Morgonsamling om skrivande

Det var en

God morgon! Och välkommen till en morgonsamling böcker som handlar om skrivande. Under sommaren har jag läst flera sådana för att få inspiration. Här ska ni få höra om tre stycken intressanta Skriva-böcker.

Skriv boken! av Johanna Wistrand.

Kanske har du funderat länge på att skriva en bok. Full av lust startar du Word och stirrar strax på på det vita bladet. Det vita tomma bladet. För vad ska du skriva? Huvudet är plötsligt tomt utom den naggande inre rösten som säger att det inte är någon idé att skriva eftersom det ändå aldrig blir bra. Det problemet löser den här boken som bygger på idén att skriva varje dag och samla på sig material. Väldigt effektivt. Författaren coachar dig under fyra veckor i en tydlig progression. Från ett tio minuter långt flödesskrivande i vecka ett, går arbetet via textstudier och skrivövningar fram till ett slutläge där råd ges för nästa steg i skrivandet av boken. Vid det laget –alltså efter dagligt skrivande i fyra veckor – har man ett ganska digert material, har hunnit fundera över sitt författande, har kommit över eventuell skrivångest och kan jobba vidare för att nå sitt mål. Handfasta råd, tydlig progression och effektiv metod.

TRE ENKLA REGLER finns inte av Elisabet Norin

En riktigt tjock romanskrivarbibel kan man kalla den här boken. 350 fullspäckade sidor om allt du kan tänkas behöva veta för att skriva den där romanen. Den berättar om hur du kan skapa skrivtid och skrivplats, nog så viktiga komponenter. Den går igenom skrivandets tekniker och olika metoder. Sen när romanen börjar bli klar – vad ska man tänka på då? Handboken går igenom det också. Full av konkreta övningar och lästips gör boken sig till din kompanjon under en lång tid. Den släpper inte taget om dig och lämnar dig aldrig i sticket. Den innehåller kort och gott allt det som en riktig handbok ska göra.

Konsten att skriva en Bästsäljare av Lina Wennersten och Katarina Lagerwall.

Det är klart du vill skriva en bästsäljare! Med hjälp av kända svenska författare berättar den här boken tydligt hur man kan göra för att inte bara skriva en bok, utan också få den att sälja. Den är skriven med en glimt i ögat och rolig att läsa. Utan att fördenskull tappa sitt syfte: skriv och ge ut! Boken ger tekniker och metoder för skrivande,  men innehåller också en väldigt bra orientering i allt det andra. Hur skriver man ett bra följebrev? Hur tänker man på förlagen när man gallrar bort och fram det som ska ges ut? Svaren finns här!

Så… vad väntar ni på?

När gud var en kanin

Jag tittar mig runt i tunnelbanan och är på väg att utbrista: Men varför sitter ni inte inte allesammans och läser den här romanen – den är fantastisk! För du vet den där känslan att vilja stanna i en bok för alltid? Att den aldrig ska ta slut för att romanvärlden är så fin att vistas i och för att du gillar romanpersonerna så mycket. Den känslan är så stor, så stor när jag läser När gud var en kanin och jag vill att alla ska få veta det. Nu ligger den här bredvid mig för att det känns så sorgligt att behöva ställa upp den i bokhyllan.

Berättaren Elly står långt fram i tiden och berättar tillbaka om sin familj och sin kompis Jenny Penny. Hon kan säga saker som ”det var på den tiden jag trodde att…” eller ”fast då visste jag ju inte att…” Som barn har hon svårt att få vänner och som vuxen anar jag att livet fortfarande spricker i fogarna. Hon skriver artiklar till olika tidningar och får därmed möjlighet att sitta på kammaren och jobba. Men vännen Jenny strösslar livet med ett skimmer trots alla år som de inte träffas.

Familjen är alltings mitt och var gränsen går för var den börjar och slutar är inte intressant. Mamma och pappa och Joe och Nancy och Arthur och Ginger – allt håller ihop och huset de köper blir navet kring vilket allt kan snurra. Den här berättelsen är oförutsägbar och alldeles sorgligt underbar. Jag blir en del av den där familjen och jag tycker att du ska bli det också.

När gud var kanin. Sarah Winman. Utgiven 2011. På svenska av Basil 2012.

Död i Garnethill

När vi skulle fara till Skottland i påskas dök tips om Denise Mina upp från olika håll, och allra särskilt de tre romanerna om Maureen O’Donnell. Eftersom vi skulle bo i Garnethill tordes jag inte ta med mig Död i Garnethill. Jag är lättskrämd. Men nu så.

Maureen O’Donnell. Jag gillar henne på en gång för hennes lågmälda, coola stil och blick för väsentligheter. En hel del problem i bagaget har hon, inte minst en pappa som utsatte henne för sexuellt våld när hon var barn. Efter en tid på ett mentalsjukhus fortsätter hon att gå på sina terapisejourer för att få rätsida på livet. Inte för att hon vill. Men för att familjen, med den alkoholiserade mamma Winnie i spetsen,  håller sig lugnare då.

Nu vaknar hon på morgonen i sin lägenhet i Garnethill. I hennes vardagsrum sitter älskaren Douglas brutalt avrättad. Den övriga familjen blir nu snarast en belastning än ett stöd, bortsett från fina brorsan Liam som ställer upp för sin syster. Sa jag att han var knarklangare? Nej, det är inte lätt för Maureen . Ändå är det hon som bit för bit löser mordet på Douglas. Med sin goda känsla för hur man närmar sig trasiga människor och hur man för sig i skitiga miljöer, benar hon upp brott som ligger långt tillbaka i tiden.

Det Glasgow som skildras i boken är mer slitet än nuförtiden men det är förstås alltid roligt att känna igen sig i miljöerna. Inklusive Garnethill. En bonus är att upplösningen sker ute på Isle of Cumbrae även om beskrivningen inte är särskilt lockande:

Ön är liten och består av ett taggigt sandstensberg med en platt landremsa runtom. Det är en semesterort som inte förändrats sedan 1950-talet och de viktigaste turistattraktionerna är en minigolfbana mitt i staden Millport, säregna klippformationer som målats så att de ser ut som djur […]

Men jag vet bättre om Isle om Cumbrae, jag. Den här romanen är alltså den första av tre. Och om Maureen läser jag gärna mer.

Död i Garnethill. Denise Mina.  Utgiven 1998. På svenska av Minotaur 2001.