Fem i åtta stampar vi i bokmässans farstu för att diskutera Mina fräknar. Traditionsenligt på bokmässefrukosten har vi med oss författaren. Vi lånar Damms monter, ordnar stolarna i en så tät ring som femton stolar möjliggör och ser förväntansfullt på Sofia Hallberg.
Hon berättar om utgångspunkterna för berättelsen. Om pojkvännen som dog, om hypokondri, om fräknar och gemensamma framtidsdrömmar. Hur känslan som drivkraft kan skapa en roman på kort tid. Om dagens pensum på 2000 ord – bra eller dåliga. Om nyckelmeningarna och frasen, den allra sista som var målet. Intressant! Vi säger tack till Sofia som orkade släpa sig upp till vår frukost. Och tack för kaffet, Damm!
Boken Mina fräknar recenseras när vi är åter från bokmässan.
Några kvinnor åker till The Big Apple för att göra karriär. 1952 var jobbkarriären något kvinnor gjorde innan de gifte sig. Till skillnad mot nu när vi alla ägnar oss åt jobb och familj och lägger (och här kommer mitt fulord) livspussel. Därmed inte sagt att någon av flickorna har det särskilt enkelt.
Livet ställs på sin spets när ett brev kommer från advokatbyrån. Det är mamman till Veronica som har avlidit och efterlämnar Adrians dagbok till Tony. Adrians dagbok? Varför har Veronicas mamma den? Och varför vill hon att Tony ska ha den? Han börjar sakta nysta i många trådar och hittar svar som han inte ville få.