Kategori: Recensioner

Publicerat

Beckomberga – Ode till min familj av Sara Stridsberg

9789100142520[1]Olof Palmes mor vistades på Beckomberga sjukhus i många år. Olof brukade, varje dag, på sin väg till Rosenbad stanna till och hälsa på henne. Huvudkaraktären Jackie hänger i sjukhusparken för sin far Jims skull. Jim som inte kan förnimma några andra känslor än mörkret. Det vackra och glädjefyllda går honom förbi. Spriten är hans enda lindrig och flyktväg.

Beckomberga är väldigt vackert skriven, det är som om ett dunkelblått ljus färgar hela min läsupplevelse i vemod. Ömsint men ändå kristallklart skildrar hon skörheten hos de sjuka och den tid då stora mentalsjukhus ännu var ett faktum. De var ett folkhemsbygge och var kanske nödvändiga på sitt sätt då det inte fanns de moderna psykofarmaka som finns idag.

Första kapitlet om Den sista patienten anger tonen för resten av romanen och jag har jag redan läst om kapitlet flera gånger, jag älskar den klara skönhet som genomsyrar texten. Jackies lott att försöka lindra sin fars smärta genom att fysiskt finnas nära honom är gripande och jag vill skrika åt henne att det är lönlöst, hon borde ge upp och bry sig om sig själv. Hon utvecklas till en stark kvinna, men är för evigt präglad av faderns mörker.

images[2]Sara Stridsberg valdes nyligen in i Svenska Akademin. Beckomberga – Ode till min familj är utgiven på Albert Bonniers Förlag 2014. Finns både som ljudbok och pocket.

 

Publicerat

Det enda rätta av Charlotte Rogan

Rogan_DER_3D-286x447[1]Bristerna inom kriminalvården i USA, de stora ensidiga vinstintressena vid framställandet av krigsmaterial, den lilla människans kamp för etik, moral och demokrati, Charlotte Rogans andra roman spänner över stora områden. Jag uppskattade verkligen hennes debut Livbåten varför jag ivrigt började läsa Det enda rätta. Det blev en kamp, en rejäl kamp, att ta mig igenom de 539 sidorna. Jag undrar fortfarande vad Rogan vill säga med sin text, vad hon egentligen vill skildra? Är romanen en parodi, en djupt samhällskritisk skildring eller rentav ett försök att skriva en ironisk roman? Jag tror att Rogan försöker vara rolig, men jag är inte ens i närheten av att dra på munnen.

Förstå mig rätt, romanen är välskriven och vackert formulerad precis som Livbåten. Det skulle förstås kunna vara att jag inte är tillräckligt bevandrad i de inrikes amerikanska förhållande som romanen skildrar, men jag tror faktiskt inte det. Jag ställer mig också undrande till att romanen gavs ut på svenska en dag efter att den kom ut i USA?  Jag tror faktiskt att Det enda rätta är en ambitiöst projekt som inte fungerar, i alla fall inte utanför USA.

Huvudkaraktären Maggie Rayburn och hennes familj är förstås en sympatisk bekantskap och kretsen kring dem intressanta personer, men…ofta känner jag mig aningen dum, vad är det jag inte begriper?
Fast den kursiverade meningen på romanens allra första sida förstår jag precis, ett välfungerande grepp även i Sverige:

Dränk systemet i motsägelsefulla rapporter

Utgiven på Bookmark 2016, översättningen är gjord av Thomas Andersson.

Publicerat

Brev från Europa: Bryssel och Gent och Göteborg

Sådana där blixtresor, jo de kan vara bra, men när man är hemma igen är det nästan som om de aldrig har hänt. Men jag var verkligen i Bryssel, i Gent och i Göteborg. Tjopp tjopp.

I Bryssel kunde jag mest tänka på att flygplatsen bara ett par månader tidigare varit utsatt för attentat. Jag hatar att jag fått de tankarna. Närvaron av militärer och vaktpersonal var påfallande. Och jag läser för att ta mig någonannanstans.

