det är på morgonen det händer!
Massbokcirkel – vilket underbart ord! Den 18 februari kommer vi att leda en sådan tillsammans med andra bokcirklare som bokcirklar.se och P1:s bokcirkel. Först diskuterar vi vad det är poängen är att prata om sin läsning tillsammans med andra. Sen diskuterar vi tillsammans med publiken novellen ”Det gula huset”, av Gyrðir Elíasson. Vill du vara med? Vill du delta i bokcirkeln kan du hämta ett gratis exemplar av novellen på Sture bibliotek.
Läs mer på Sturebibliotekets sida.
Jag är en sådan som tycker att det är intressant att diskutera hur man sorterar sina bokhyllor. En som vill veta vad folk använder som bokmärke. Om vissa böcker passar bättre att läsa på morgonen eller om man ska spara dem till en natt-läsning. Samtal om fina och fula omslag deltar jag ofta i. Likaså grottar jag gärna ner mig i diskussioner om papperskvalitet och typsnitt. Så hela idén om att skriva en memoar om en boks liv och leverne låter fantastisk i mina öron och jag trycker boken Mitt liv som bok till mitt hjärta när jag först får se den .
Romanen föds 1983 och vill aldrig berätta vare sig titel eller författare. Den klarar sig från det inledande dödshotet från råttornas gnagande och får framleva sina dagar i boklådor, bibliotek och hos privatpersoner. Ibland glimrar det till och en rolig kommentar, en fin tanke eller iakttagelse serveras mig. Men boken spretar och verkar inte veta vad den vill berätta. Är det en betraktelse av boken som fysisk tingest? I så fall är det en tämligen snobbig hållning. Är det en berättelse om sina läsare? Då är det för ytligt. Om litteratur? Ja, kanske.
Det blir en diversehandel av alltihop och trots att boken är tunn hinns det dessutom med en stor portion nonsens också. Ibland ur ett perspektiv som knappast kan vara bokens själv. Det är synd, tänker jag och pickar med fingret mot boksidorna. Den här romanen om en roman kunde ha tagit helt andra och mer intressanta berättarvägar.
Mitt liv som bok. Paul Desalmand. Utgiven 2006. På svenska av Ordfront 2012
Johanna L höjer också ett ögonbryn. Hannele känner också viss tveksamhet.
____
Enligt O har stadsbesök i Göteborg och jag är ju praktiskt taget göteborgare numera. Jag åker dit var och varann månad och förkovrar mig. Inte minst i staden själv.
För varje gång jag är på plats gör jag eller får jag en guidning i ett nytt område. Senast var det majorna och just i den stadsdelen utspelar sig Du och jag Marie Curie, som jag efter Lindas bloggy nu läser. Med Google maps på iPaden för att lära mig hitta utan att vara på plats. Det är en riktigt bra bok om fotbollstjejen Jenny som blir så otroligt förälskad i Filippa. Hur ska det gå?
1956 trycktes En titt på Göteborg upp. En guidebok som man har i näven när man åkte bussrundtur genom staden. Om botaniska trädgården skriver man till exempel:
För göteborgaren har parken kanske sin största lockelse, då naturparken öppnas och vitsipporna lyser vita mellan stammarna i den djupa bäckravinen.
Dit längtar jag. Spårvägen har numera en guide-app som är mycket rolig att åka runt med. Se bilden här invid. De små blå pratbubblorna är platser där en guideröst berättar något intressant. Pedagogiskt bild eller hur! Ingen tvekan om var man är och hur man ska åka.
Ett sista tips på Ggb-litt får bli Att leva och dö som Joe Strummer. I
Och nu är det beredskapstider och Tomas rycker in. Maj tar hand om dottern Anita med kärlek samsad med en trötthet på barnet som kräver kräver kväver, sa hon kväver? Hon menar det inte, eller jo. Tomas som är nykter, tar nu plats i romansviten med en egen röst. Han sliter med nykterheten, med den och med Maj som…
Vad är det med kvinnor och alla deras diffusa symptom?
Så föds sonen Lasse. Tomas kommer äntligen hem. Hem till matlagning, barnaskötsel, städning och hur skulle det se ut om man inte höll ordning!
Ibland tröttar jag på Maj som är för mycket och Tomas som är… för lite? Jag vill öppna fönstret och hämta luft. Om den första romanen om dem, Att föda ett barn, skrev jag samma sak:
Det strömmande flödet gör att jag en bit in i boken tröttnar. Bestyren, kakorna, recepten, tillvägagångssätten blir frustrerande detaljer och jag stönar när ytterligare en sida med förberedelser inför julen forsar fram.
Men sättet att berätta deras historia – orden och tankarna i ett svep och att jag vet aldrig om jag är innanför eller utanför – tar mig alltid tillbaka till berättelsen. Det här är något unikt.
Sörja för de sina. Kristina Sandberg. Utgiven av Norstedts 2012.