Inlägg

Publicerat

Förläst…

Dagens ord på Glömda ord är förläst. Det får mig att tänka på den där biten i Radhusdisco av Morgan Larsson när Morris farfar varnar för att läsa för mycket. På sätt och vis är den rörande. Som bokmal uppväxt i arbetarfamilj och arbetarområde fick jag ibland liknande kommentarer som barn. Inte av mina närmaste men av släktingar och kompisars föräldrar. Jag läste jämnt som barn och den största besvikelsen var när jag en dag på biblioteket inte fick låna fjorton böcker samtidigt eftersom den näpsiga bibliotekarien inte trodde jag skulle hinna läsa ut alla. Så jag fick gå och lämna tillbaka flera stycken innan jag fick låna hem dom. Den känslan.


Publicerat

Frukostintervju: Agnes Hellström

Fotograf: Sandra Qvist
Fotograf: Sandra Qvist

Dagens frukostgäst är Agnes Hellström som för några år sedan kom ut med boken Ränderna går aldrig ursom handlade om att leva och bo på internatskola utanför Stockholm. Idag intervjuar vi henne om hennes frukostvanor.

Godmorgon. Vad äter du till frukost?
Jag äter samma sak varje morgon. Ett löskokt ägg,två knäckemackor med kalkon, ett glas vatten och espresso på nymalda bönor,(från en kvarn som varje morgon får min dotter att slå händerna för öronen och vråla ”tyyyyst mammaaaa”) med skummad mjölk.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidningen, DN. Jag har första tjing på B-delen, men hinner oftast mest bläddra.

Vad läser du för bok just nu?
Charlotte Hassel av Frida Skybäck

Är det en typisk bok för dig?
Egentligen inte. Men det är en kär bloggväns debut och jag har längtat efter att få lära känna hennes skönlitterära stil. Dessvärre har jag inte hunnit så långt, är dålig på att få läsflöde när jag har mycket jobb.

En viktig boknördsfråga är vad du använder som bokmärke?
Vykort. Ofta något jag köpt på semestern men aldrig skickat.

En lika viktig avslutande frågan förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
I färgordning, givetvis 🙂

Publicerat

Elsas hemlighet

Det börjar lovande tycker jag. Jag gillade första boken i Sofi Farhmans trilogi om modebloggaren Elsa. Den var rapp, underfundig och rolig. Elsa var street smart, bjöd på sig själv, gjorde bort sig men gav aldrig upp. Andra boken tappade en del i tempo och var inte lika rolig som första. Den tredje boken tänkte jag först inte läsa men så plöjde jag den två kvällar i badkaret i alla fall.

Elsa tappar sitt jobb som modebloggare och skribent på den stora kvälltidningen Bladet men söker istället jobb på stora modetidningen Elegance. Fast först rumlar hon runt en del i New York och Miami, den del av boken som absolut inte har något med resten att göra. Samtidigt väntar hon febrilt på att hennes pojkvän, den stora modeskaparen, ska fria.

Som sagt, det börjar lovande, men tyvärr orkar den inte hålla tempot och rappheten rakt igenom utan det slutar som en halvt bättre Harlequinroman, för förutsägbart, för tillgjort, för utstuderat. Det som var ganska kul att läsa om i de tidigare böckerna, om modevärlden, bloggvärlden och den tuffa mediesvängen är som helt bortblåst.

”Nej, tyvärr” är mitt betyg.

Elsas hemlighet är tredje delen av en trilogi av Sofi Fahrman. Utgiven av Norstedts.

Publicerat

Blå skymning

I själva verket hade det jag gjorde på den tiden faktiskt mycket lite med skrivande att göra; det enda jag gjorde var att skissa upp en rytm och sedan låta denna rytm säga mig vad det var jag höll på att berätta, skriver Joan Didion i Blå skymning.

Även om hon sedan hävdar att hon lämnat detta sätt att skapa text, med x och xxx som sedan ska ersättas i nästa redigering, är det rytmen jag hittar och vilar i. De upprepade fraserna. Språkets melodier. Sättet att i cirklar gång på gång närma sig berättelsen om dottern Quintana. Och hennes död.

Det finns en allmängiltighet i boken, inte bara för att alla kan drabbas av att ett barn – vuxet eller inte –  dör från sin mamma. Utan också för att Didion förmår att prata om döden och därmed livet ur andra perspektiv. Om åldrande, ensamhet. När memento mori inte längre blir livsbejakande. När hotet om död – den egna – inte ger  koncentration och fokus på det som är viktigt utan i stället rädsla.  Samtidigt:

Ni kanske inte förstår att det fortfarande finns något att förlora.

Men det finns inte en enda dag i hennes liv då jag inte ser henne.

Blå skymning. Joan Didion. Utgiven 2011 och på svenska av Bokförlaget Atlas 2012