Att vakna tidigt och läsa ut den här romanen i ensamhet, nej jag rekommenderar mig inte det igen. Jag håller den långt ifrån mig, läser vissa passager snabbt och undvikande. Det är otäckt och äckligt. Riktigt äckligt. Ändå tror jag att det är värre att inte läsa än att låta bli. Men när jag slår ihop boken är jag bara delvis lättad och jag tänker att om jag bara bloggar om den snabbt som fan kan jag få den ur blodet.
Det är Amanda Hellbergs första roman Styggelsen som är min morgonläsning. Den handlar om den unga flickan Singa som har klärvoajanta förmågor. Tillsammans med sin pappa uppträder hon på marknader och med spektakulära specialeffekter kryddar hon sin synskhet. Publiken häpnar. Snart får en kvinna, Eva, höra talas om den unga flickans begåvning. Eva har tillsammans med sin bror en spiritistisk församling och de bestämmer sig för kidnappa flickan. Under vidriga omständigheter utnyttjar de Singa för sina egna syften.
Fyrtio år senare möter vi Maja Grå som städar på ett äldreboende. Genom tidsrymden får hon kontakt med Singa och blir ställföreträdare för att ge den hämnd Singa aldrig kunde ge. Jag som inte gärna vill bli rädd av böcker tycker faktiskt om det otäcka, framför allt i Maja-Grå-delen. Däremot har jag svårare för skräckel med metallkrokar och kroppsvätskor. Usch. Historien är berättad med ett bildligt nästan gammaldags språk som gör att jag måste läsa riktigt sakta. Det passar utmärkt för berättelsen och bygger upp det otäcka så bra. Frågar ni mig så skulle Maja-Grå-delen få ta mycket mera plats. Nu slutar den för snabbt. Jag har förstått att hon dyker upp igen i Hellbergs senaste. Så snart jag har hämtat mig ska jag nog läsa den också.
Styggelsen. Amanda Hellberg. Utgiven av bokförlaget h:ström 2008.
Det var ett halvår då vi inte läste en rad. Ingen dikt, ingen novell, ingen roman. Inget. Vi fick bara inte plats med en enda historia förutom de som vi fick oss berättade. Alla upprörande historier om dödande, våldtäkt, slakt och förtryck. Men också om kärlek, trädgårdar och vardagsliv. Det var flyktingar som berättade. Människor som lämnat sina länder och på olika sätt kommit till Sverige för att … tja, för att. I väntan på uppehållstillstånd skulle de lära sig svenska. Oavsett. Ibland dök en person inte upp till morgonens lektion. Sjuk, utvisad? Vi fick aldrig veta.