Kategori: Frukostträffar

Publicerat

Festfrukost med Cirkeln

Det var mycket att fira den här morgonen: Bokbloggarnas litteraturpris skulle delas ut för romanen Cirkeln, pristagarna Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg skulle vara på plats och dessutom fyllde Breakfast Book Club två år. Tårtan hade alltså sin givna plats! Förväntan på topp.

07.30 sitter författarparet och äter frukost med oss och är så jättetrevliga och entusiastiska att vi känner att det här är första gången de pratar om Cirkeln och de svarar tillmötesgående på alla våra frågor.

De berättar om hur de jobbar i skrivandet med sinnrika färgkoder för att hålla isär olika skrivfaser av boken. Cirkeln, den första boken i trilogin, är starkt karaktärsdriven och därför var det naturligt för dem att börja med att göra tydliga personteckningar. Vad äter Minoo och de andra? Vad gillar de för musik? Vad har de för klädsmak? Listorna var långa.

Samtidigt är som bekant ungdomarna i romanen inte vanliga. De är Utvalda och besitter magiska krafter. Det gör också att det måste skapas balans mellan deras vardagliga problem och deras utmaningar. Hur viktigt ska föräldrabråk och morgondagens kemiprov vara i förhållande till att träna på att bli osynlig?

Överlag gillar bokklubben Cirkeln och är spända på att läsa Eld som kommer i veckan. När Petra bloggade om Cirkeln i höstas skrev hon att den slog an någonting hos henne.

Kanske var det den svenska småstaden och de fina personbeskrivningarna och de olika utvecklingarna hos karaktärerna som kändes riktigt trovärdiga.

Jag själv läste de drygt 500 sidorna mer eller mindre oavbrutet tills de är var slut.

Mixen av välgestaltade tonåringar, deras vardagsliv och de övernaturliga, stundtals våldsamma, delarna gör att den är svår att släppa.

En sak att bli alldeles knäsvag av är att Cirkeln översätts till 21 språk. Det är helt och hållet otroligt och fantastiskt. Just den tanken slår mig när jag sätter min iPhone och knäpper av bilden. 21 språk! Jag som så invaggats i känslan att Sara och Mats numera är mina bästisar, blir star-strucked och nästan darrhänt över att fotografera världskändisar. Men kortet är skarpt, eller hur! Nu ser vi fram mot Eld och önskar författarna så galet mycket lycka till som det bara går.

Avslutningsvis. Ett tvåfaldigt hurra för bokfrukostarna. Vilken tur att Petra kom på idén med morgonbokklubb. Annars vet man inte hur det skulle ha gått!

Hur Cirkeln röstades fram kan du läsa här.  Om den första bokfrukosten kan du läsa här.

 

Publicerat

Bokfrukost med af Kleen

Nästan rekord, fjorton deltagare vid mars-frukosten. Det har vi dock varit vid något tillfälle tidigare också men vi gissar att författarbesöket Björn af Kleen drog den här kalla mars-morgonen. Vi hade alla läst Jorden e ärvde av författaren som till vardags är kulturjournalist. Han berättade för oss om hur han en dag började fundera över sitt ursprung. Hans namn är adligt men han är inte med i adelskalendern. I sitt sökande över sitt förflutna upptäckte han en massa spännande saker om den svenska överklassen idag. Till exempel det här med fideikomiss, ett ord jag aldrig hört innan men som har en påverkan på vårt samhälle idag och som är ganska knepigt att förhålla sig till.

Fideikomiss innebär att en egendom inte kan delas upp vid arv, utan att arvet tillfaller äldste sonen. Den ställer sig därmed över alla arvslagar. Förlegat och varför? Jo, adeln upptäckte ju när deras egendomar splittrades mellan flera olika arvingar att makten och rikedomarna sjönk. En bibehållen gård med mark är mer värd än om den delas upp. Därför ansöker man om fideikomiss.

Sverige är ett av de få länder som har kvar detta 1700-tals system. Första gången det var på tal om att avskaffas var redan 1810. Sen dess får inga nya bildas. 1964 bestämde man att det skulle avregleras helt. Trots det så förlänger regeringen och ger dispens till massor av gårdar och egendomar runt om i Sverige. Idag finns ungefär ett 40-tal kvar och de växer sig allt starkare.

