Personligt med Kristina Ohlsson

Strax innan deckarförfattarinnan Kristina Ohlsson skulle fylla 30 bockade hon av sin livschecklista.
– Jag har ett jobb. Jag har skrivit en bok. Nu kan jag fylla år!
Och inte bara det. Hon har ett jobb som civil anställd på Säpo. Hon har nyligen jobbat i Bagdad fyra månader och hon är aktuell med sin andra bok Tusenskönor.

I onsdags bjöd Piratförlaget och Skugge&Co in till en personlig och intim middag med henne på Medelhavsmuseet. Inbjudna var bokbloggare, närmaste familjen och ett fåtal journalister. Mat från Halv grek plus turk och Jessica från Bokhora intervjuade.

Foto: Skugge&co

Foto: Skugge&co

Ett otroligt lyckat koncept. Istället för att mingla med tusen andra journalister och bokbloggare fick undertecknad författarinnan till bordet och möjlighet att ställa helt egna frågor under middagen. Hon berättade bland annat att hon tar tjänstledig ett par veckor varje år för att skriva och helst skriver på förmiddagarna.

– Den här myten om den halvalkoholiserade författaren stämmer inte på mig, berättar Kristina Ohlsson medans vi provsmakar på det noga utvalda rödvinet.
– Jag skriver nykter, helst på förmiddagarna och absolut inte efter elva på kvällen.
Anledning? Hon blir så adrenalinladdad av att skriva att hon måste varva ner efteråt.

Författarskapet vill hon behålla som en hobby. Tredje boken är redan klar och kommer förmodligen lanseras redan till påsk. Sen ska hon ta ett sabbatsår från skrivandet.
– Jag måste behålla det här som en hobby, säger hon. Annars har jag ingenting kvar. Jag kan ju knappast säga upp mig och jobba på Säpo på fritiden.

Det är något hon håller hårt fast vid. Skrivandet måste vara lustfyllt. Det är så mycket annat att oroa sig för i livet och skrivkramp vet hon inte vad det är.

Foto: Skugge&co

Foto: Skugge&co

Debuten Askungar kom förra året och nu är hon aktuell med uppföljaren Tusenskönor. Undertecknad har läst och gillade den andra boken mycket mer än den första. Här har personer och platser fallit på plats och Kristina Ohlsson har utvecklats som historieberättare. Jag ser varmt fram mot tredje boken.

Länge leve Langseth!

Minns ni precis som jag hyllningarna av uppsättningen av Lisa Langseths Den älskade på Elverket för en del år sedan, sex för att vara exakt? Köpte ni också på stört manuset och läste det om och om och om igen för att det var fenomenalt, vågat, snyggt, hemskt och oförklarligt mitt i prick?  Kanske blir ni då lika glada som jag blev när ni får veta att  pjäsen nu har blivit film med både manus och regi av Langseth. Om det som är vackert är titeln och har Alicia Vikander och Samuel Fröler i huvudrollerna. Premiär i oktober.

Här går att läsa lite mer om filmen.

Äventyr och samhällskamp

På högstadiet hade jag en fantastiskt lärare som verkligen såg mina kvaliteter bakom allt rastlöst tjatter.  Hon gav mig uppgifter som hon visste att jag skulle lära mig mer av än de traditionella, och då och då kom hon med böcker hon trodde att jag skulle gilla. En av dem var en reportagebok av världsreportern Barbro ”Bang” Alving.
Jag minns faktiskt inte vad den hette, men jag minns tydligt hur pirrig och inspirerad jag blev när jag läste den.
När jag nu, sexton år senare, snubblade över Ruffa Alvings bok om sin mamma Barbro, kunde jag inte låta bli att köpa den. Och precis som den jag en gång läste, ger denna mig en ny knuff i baken att ta tag i saker jag bara snackar om.
Ruffa inleder med att ge läsaren en personlig och för mig ny bild av människan Barbro Alving. Hon låter oss  ta del av Bangs dagboksanteckningar från då hon ännu inte var Bang, utan Barbro nitton år och nybliven student 1928. Vi får följa henne brevledes under problematiska resor till bland annat Nordpolen, Kina och Ryssland, besöka OS i Berlin och uppleva hur det kändes att vara den enda nordiska personen att rapportera från Hiroshima. Hur hon tänkte, kände och kämpade mot orättvisor och respektlöshet  i världen är starkt påtaglig i såväl brev, dagboksanteckningar och i de kommentarer Ruffa Alving har skrivit i anslutning till de personliga material vi får ta del av.
Visste ni till exempel att hon satt i fängelse för sin samhällskamps skull? Jo, så var det, och många är de strider hon tog, väldigt många.
För alla som är en gnutta intresserade av journalistik, äventyr, samhällskamp eller människoöden utöver de vanliga, unna er lite Bang om Bang.

Premiärträffen för Breakfast Book Club och Susanna Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset

Foto: Anna Toss

Foto: Anna Toss

I våras, fredagen 23 april närmare bestämt, hade frukostbokklubben sin allra första premiärträff. Dagarna innan sprang jag runt som ett skållat troll mellan bokhandlar och förlag för att hämta böcker till de goodiebag-påsar som jag delade ut imorse på premiären av Breakfast Book Club på Vetekatten i Stockholm. Mina armar var långa som sju svåra år, men det var det värt. Jag hade fått ihop Hillevi Wahls bok Hungerflickan (som är nästa frukostbok, tack Norstedts), boken Udda av Sara Lövestam, en Jo Nesboe-tischa och glasunderlägg (tack Piratförlaget) en fin tygkasse från AdLibris med texten Book Bag (tack AdLibris) och ett presentkort på 10% från Bokus (tack Bokus).

Vi var sex entusiastiska som träffades halv åtta på morgonen på Vetekatten. Deras goda frukostbuffé kostar 95 spänn och var väl värd pengarna. Rummet vi fick låna låg väldigt långt in i lokalen och uppför en trappa, men var schysst för vi kom nära varandra och kunde snacka helt ostört.

Boken vi (nästan) alla hade läst eller åtminstone börjat på var Susanna Alakoskis bok
Håpas du trifs bra i fengelset. De flesta konstaterade att det var en svår bok att läsa. Eller åtminstone trög och jobbig men ändå bra och värdefull. Den är stark och intensiv. Korta huggna meningar. En del störde sig på den poetiska stilen med förkortade och hoppiga redigeringen, andra gillade den. Alla som läst blev väldigt berörda.

Vi gillade också att texten blandades upp med historiska händelser som gjorde det lättare att följa med i boken och att man fick lära sig väldigt mycket om finnar och deras kultur i Sverige. Summa summarum skulle nog alla rekommendera boken, trots att den var jobbig att läsa.

En timme rusade iväg. Vi hann även med att diskutera lite annat, som att de flesta av oss aldrig läser Science Fiction och vi bestämde att minst en frukostträff i höst ska ha SF-tema.

Träffen avslutades med att jag delade ut den kommande frukostboken Hungerflickan av Hillevi Wahl och berättade att författaren skulle komma att dyka upp på träffen för att kunna diskutera och svara på frågor. Mer om den träffen i ett senare blogginlägg.

buy generic adderall online cheap can i buy phentermine online tramadol 50 online pharmacy buy viagra online usa