En fördämning mot Stilla havet

Till Franska Indokina kommer hon med sin man, lockad av upprop som  ”Ungdomar, res till kolonierna, där väntar er rikedomen”. De etablerar sig som lärare i kolonin, barnen föds.

Men när vi kommer in i handlingen har åren gått. Maken är död. Barnen, Suzanne och Joseph är snart vuxna. Varje år svämmar jordlotten över av högvattnet. Huset blev aldrig klart. Projekt med fördämningarna mot havet har havererat. De är skuldsatta upp över öronen.  Deras triangeldramatik är obehaglig och livet vid havets kant har blivit en misär.

DSCN0903Här känner jag ångesten lägga sig runt halsen och jag får svårt att andras. Duras kan gestalta en stämning så effektivt och också jag går där i leran vid havet och väntar på något obestämt. Att det ska hända.

Det händer. Herr Jo kommer, förälskar sig i Suzanne men utnyttjas, avfärdas och förnedras.  Joseph träffar en kvinna som vill rädda honom. Men vill han? Modern går under.

Och obevekligt lider alla vidare. Jag sväljer,  sväljer.

En fördämning mot Stilla havet. Marguerite Duras. Utgiven 1950. På svenska 1985, tror jag. Min utgåva är utgiven av Modernista 2012,

– – – – –

Set in another country i SLB

Stefan Sauk läser om sociopaten Christopher Silfverbielke av Buthler & Öhrlund

Ytterst få ljudboksuppläsare kan ta sig friheter när det gäller dramatisering av en bok. En berättelse förlorar oftast sin speciella ton om uppläsaren börja jobba med texten som om hen stod på Dramatens stora scen. Därför blir sällan en författaruppläsning fel, en författare förmedlar sin ton även om hen är en halvbra uppläsare.

Men när Stefan Sauk läser Dan Buthlers och Dag Öhrlunds böcker om den till synes charmige, men under ytan sadistiske sociopaten Christopher Silfverbielke, lägger han i stället till ytterligare ett par nyanser till intrigen.

Jag är ledsen alla som gillar Patricia Highsmiths böcker om Tom Ripley, jämfört med Silfverbielke är Ripley en svärmorsdröm. Silfverbielke är så djävulskt obehaglig! Ofta är han faktiskt alldeles för otäck, alldeles för magstark, men jag kan ändå inte sluta lyssna eftersom Stefan Sauk läser så magnifikt!

Sauk kör liksom ända in i kaklet, med dialekter, brytningar och Christopher Silfverbielkes inre röst. Ingen annan än Sauk klarar av trovärdigt ge röst åt Kommissarie Colts fru Melissa som talar svenska med amerikansk brytning. Ingen annan än Sauk skulle heller gått i land med att låta Silfverbielke tala svenska med tysk brytning i ”Grannen”.

Silfverbielke finns med i fyra böcker i serien om Kommissarie Jacob Colt,  En nästan helt vanlig man 2008,  Grannen 2010, Återvändaren 2012 och Uppgörelsen 2013. Det är i princip ett måste att läsa böckerna där Silfverbielke förekommer i kronologisk ordning. Jag rekommenderar också att läsa författarduons övriga böcker, det är skickligt skrivna thrillers och de vågar liksom Sauk ”köra ända in i kaklet”.

Jag har fortfarande inte hämtat mig efter upplösningen i den sista boken i serien och har heller inte hämtat mig efter Silfverbielkes besök på IKEA i Linköping. Jag var på väg  dit då jag lyssnade på just den sekvensen. Och även om jag spoilar lite här så måste jag nog ända tala om att ”Ta det själv-lagret”  aldrig kommer att bli riktigt det samma som det var förut.

Buthler & Öhrlunds böcker är utgivna på flera olika förlag. Samtliga finns att tillgå som ljudbok på Storytel.

 

Rädda varje spillra av Jesmyn Ward

Ett dygn före orkanen Katrinas beräknade ankomst ringer de fasta telefonerna i delstaten Mississippi. Myndigheterna uppmanar samtliga boende i områdena dit orkanen på väg att snarast evakuera. Den 14-åriga Esch Batiste och hennes familjs telefon har ringt förr när en orkan varit på väg och även om Katrina förväntas bli den värsta orkan som drabbat delstaten sedan den legendariska ”Camille”,  gör familjen ingenting utöver de vanliga förberedelserna. För mig som svensk är det fascinerande över hur vardagligt sysslor inför en orkan företas. Spika för alla fönster med plywoodskivor, fyll på vattenflaskorna, laga all mat i kylskåpet och tanka bilen.

Jesmyn Ward skildrar ett annat USA än vad vi vanligtvis läser om. Familjen bor på landet under knappa förhållanden, såväl materiellt som känslomässigt. Fyra syskon, en far, en hund och hennes valpar. Moderns värme och kärlek är ständigt närvarande hos de tre äldsta barnen, trots att det är flera år sedan hon dog i barnsäng.

Ward skriver genom att måla bilder, kryddade med dofter, färger och textur. Hon skildrar känslor genom beskriva kroppsspråk och ger en av de intensivaste naturskildringar jag läst på väldigt länge.

Romanen skildrar dagarna före, dagen under och dagen efter Katrina med all oro, skräck och känsla för hur liten människan är inför naturens kraft. Men det är en bok med hoppfullt slut, trots allt finns det hopp för syskonen Baptiste, även efter Katrina.

Rädda varje spillra tilldelades National Book Award 2011 och är den unga  Jesmyn Wards andra roman. Översatt till svenska av Moa-Lisa Björk, utgiven av Forum Förlag.

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte

Titeln till Margareta Strömstedts bok syftar på vad Aksel Sandemose sa till henne när de träffades en gång i tiden.

Den här boken är så bra att vara i, att läsa. Inte för att den är alltigenom behaglig, inte alls. Här finns skarp kritik och uppgörelser. Boken består av olika berättelser från författarens innehållsrika och intressanta liv. Det är möten med andra författare som Astrid Lindgren och Tove Jansson. Det är diskussioner och ställningstaganden. Det är betraktelser över livet och då inte minst om kvinnoskap om nu det ordet finns.  Alltid välformulerat och skarpt utmejslat. Alltid personligt men så allmängiltigt. Barndomen finns som en återkommande punkt genom texten och när jag läser om Margareta Strömstedts och hennes pappa så ryser jag så berörd blir jag.

Bokens enda problem är att den är för kort. Jag vill läsa mera!

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte. Margareta Strömstedt. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2013.

– – – –

9789100135737Så till omslaget. Jag har väntat på att den här boken skulle komma e-bok till bibblo. När jag gjorde några lån fick jag till min glädje se att omslaget var rött. Du kanske tycker att det är ganska orange. Men jag säger rött och kryssar för min första ruta på SLB-brickan!