Bönbok för en vän av Joan Didion


Jag är, som jag skrivit innan, ett stort fan av Joan Didion. Jag gillar hennes sätt att se på saker och jag älskar hur hon beskriver dem. Tyvärr måste  jag erkänna att hennes styrka inte kommer fram i hennes skönlitterära verk alls på samma sätt som i de journalistiska eller självbiografiska. Bönbok för en vän (A Book of Common Prayer 1977), på svenska utgiven på Bokförlaget Atlas, har samma svagheter och styrkor som jag tyckte att Lagt kort (Play it as it lays 1970) hade när jag läste den. Historien håller inte riktigt, men känslo-person- och miljöbeskrivningarna är fantastiska. I Bönbok för en vän möts två kvinnor  i  staden Boca Grande i landet med samma namn beläget i Centralamerika. Den ena är vår berättare, den andra blir hennes vän. Båda bär på tyngande hemligheter  och genom ett 70-tal med tveksamt politiskt styre och personliga tragedier  speglas Grace och Charlottes olika erfarenheter och personligheter. Jag njuter bitvis av strålande beskrivningar av Charlottes desperata kamp för att sånär behålla hedern. Bilder av en rädd och ensam människas inre liv. Men så kommer passager som jag helst vill bläddra förbi för att de inte ger historien någonting. Eller är det kanske så att det är historien i sig som inte är någonting förutom person och relationsbeskrivningarna? Hur som helst blir jag gång på gång uttråkad och längtar till nästa stycke då vi får följa ett stickspår i någons minne eller känna pulsen av ett samtal vi inte kan förutse riktning på.

Som helhet är Bönbok till en vän OK, men inte mer. Är man sugen på Didion skulle jag rekommendera någon av de många essäsamlingarna eller Ett år av magiskt tänkande (The year of magical thinking 2005).

Eller förresten, läs både och!

Ett nordiskt sätt att dö

De är många och de är lika, de svenska deckarna som tar över världen. Journalisten Ed Siegel funderar kring detta, och är i sviterna av tristess och besvikelse på vippen att överge  det svenska mordet för  det isländska.

Här är artikeln.

Gargoylen – engangerande men långsamt på samma gång

En man vaknar upp på en rehabiliteringsklinik för svårt brännskadade. Han, är en före detta porrproducent och skådis som saknar namn i boken. Han har hamnat där då hans bil exploderat och han själv stått i lågor efter att ha kört utför ett stup när han var påtänd. Det är en lång resa av rehabilitering som ligger framför berättarjaget i boken, men han är fast övertygad om att bara försöka bli så pass frisk att han kan lämna sjukhuset och direkt ta sitt liv. Han vill inte leva i sin nya kropp med transplanterad hud och flera kroppsdelar som saknas.

Då dyker det upp en kvinna vid namn Marianne Engel upp. Hon påstår att hon att de båda känner varandra sen tidigare och att hon själv levt i över 700 år och att de hade en relation tillsammans i tidigare liv. Hon är skulptör och tillverkar gargoyl, ett slags fantastifoster, inte helt olik det som vår brännskadade huvudperson blivit. Hon tar med honom hem, berättar om deras liv tillsammans, lagar honom fantastiska måltider, berättar kärlekshistorier och läser även Dante. Så småningom ger hon honom livsgnistan tillbaka men då visar det sig att hon endast har 28 gargoyler kvar att tillverka innan hon måste dö.

Genom hela boken tvingas vår brännskadade huvudperson att ta väldigt mycket droger och ibland lockas man att tro att han hallucinerar alltihopa och att det som händer inte händer på riktigt. Men berättelsen är stark och biter sig fast och det man starkast slås av från första början är att författaren Andrew Davidson har ett otroligt målande och beskrivande språk. Det känns som man finns på plats i hans sjuksal eller i den brinnande bilen. Beskrivningen av hur hans kropp brinner upp är bland det mest engagerande jag har läst. Samtidigt tycker jag inte att han håller tempot rakt igenom boken. Ibland blir det långtråkigt och långsamt. Som om de målande språket lite tar över berättelsen.

Gargoylen har blivit en riktig braksuccé utomlands och särskilt i Kanada där författaren är verksam. Han erbjöds en miljon dollar för sitt manus men tackade nej. Kaxigt.

Det är Andrew Davidsons första bok och vi får säkerligen se mer av honom. Boken släpptes på svenska i slutet av april i år men har ännu inte tagit sig in för att klättra på topplistorna. Det ska bli intressant att se hur den funkar på den svenska marknaden.

Fjärde träffen – Den ofrivillige fundamentalisten

Det jag älskar mest med våra frukostar är att böcker man läser får ett helt annat djup och engagemang när man diskuterar dom med andra. Jag läste den här boken på semestern i somras och blev lite besviken över att baksidestexten inte stämde riktigt med innehållet. Egentligen blev jag inte särskilt berörd av själva historien och blev något irriterad på huvudrollsinnehavaren och hade det inte varit för dagens träff hade jag nog glömt den här boken ganska snabbt. Vi pratar om Mohsin Hamids bok Den ofrivillige fundamentalisten som var månadens frukostbok.

Rekord igen vid frukostbordet. Hela tolv stycken diskusssionslystna, mer eller mindre morgonpigga hade letat sig till Vetekatten och diskussionen ville aldrig ta slut. Jag fick bryta efter 45 minuter då folk var tvungna att dra sig iväg till jobbet. Så många bottnar och djup och tolkningar ventilerades. Den här boken väckte verkligen eftertanke och i efterhand tycker jag mycket mycket mer om den!

Baksidestexten utlovar en politisk bok, ganska förutsägbar om hur en pakistansk kille, Changez, som jobbar i USA blir stämplad som fundamentalist efter 11 september. Men egentligen ligger det mest hos honom själv. Han möter en amerikan på besök i Pakistan och bjuder honom på en helkväll. Berättarstilen är speciell. Det är bara Changez röst rakt igenom boken och vi blir direkt tilltalade som om vi vore amerikanen. Parallellt löper en otrolig kärlekshistoria som delade frukostgänget i flera olika åsikter. Var hon eller blev hon galen? Var det vackert eller rent av äckligt?  Är det människorna i USAs bild av Changez som förändras eller är det Changez själv som ser USA och dess folk med andra ögon?

Tolkningarna var många och diskussionerna otroligt spännande.  Angående baksidestexten så var det en av deltagarna som menade att den var strikt kommersiell och lockande, för att vi själva förväntar oss att en bok om situationen för Changez ska handla  om just det. Som sagt. Många bottnar. Roliga diskussioner.

Här är några bilder. Fler ser du till höger i bloggen.


Många runt bordet på morgonens frukost.
Bengt-Erik och Bodil
Monica, Pär och Ann-Catrin
Liv, Fredrik, Anna och Isabell