Inlägg

Publicerat

Läsrapporter m m

A.
Cilla Naumann läser två eller flera romaner och alternerar efter humör säger hon i frukostintervjun. Jag läser Cilla Naumann Springa med Åror. Den börjar så här:

Jag ser Lasse sista gången vid sextiden på kvällen. Det är den åttonde augusti och det regnar, himlen är lika grå som hela sommaren varit och havet dånar i blåsten.

B.
Men jag läser ju också fler: den sjukt tjocka De obotliga optimisternas klubb som är månadens bok till en annan bokklubb jag är med i. Dessutom läser jag Fallvatten som är oktoberbok för vår egen frukostklubb. Som om inte detta var nog är jag inte i Kristina Sandbergs roman Sörja för de sina.

Dock: för att det inte ska ske dåliga sammanblandningar är böckerna rumsligt och tidsmässigt fördelade. (Morgonboken, pendelboken etc)

C.
Gårdagen till ära har jag spelat nobel-bingo med bokbabbel:

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Jag fick 0 poäng och har alltså ett nytt författarskap att se fram mot.

D.
Jag har lyckats boka in fyra små resor under de kommande två månaderna Jag gratulerar mig själv. Resa + läsa = bäst.

Publicerat

Frukostintervjun: Cilla Naumann

Cilla Naumann är en av mina favoritförfattare och jag har läst alla romaner med lite öppen mun och ett wow på tungan. Nu är hon aktuell med Springa med åror.

God morgon Cilla! Vad äter du till frukost?
När jag är hemma äter jag alltid samma sak. En skål naturell yoghurt med någon färsk frukt (helst äpple eller bär), mandlar, müsli och All bran. Samt en hel kanna grönt te. När jag är ute och reser dricker jag svart kaffe och äter helst croissanter eller rostisar med sylt.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag läser gärna morgontidningen en liten stund.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
En bra morgonroman är den roman jag håller på med eftersom jag tycker bäst om att läsa alla böcker koncentrerat. Jag läser på morgonen, när som helst på dagen och på natten när jag inte kan sova. Oftast har jag två eller flera böcker på gång samtidigt och alternerar efter humör.

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag  Stål av Silvia Avallone och Hästar, män och andra djur av Nina Lekander.

Vad använder du som bokmärke?
Jag lägger oftast böckerna upp och ned, eller också viker jag runt fliken från omslaget. Bokmärken slarvar jag bort.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Jag sorterar efter känsla. Och vet exakt i vilken sektion och på vilken hylla en ny bok ska sorteras in och var jag ska söka efter en gammal.
Det kan uppstå oreda i systemet när familjen använder bokhyllorna. Sådana misstag står jag ut med, men rättar genast till dem och anser att det är min känslomässiga ordning som gäller.

En härlig inställning! Jag ska genast prova. Tack för intervjun och ha en fortsatt fin dag!

Publicerat

Nominera till Bokbloggarnas litteraturpris!

Nu är det fritt fram att börja nominera till Bokbloggarnas litteraturpris 2012. Alla som har en blogg som skriver om böcker ibland får nominera hur många titlar man vill. De 10-15 titlar som fått flest nomineringar går vidare till en omröstning där de som nominerade förra året agerar jury!

Maila dina nomineringar till pjp@breakfastbookclub.se. För att en nominering ska vara giltig så ska boken vara utgiven på svenska under 2012. Skicka med författarens namn, titel och din e-postadress och vilken blogg du representerar. När du nominerar i år – blir du automatiskt med som jury nästa år. Årets jurymedlemmar kan självklart även vara med och nominera även i år. Deadline för nomineringar är 31 december 2012.

Bokbloggarnas litteraturpris instiftades hösten 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club. Vi tyckte att det saknades ett litteraturpris i den flora som redan finns. Nu är det dags att för tredje året i rad dela ut priset till en av bokbloggarna omtyckt bok som getts ut under 2012.

Bokbloggarnas litteraturpris hittar du även här. Gilla oss också gärna på Facebook.

Publicerat

Som om jag frågat

Jag var aldrig nån hejare på träslöjd. Det jag minns allra mest från alla lektioner var lärarens: mmm, det känns hackigt, sandpappra lite till. Och jag sandpapprade och sandpapprade på smörkniven eller ljusstaken eller vad det var. Kände med handen, nu kan det väl ändå inte.., men jodå: mmm, det känns hackigt, sandpappra lite till. Så i nian var det dags för spegelramen. Jag tänkte att nu jävlar ska det inte hacka någonstans. Jag filade och filade, sandpapprade och sandpapprade med allt tunnare varianter. Till sist visade jag fram mästerverket. Läraren drog med handen överallt, kände om igen, till och med blundade. Och så:

Bra, Ann-Sofie inte ett hack.
Ha!

En bloggy om träslöjd? Nej, om hack och sandpapper. För när jag läser Som om jag frågat tänker jag på att den berättartekniskt är helt utan hack. Mellan dialog, tankar, berättande delar och tillbakablickar lotsar författaren mig som läsare så elegant att jag är armkrok med John, huvudpersonen, hela tiden. Att vara hemma är en plåga och han tar hellre cykeln på en planlös tur för att slippa gå hem och lyssna på tystnaden.

Det kändes som att ta det första fria andetaget efter en hålla andan-tävling under vatten när jag klev ut på bron och stängde dörren bakom mig.

Nej, det är ingen som super. Ingen har någon psykisk störning. Inget våld eller övergrepp. Det här är läget när mamma och pappa inte längre pratar med varandra, när pappa sticker iväg på ovanliga ärenden, när mamma inte längre skrattar. Det läget. Och när bästa tjejkompisen blir ihop med bästa killkompisen och man är jävligt ensam. Det läget. Där berättartekniken är genomarbetad och utan hack, är berättelsen sannerligen som det där sandpappret. Det river och rispar när jag läser och jag ligger oavbrutet på gråthulkgränsen för att jag känner så starkt för alla inblandade. Jag kommer på mig med att hålla tummarna. Vill lägga armen runt Johns axlar och säga att det ordnar sig. Vill ge föräldrarna uppmuntrande tillrop: håll ut håll ut!

Och jag är glad att det till sist river i allt tunnare varianter. Att jag kan slå ihop boken och också få ta det där första fria andetaget. Det här är nog den bästa av Lindbäcks romaner. Hittills.

Som om jag frågat. Johanna Lindbäck. Utgiven 2012 av Rabén & Sjögren