maradonas helfigur i kartong, boken om fotbolls-VM är på G.
Sov gott!
Vanity fair har låtit författare läsa in väl valda sidor ur sina senaste böcker, och delar med sig av inspelningarna helt gratis. Oftast är styckena runt tio minuter, och jag får i alla fall ordentlig mersmak. Precis som de vill så klart.
Jag tänker mig att de gör sig perfekt som godnattsagor, om än med cliffhangers. Ny rutin införs härmed.
Välj och vraka du med!
Tredje träffen – Sighsten Herrgård
Tredje träffen ägde rum i juni och trots att det var precis innan midsommar så blev det rekord i antal deltagare. Hela sju stycken hade letat sig till Vetekatten i den arla morgonstunden. Frukostboken var den nyutgivna biografin om Sighsten Herrgård av Carl Otto Werkelid.
Det var en stor åldersspridning på deltagarna vilket var intressant. För oss lite yngre som bara kände till Sighsten som han som kom ut med aids i Sverige var det intressant att höra om Stockholm på 70- och 80-talet, om utelivet och skvallerpressen och Sighsten förekom frekvent. Det är sällan man pratar om Sighsten Herrgårds kläder nu för tiden och det var ganska mycket det boken handlade om.
Trots detta tyckte sex av sju deltagare på frukosten att boken var tråkig och att man inte kom att lära känna Sighsten särskilt väl efter att ha läst biografin om honom. En av sju tyckte dock den var jättebra och kunde relatera mycket till beskrivningarna om honom och hans relationer till sina föräldrar.
Nu tog Breakfast Book Club sommarlov men nästa träff planeras in till slutet av augusti.
Rödgrön röra
Enid Blyton ( Fem-böckerna, Äventyrsböckerna och Mysterieböckerna bl a.) fick inte bara var och varannan ungdom att vilja packa smörgåspaket och bege sig ut mitt i natten för att lösa gåtor och hemligheter. Hon tvingade också det svenska förlaget att tänka till ordentligt när det gällde hur de skulle ge ut de populära böckerna. Kolla bara in det här (taget från Wikipedia):
Eftersom böckerna oftast handlar om barn av båda könen har det dock varit lite tveksamt huruvida Wahlströms
skulle ge ut böckerna som pojkböcker, med gröna ryggar, eller som flickböcker, med röda ryggar. Vissa serier och enstaka böcker har givits ut som pojkböcker och vissa som flickböcker, men uppdelningen framstår som godtycklig. Ett specialfall utgör två böcker om Fyrklövern (The Adventurous Four). De handlar egentligen om en tolvårig pojke, hans båda yngre tvillingsystrar, samt deras fjortonårige arbetarklasskompis (pojke). I den svenska översättningen har dock tolvåringen blivit en flicka och de båda yngre syskonen en pojke och en flicka. Uppenbarligen ansåg det svenska förlaget att det skulle ha blivit en konstig pojkbok där pojkhjältarna har ett par småsystrar i släptåg, men om huvudpersonen i stället blev en flicka, så kunde boken gälla som flickbok istället.
Visst blir man både fnissig, häpen och lite förundrad? Som alltid biter vi oss själva i svansen. Den lilla norm-stump som nu är kvar. Dags att sluta reproducera skiten, och leva som fria människor i en härlig rödgrön röra.