Sanning med modifikation, om Kouplan, en flykting som försörjer sig på att ta detektivuppdrag. Med ett skärpt sinne och lågmäld logik kan iakttagelser göras och gåtor lösas. Här är det ett barn som försvinner och att det inte visar sig vara som man kunde tro gör den här berättelsen så hemsk och sorglig. Kouplan var en bra bekantskap att göra och jag kan knappt vänta på att få läsa mer.

GentI Gent åker vi ut på landsbygden och tittar på slott och äter god glass. Jag kan inte nog understryka att Gent är en sådan bra plats att vara på. Åk dit! På kvällarna läser jag  Det nionde brevet och vilken överraskning! Jag hade ärligt talat ingen annan aning om vad den handlade om, bara hört att den är läsvärd.

Det är Lea, den allra rikaste markägaren på Gräsö som dör och till begravningen dyker det upp en mystisk man och bådar olycka. Och visst är det familjehemligheter som rullas upp här i nutid och tillbakablickar till då när resandefolket kom med sitt tivoli. Men det jag tycker mest om är berättelsen om Gräsö och förändringen från en blomstrande landsbygd med kor och mjölkproduktion, till dagens läge när den sista mjölkbonden, Leas son Walter, bestämmer sig för att sälja korna. Det är också Walter som jag tycker så himla mycket om. Sonen som blev kvar på gården, trots att mötet med en romsk flicka på tivolit skulle kunna ha förändrat så mycket. Till sin dotter Julia som kommit hem för sin farmors begravning säger han:

Men jag ska inte klaga. Jag har haft det bättre än många andra. Det har varit hårt arbete förstås och jag har ingen bildning att tala om och inte har jag sett världen, som du. Men jag vet vem jag är och varför jag stiger upp om morgnarna.

Värt att tänka på. Romanens upplösningen blir sådär, helt enkelt för att det är för många trådar som ska klaras ut på kort tid. Men i övrigt är det är sannerligen en fin roman att vara i.

Upplösningen i den här bloggyn är Göteborg, min bästa stad, som omfattas av det absolut blixtsnabbaste blixtbesöket. Tåg, taxi, göromål, taxi och tåg igen. Jag vevar ner fönstret och lyssnar till Hellström-repetition och känner doften av sommarblommor. Så kan det också vara.

Sanning med modifikation. Sara Lövestam. Utgiven 2014 av Piratförlaget.
Det nionde brevet. Catrin Ormestad. Utgiven 2016 av Wahlström & Widstrand.

 

Publicerat

Tjugo år till dig av Anna Lönnqvist

FRAMSIDA_20_ar_till_dig_HI-2-667x1024[1]Helgen som gick tillbringade jag tillsammans med Joel och Linn, två 40-åringar som båda tilltufsade av livet, rest ifrån allt och hamnat i Abisko. De har mötts förut, närmare bestämt under sin universitetstid då Joel var olyckligt kär i Linn. Nu har han ett förhållande med sin arbetskamrat Moa, medan hans andra arbetskamrat Cilla blir blixtförälskad i Linn. Den äldre Carin som också” rest ifrån” söker intensivt kontakt med Linn, hon anar att de båda har  gemensamma erfarenheter.

Hon gör det igen, Anna Lönnqvist! Levererar en välskriven och intagande feelgood som jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig. Jag tyckte väldigt mycket om debuten Tills kärleken skiljer oss och jag menar att Tjugo år till dig är ännu ett strå vassare, att Lönnqvist utvecklats som författare. Hon utnyttjar fjällvärldens fantastiska natursceneri och dramatiska väderomslag till att bli ännu en karaktär i boken. Vidare är Tjugo år till dig mer händelsedriven är debuten, det blir en nästan filmisk romantisk komedi med djup och allvar i botten.
Jag gillar att läsa feelgood på svenska, vi har ju deckar-drottningar och jag tycker det borde finnas även feelgood-drottningar. Och så har jag börjat googla på resor till Abisko, jag måste helt enkelt dit!

Utgiven på Ordberoende Förlag 2016.