Sköra bestar

Jag minns när jag läste Ivans återkomst, min första Tawni O’Dell.  Coal Run, ett samhälle som kretsade kring J&P:s gruva nummer 9. Innan den rasade och dödade hundratals män. Inklusive Ivans pappa. Så jävla bra. I Sköra bestar är det samma kolgruvemiljö i Pennsylvania där pojkarna Kyle och Klint sedan år tillbaka bor tillsammans med sin pappa efter att morsan dragit iväg. Storebror Klint är stadens baseballstjärna och har starkt stöd av sin pappa. Kyle är femton, kär i Shelby och längtar efter sin lillasyster som flyttade med mamman.

Så kör pappan ihjäl sig. Från ingenstans dyker mamman upp igen för att ta tillbaka sina pojkar och flytta dem till Arizona. Men de vägrar. Shelby kommer på den goda idén att hennes farmor, den ogifta ms Jack skulle kunna ta hand om pojkarna.

Det jag verkligen gillar i boken är berättelserna ur Kyles perspektiv. De delarna är så gripande och initierade så att jag baxar. Jag gillar hans sätt att betrakta världen, relationen till sin storebror och Ms Jack. Bra bra bra! Mindre gillar jag delarna där Ms Jack får ha perspektivet. Det blir en gräns mellan mig och texten som jag aldrig lyckas ta mig över. Jag tycker om O’Dells romaner om det fattiga USA, om arbetarna och en hård miljö utanför storstäderna. Kanske är det därför jag hakar upp mig när det blir den motsatta sidan, kolgruvemiljonärskan som gestaltas, även om Candace Jack är en hyvens kvinna.

Sköra bestar. Tawni O’Dell. Utgiven på svenska av Natur&Kultur 2011.

_____

Jag funderade en del över titeln Sköra bestar. När jag berättade vad jag läste för folk fick jag alltid upprepa titeln. Jag tror att det är bestar som är haken men jag har inte något bättre förslag egentligen.  Av en slump hittade jag Owlits bloggy som handlar om när titeln bestämdes!

Läsutmaning 2012

Förra året la jag upp en 5-lista: en lista med hyllvärmar-böcker hämtad från den tjugofem meter långa vardagsrumshyllan (under taket) som jag ämnade läsa under året trots att jag egentligen inte ville, och här citerar jag mig själv,  ”hoppa på några utmaningar och löften när det gäller läsandet. Jag lyckas sällan med sådana.”  Hur gick det då?

Howards End av E.M. Forster. Nej.

Strandmannen av Peter Kihlgård. Ja! Mycket bra.

Från helvetet till paradiset av Olof Lagercrantz. Nej.

Best Broadcast Stories av Hilton Brown.  Nej.

Norrtullsligan av Elin Wägner. Ja! Bra!

Två av fem, bravo Ann-Sofie! säger jag och noterar att det nog gått bättre om jag hade påmint mig själv. Så upprymd blir jag ändå av resultatet och skam den som ger sig! Jag ger mig alltså en ny utmaning för året. En som bygger på andras tips: En bokbloggar-tolva tänker jag mig. Så här:

En gång i månaden besöker jag en av bokbloggarna jag läser och ber om ett ”bästa boktips”. Det får väl bli slumpen som avgör vem jag ber om råd eftersom jag följer fler än tolv bloggar. Bloggaren ger ett förslag, jag läser och bloggar sen som vanligt om boken.

Komma ihåg då, varje månad? Hm. Jag får lägga in en påminnelse i mobilen helt enkelt.

Januaris boktips ber jag Enligt O om!

Listan 2011

Jag håller på traditionen och summerar årets läsning!

Årets antal: Lagom.

Årets förstaDiary of a Wimpy Kid. Jeff Kinney. Rolig barnbok med bilder. Här fick jag idén jag att dekorera mina bloggposter med homemade drawings. Så:

Årets bästa: Svårt. Är det De imperfekta? Vi, de drunkade? Yarden? Svart dam?

Årets e-bok:  Näe, det har jag ingen lust att utse. Men jag har läst ganska många på min iPad. Det är fantastiskt. Det enda jag vill se nu i teknikutvecklingen är att jag ska kunna blåsa på skärmen så att den vänder blad.

Årets överraskning: Almanacka av Kristofer Flensmarck. Att korta, kärnfulla dagsnoteringar kan bli sådan poesi!

Årets läs-resa: Jag packade tio väskor under året, allra mest Norge-väskan förstås. Bästa resan var som vanligt den senaste till Krakow. Bästa läsresan var sommarens Danmarks-tripp. Bara bra böcker.

Årets bibblo
: Richmond Public Library får det bli. Vackert hus. Välfyllda hyllor. Bra böcker. Som jag inte fick låna.

Årets fest: Jag vill förstås säga sexårsfesten på OOOF bok. Men det var ju Bokhoras femårsparty som var den häftigaste! Hade galet roligt!

Årets flytt: Min egen förstås. Från kammarskrivandet på OOOFbok till utåtriktade Breakfast Book Club. Jag ser fram mot nästa år som bara den!

Gott nytt år!

Mats kamp (och min)

Mats kamp. Så många hurrarop bland recensionerna har den fått. Och , jo den var bra. Inte så att jag vill bygga altare som JoÖ uppmanar till i sin entusiasmerande bloggy. Men ett stort hurra ska boken få!  Jag har tidigare läst om ungdomsåren i Hey Princess (men inte Pojken i skogen) och här kommer karriärutveckling och familjen in. Det är smart, engagerande och träffsäkert.

När jag tittar på de vältecknade sidorna önskar jag åter att mina dagböcker var ritade i stället för skrivna med alla dessa ord. Observera nu när du läser vidare att jag på intet sätt jämför mig med Mats Jonsson. Vad jag vill göra är att i elfte timmen uppfylla det nyårslöfte jag lite luddigt avlade i januari : att ge mina vanligen svårmodiga och ordrika introspektioner ett illustrativt lyft. För saken är den att jag inte en enda gång tecknat i mina anteckningsböcker under året.

Så: Jag börjar med en enkel men typisk händelse i mitt liv (klicka upp bilden om den är för liten)

 

Utan att värdera mitt liv, så ber jag dig betrakta bilderna. Det tog mig galet lång tid att rita. I januari skrev jag att en finess med att teckna istället för att skriva var att det skulle gå snabbare. Det är inte så.  Jag suddade, ritade om, suddade och ritade om.  Det beror förstås på att jag inte är konstnär och heller inte tränat särskilt mycket. Jag hade Mats kamp som förlaga för att rita mig själv.  Ändå är det sammanhanget som gör att vi förstår att det är en och samma kvinna, inte fyra stycken, som har magasin-problem.  Men det svåraste var själva innehållet. Att komma på vad jag skulle välja och hur jag skulle illustrera det . Min sorterings- och städiver i all ära. Men om det nu ska ta en förmiddag  för en sådan liten händelse,  hur ska det gå när jag vill utreda meningen med livet eller funderingar kring roliga saker att göra nästa vecka?

Så, jag vet inte jag.  Mina moleskine-böcker får nog fortsätta att vara ordrika, ältande och babbliga. Och med dessa visdomsord avslutar jag mitt års sista recce. Läs Mats kamp uppmanar jag dig och tackar för uppmärksamheten. En avslutande Årets-lista kommer förstås närmare tolvslaget.

Mats kamp. Mats Jonsson. Utgiven av Ordfront 2011