Björn af Kleen har farit runt och intervjuat flera av dessa godsägare och det är fängslande läsning. När baronen på Svenstorp och Björnstorp delade ut lördagsgodis fick bara två av dem en chokladkaka. Anledning? För att baronen ville lära barnen att livet var orättvist.

Enligt Björn af Kleen så växer bara storgodsen i form av bolagiserade stora egendomar vars mark och skog upptar stor procent av svensk mark. I Skåne och Sörmland 13%. I Dalarna finns fideikomiss som är större än Gotland och adeln själva består av 2,5 promille av Sveriges befolkning. Dessutom lyfter de rätt mycket EU-bidrag. Exempelvis hela Nackareservatet är fideikomiss som hyrs ut till kommunen av Johan af Petersen.

Läs den! Den är riktigt bra och underhållande och man berörs av många av de intervjuer som han gjort på ett kanske inte alltid ett så positivt sätt.

Här finns fler bilder från träffen.

Publicerat

Frukostträff med 3 noveller

Flera förlag specialiserar sig på att ge ut enstaka noveller och inte samlingar. En ensam novell är stark, säger de. Är det så undrade vi och börjar årets bokfrukostar med tre fristående noveller, tillfälligt sammansatta till en samling. På vägen till Vetekatten  funderar jag över hur resonemangen ska gå. Kommer vi att gradera: bra bättre bäst,  dålig sämre sämst? Eller bara se det som tre noveller tillfälligt sammansatta till ett morgonprat och inte relatera dem till varandra?

Arielles första kärlek av Monika Fagerholm handlar om den flyktiga flickan Arielle. Som ung träffar hon en pojke, han som står på stenen och tittar men vart tar han vägen? Berättelsen gör, trots sitt korta format, nedslag i tillfällen under många år. Den har Fagerholms typiska bildrika språk. ”Men vad är det här”, säger någon. Pretentiös och överarbetad. Snårig och obegriplig. Det är svårt att få ett sammanhang. Andra pekar på det intressanta upplägget när Fagerholm väljer ut tre personer och låter dem mötas vid olika tidpunkter i livet. Ett kammarspel som gör en spännande novell. ”Novell”, utbrister då någon. ”Det här är ingen novell, det är en kort text bara, en komprimerad roman.”

Sumpen av Veronica Malmgren gestaltar en ung kvinna mycket bra. Novellen är kort, men lyckas till och med fånga kvinnans hela bakgrund. Hon har något slags ätstörning förstår vi, när hon uppmärksammar, stundtals fixerat, omgivningens utseende och kroppar. Hon och pojkvännen John har gjort slut, men är det okej att hennes bästa vän blir tillsammans med honom? Stämningen, känslorna, allt väl fångat av Malmgren.

Snö av Måns Wadensjö är den tredje novellen vi läser, och den kortaste. Vad är det som händer i den insnöade miljön? Kanske ska vi se novellen som en gestaltning av en känsla. Vi är osäkra och pekar på det flyktiga i texten och det vackra språket.  Var är vändpunkten? undrar någon. Skönt att slippa en vändpunkt, menar någon annan. Men alla låter vi oss välvilligt charmas av att det utspelar sig i Stockholms-miljö.

Vi avslutar frukosten med att diskutera hur inne det egentligen är med enstaka noveller? Förlagen verkar tycka det eftersom flera förlag ger ut noveller på det viset. Vi velar fram och tillbaka. Somliga är tveksamma till novell-formatet överhuvudtaget och vill läsa längre romaner. Andra uppskattar verkligen en välskriven novell och då oavsett om det sker i en samling eller som en solitär.

Vad tycker du?

Som avslutning ska du få en fin länk till Anna Toss som satt samman en lista med noveller du kan läsa on-line.  Nästa bokfrukost sker under  vår bokresa  i februari. I mars träffas vi som vanligt på Vetekatten och då diskuterar vi Jorden de ärvde av Björn af Kleen.

– – – – –

Och hur var det med graderingen då? Jodå, vi graderar. Men på olika skalor och i olika ordning. Som vanligt!