Daniel Åberg är kändis i blogg- och förlagskretsar. Förutom att ha bloggat om sitt skrivande och sina böcker, har han också gett ut sin uppföljningsroman Vi har redan sagt hejdå helt själv och fått en hel del uppmärksamhet för det. Men nu är det inte den jag har läst utan debuten Dannyboy & kärleken som kom redan i april 2005. Jag köpte den då till en kompis, för att han också heter Daniel och gillar Pet Shop Boys, men av någon anledning tyckte jag själv att innehållet verkade så intressant så jag gav aldrig bort den utan den blev stående i bokhyllan länge. Väldigt länge faktiskt för det är först nu jag har läst den.
Och varför väntade jag så länge?
Jag är fast från första sidan och kan inte sluta läsa. I början irriterar jag mig något på det jag inte kan bestämma mig för är korrfel eller meningen att vara så. Oavslutade meningar här och där i texten. Emellanåt ger det dock texten en väldigt dramatisk effekt så jag bestämmer mig för att det ska vara så och det visar sig vara rätt. Efter några kapitel är jag helt inkörd och gillar greppet.
Boken är en nostalgitripp. Både för dem som pluggade i Uppsala på 90-talet, vilket jag aldrig gjorde men jag hängde där ändå på en del av nationerna med gästkårleg då jag läste i Linköping och hade pojkvän och kompisar i Uppsala. Dels från stockholm i början av 2000-talet. Vem har inte köat till Patricia klockan 2 på natten eller försökt ta sig in nånstans på krogarna runt Stureplan strax innan stängning.
Ibland känns det som ett slut är nära men sen fortsätter historien vidare och vidare och vidare. Daniel Åberg syr ihop det snyggt på slutet men jag tycker kanske ändå att boken är något för lång och tappar lite i tempo på slutet men mitt helhetsintryck är mycket positivt och boken fångar tidsandan perfekt och boken blir trots tempot aldrig tråkig. Jag sträckläser den hela! Det är ett bra betyg.
När flygplanets dörrar stängs och låses uppstår tidlösheten. Mobilen avstängd. Ingen klocka på armen. Jag är på väg mot Krakow när jag kliver in i Carsten Jensens Sista resan . Romanens Carl Rasmussen är i sin tur på väg till Grönland för att hitta tillbaka till inspirationen. Såväl till livet som till sitt måleri. Med handen på relingen tänker han på ungdomens Ærø där pappa skräddaren tyckte att Carls konstnärsvisioner var en hobbymålares orealistiska drömmar. Carl sliter sig loss och tänker måla ändå. Allt för konsten! Men ändå inte. Är den koboltblå låga som brinner för konsten egentligen Carls? När hans ungdoms kärlek dör tar en annan hustru plats invid honom. Stödjer honom i måleriet. Skapar förutsättningar för att han ska kunna vara konstnär. Hon blir navet i familjelivet i Marstal. Men det räcker inte. I denna frihet är Carl ändå ofri. Målningarna av havet, skeppen, molnen blir alltmer som främlingar.
