Bokfrukost: Kalmars jägarinnor

En smygande diskussion om Kalmars jägarinnor börjar redan innan bokfrukosten. På Facebook anas två arenor: de som är för och de som är betydligt mer tveksamma. ”Ska jag läsa ut?” frågar någon. ”Läs ut! Det bästa jag läst på länge”, svarar någon annan.

Kalmars jägarinnor är en grupp med fem unga kvinnor. De är fest och fylla, det är förväntningar och ångest. Att tjejerna är bättre än alla andra brudar i Kalmar råder ingen tvekan om. Handbollstjejerna, puderludren, vilka vill vara som de? Ingen! Vi är bäst, vi är Kalmars jägarinnor, säger de, formerar sig i Pilen och går genom stan. Men även om de verkar så eniga och starka utåt, verkar det krävas att man aldrig någonsin är något annat än sin roll inom gruppen.

Berättelsen är som en vågrörelse eller en cirkel där berättaren, Eva,  hela tiden återkommer till gymnasietiden – där gränslösheten eskalerar för vem skulle misstänka dem? – för att sedan distanserat kunna betraktas av den vuxnare Eva. Språket är oftast fräscht, nyskapande, spännande.

Jag tycker otroligt mycket om den här boken. Men meningarna på Vetekattens bokfrukost i torsdags var delade.

Jag blev liksom tonåring igen. Jag kan känna igen mig. Den där gränslösheten, jag var aldrig där. De håller ihop så starkt, men varje medlem blir inte någon individ. Jag tog mig inte igenom. Jossan, som hela tiden snodde Evas killar. Sorglig, men glimtar av ljus. Vem ska läsa den här boken? Man kan inte ha för mycket ögonskugga, det är en sak som är säker.

Kalmars jägarinnor. Tove Folkesson. Utgiven av Weyler förlag 2014. Finns nu som pocket. Vi fick också veta att det kommer en fortsättning på boken. Sund heter den och kommer i april. Hurra!

Peter James skriver utmärkta deckare med sällsynt urkassa titlar!

Om jag inte av en slump kommit igång med att lyssna på ” Ett snyggt lik” hade jag förmodligen bara slängt en förströdd blick på Peter James nio böcker om den Brighton-baserade kriminalaren Roy Grace. James texter är filmiskt visuella och har ett fantastiskt driv med ofta rent plågsam spänning. Grace är en sympatisk man som kämpar med en personlig tragedi, även om han och hans kolleger vid Sussex-polisen egentligen är tecknade ur en stereotyp, är de levande och lätta att fästa sig vid. Jag gillar framförallt skildringen av vänskapen mellan Roy Grace och hans kollega filmnörden Glenn Brannson.

2545_image1[1]Så varför dessa titlar? Levande begravd, Ett snyggt lik, Långt ifrån död, Död mans fotspår, Den enes död, Död mans grepp, Död som du, Till döds. Och ja, de heter ungefär det samma på originalspråk.

Mycket bra deckare trots titlarna alltså, jag som är ytterst tveksam till serier kommer att fortsätta läsa tills både jag och Roy Grace vet vad som egentligen hände med Sandy. För vad som egentligen hänt med Roy Grace fru Sandy är böckernas twist. I vanliga fall struntar jag högaktningsfullt dylika men här kommer jag att läsa och läsa tills jag vet. Fast en sak måste jag ge Peter James eller vem som nu kommit på dessa boktitlar. Rättigheterna till böckerna ägs av ett bolag som heter Really Scary Books LTD, det mina vänner, är ett ytterst lämpligt och passande namn.

Böckerna är utgivna av Massolit förlagsgrupp,  finns i Ponto Pocket och som ljudböcker. Jag har lånat nästan alla på biblioteket.

Öppen stad av Teju Cole.

oppen-stad-roman[1]Det är en allmänt erkänd sanning att man tänker bättre när man promenerar. Jag gör det och så även Julius, bokens huvudperson. Han studerar till läkare i New York och börjar en höst ge sig ut på strövtåg på kvällarna för att motverka stressen från de intensiva dagarna på sjukhuset.

Likt en kamera registrerar han stadens karaktär och dess tillstånd åren efter 9/11. Hans tankar om politik och historia vävs in i ett större sammanhang, läsaren påminns att världshistorien är ett samspel av alla världens folk.Romanen är skriven i första person, men jag kommer inte Julius personlighet nära, han förmedlar sina tankar, han berättar inte. Det är djupt, intelligent och lysande formulerat, men jag känner ett avstånd. Det tar mig lång tid att läsa färdigt.

Mot slutet blir tonen aningen mer personligt färgad och läsaren erhåller ett överraskande avslöjande som i alla fall inte jag väntat mig. Eller hade jag kanske det?

Öppen stad är utgiven av Natur & Kultur 2013, översatt av Erik MacQueen.

 

 

En egen plats av Robert Goolrick.

En-egen-plats-64x100[1]En-egen-plats-64x100[1]I 60 år har Sam burit på berättelsen om Charlie Beal. Jag måste tillstå att jag är svag för böcker med historieruvande berättare. De närmar sig sin ålders höst och kommer liksom äntligen till skott med att berätta om de händelser som för alltid präglat deras liv.

Sam är fortfarande liten pojke då Charlie Beal kommer till hans hemstad Brownsburg i Virginia, USA. Året är 1948 och livet i det lilla samhället återhämtar sig sakta efter kriget. Ingen i Brownsburg vet varför Charlie kommit bara att han köpt mark invid floden där han sover under stjärnorna på sitt lastbilsflak varje natt.

Charlie börjar arbeta hos Sams far och han och den lille pojken fattar omedelbart tycke för varandra. Charlie börjar sakta finna sig tillrätta och det kan anas att han kanske funnit sin plats i världen. Men det är innan han möter Sylvan.

Sylvan är gift med en av Brownsburgs rika män som av en slump fick syn på henne när han besökte hennes fars ensliga bondgård. Hon är ung, hon är vacker och hon har begränsad erfarenhet av världen utanför Brownsburg. Hon har vuxit upp med radioteater och har anammat radioskådespelarnas sätt att tala. De kläder hon låter sy upp är kopior av vad Hollywoodstjärnorna bär i de filmtidningar hon slukar. Hon och Charlie är ödesbestämda för varandra.

Bokens stora behållning är de många inkännande människoporträtten och trots att det är ett och ett halvt år sedan jag lyssnade på boken minns jag tydligt inläsaren Matias Holms röst när han läser den stämningsfulla lätt melankoliska texten. Bokens originaltitel är Heading out to wonderful vilket enligt mig är en lysande titel.

Boken är översatt från engelskan av Claes Göran Green och ljudboken är producerad av Earbooks 2013. Bok och E-bok utgiven av Historiska Media 2013.