Bokfrukost – vi pratade Radhusdisco igen

Så var det dags för de stockholmare som inte befann sig i Göteborg på bokmässan att prata om Morgan Larssons Radhusdisco som varit september månads frukostbok.

Det är verkligen ett fantastiskt sätt att starta dagen på. Vetekatten har dessutom börjat med sin härliga frukostbuffé igen.

Vi var fyra tappra frukosterare som vände ut och in på Morris och hans barndom. Det här gänget var lite hårdare i sin kritik av boken. Var det för författaren inte var närvarande? De flesta tyckte att boken saknade driv och handling och att en röd tråd eller konflikt hade lyft boken ett snäpp.

Alla tyckte dock att personskildringarna var fina, nostalgitripparna underbara och att Morgan Larsson verkligen kan konsten att berätta en historia men att boken kanske mest blev en radda anekdoter staplade på varandra och att  det saknades lite djup.

Undertecknad håller med om drivet och en väntan på att ”det ska hända något”, vilket jag också sa på frukostträffen förra veckan och Morgan Larsson svarade att det var medvetet. Att skeendena i Morris huvud, ur ett barns perspektiv, var viktigare än själva handlingen. Men jag håller inte med om djupet. Jag tyckte det fanns flera ställen i boken där underliggande skeenden och toner beskrivs oerhört väl och situationer och händelser som träffade mig djupt med hög igenkänningsfaktor och det handlar inte om movieboxar eller filmisar, utan upplevelser och känslor bara ett barn kan ha när man för första gången är med om någonting.

Bilder från morgonens träffen finns här till höger.

Nästa gång vi träffas diskuterar vi Audrey Niffeneggers uppföljare till den framgångsrika Tidsresenärens hustru. Den nya boken heter Själens osaliga längtan. Läs mer här om träffen som äger rum 29 oktober. Glöm inte att osa.

Karaktär?


En bokcirkel för alla bloggar om sin dåliga karaktär. Om att gå förbi Pocketshop utan att gå in men sen beställa böcker via Bokus iPhone-app.

Här är det inte mycket bättre. Hann bara hem från Bokmässan med väskan full innan jag satte mig och beställde böcker från AdLibris.

Just nu väntar jag på Gudrun Abascals Att föda, Ann Söderlunds Men vi knullar ju ändå inte och en överaskning jag ska skicka till min bloggkollega i Buenos Aires. Den är än så länge hemlig.

Är det så här vi ska läsa i framtiden?

IDEO är ett företag som utvecklat tre nya koncept för att läsa böcker, diskutera och hålla bokcirklar. Eller bara dubbelkolla fakta, få mer information och dyka djupare ner i litteraturen. Kolla filmen och se deras tre olika programvaror, Nelson, Coupland och Alice.

Särskilt applikationen Alice blir intressant. Den tar dig utanför boken, ger dig nya kapitel. Befinner du dig på en särksild geografisk plats kan du få mer information just där. Du kan skriva egna kapitel och alternativa versioner och lägga till så andra kan läsa. Men, hur många är intresserade av det? Vill man få formatet ”bok” att bli mer som internet där man kan surfa iväg hur långt som helst eller vill man fokusera på en historia. Det känns splittrat. Som om man vill få en bok att bli ett tv-spel istället. Är inte bokens styrka att den är stängd, avslutad och inom pärmar eller är vi bara inte redo för att låta den utvecklas?