Otäckt? Nej tack, inte så farligt

Åtta små bokläsare ville äta brunch, en sa ”Jag reser nu!”,  sen var vi bara sju
Sju små bokläsare ville äta brunch, en sa; ”För komplex!”, sen var vi bara sex
Sex små bokläsare ville äta brunch, en får hosta med slem, sen var vi bara fem
Fem små bokläsare ville äta brunch, en fick bli arbetsmyra, sen var vi bara fyra
Fyra små bokläsare ville äta brunch, en fick en tand på sne, sen var vi bara tre
Tre små bokläsare ville äta brunch,  en sa ”min rygg, alltså” sen var vi bara två

spöklik cava

Så kan det gå! Men vi dricker cava och äter mat så det räcker för åtta.

Marie har läst halva Santa Psyko och tycker att romanen skiljer sig markant från Theorins tidigare böcker. Men jag kom bara till sidan tre. Då hade jag jagat upp mig själv så förtvivlat att jag inte tordes läsa vidare. Vad jag förväntat mig är ologiskt och oklart.

Det här med att välja otäcka böcker kommer från ett samtal vid den förra brunchen. Då föreslogs temat ”äckliga böcker” med inslag av varbölder, snorkråkor, avslitna tarmar och ögonblödningar. Men eftersom bruncher innehåller mat fanns risk för att kräsmagade skulle spy så det fick bli ”otäcka böcker” istället. Otäckt som i gastkramande, spännande, blodigt och äckligt för att citera Mattias Lindeblad och hans skräck-bok.

Helena Dahlgren har sagt att “en bra skräckroman är ju per automatik en som skrämmer skiten ur en.” Vi diskuterar om skräckböcker också måste innehålla övernaturliga inslag för att bli något annat än en thriller och vi blir efter visst dividerande överens om att jo, det måste nog till.  Har vi rätt?

Sammantaget är brunchen trevlig, god, full av solsken och inte särskilt otäck alls. Marie uppmanar mig nu att läsa tre (mer eller mindre) otäcka böcker:

Barnflickan av Hanna von Corswant

Styggelsen av Amanda Hellberg

Evig natt av Michelle Paver

Men vad ska hon läsa för otäckt? Hjälp mig!

Brixton Beach

Ibland väljer jag en bok för titelns skull. Som nu. Brixton Beach. Brixton ligger fint i munnen. Jag hade valt romanen också om den skulle heta Brixton Road, Brixton Street, Brixton Bar. Men troligen inte Brixton Love. Jag visste inget annat om den – den allra bästa läsningen för mig. Förutsättningslöst och förväntansfullt. Nu har jag  just slagit ihop boken och är fortfarande omtumlad.

Alice heter kvinnan som är huvudperson  i Brixton Beach och jag följer henne i dryga trettio år. Bombningarna i London 2005 ramar in berättelsen men Sri Lanka är själva utgångspunkten, pulsen, själen i berättelsen. Här föds Alice och bor tillsammans med föräldrarna när det ännu är Ceylon och inbördeskriget växer, när människor plågas och dör i allt snabbare takt. Alice mamma Sita blir gravid när Alice är nio år och när Sita felbehandlas av en rasistisk läkare så att förlossningen blir ofattbart svår beslutar familjen sig för att lämna ön för en annan. England.

Kvar på Sri Lanka finns Alice morfar Bee. En underbart skildrad man. En konstnär vars röst bärs vidare i såväl Alice som i romanen långt efter att han är död. Alice längtan efter hemlandet, efter morfar, efter det som skulle bli, efter havet, med vågorna som rullar ut och alltid kommer tillbaka, fyller alla hennes konstverk i huset Brixton Beach i London. Men det finns inte sentimentalitet just, snarare allvar och kanske hopp. Alice är ett allvarligt barn och likafullt en allvarlig kvinna och jag vänder blad efter blad, hela tiden på spänn. Och jag önskar henne att stråk av Brixton Love ändå ska dra in. Måtte hon nu… och ska hon ändå inte … och skulle hon…

Och hon skulle.

Brixton Beach av Roma Tearne. Utgiven av Ordfront 2011.

 

Kära Ann-Sofie…

….tack för ditt brev om julklappsböcker. Faktum är att det är något jag funderar en hel del på här på paradisön Koh Lanta där jag tillbringar november månad. Julen känns långt borta här i 35-gradig värme men jag gillar julen och ledigheten, är mindre förtjust i det kommersiella men böcker både ger och får jag gärna.

Jag har hunnit läsa några böcker redan och minst två av dem kommer jag ge till min kära far i julklapp. Som tur är brukar han inte läsa här på bloggen så jag kan nog ganska säkert tipsa om dem här.

Den ena är Steve Jobs biografi som jag läser med stor glädje och energi just nu. Den är skriven av Walter Isaacson och beskriver osminkat apple-grundarens liv och person. En recension kommer senare om själva boken men jag rekommenderar den till alla som är det minsta intresserade av persondatorns historia.

Den andra är Isobel Hadley-Kamptz bok Frihet & fruktan, en bok som jag läste för någon vecka sen och jag funderar nu på hur jag bäst ska kunna recensera den rättvist. Boken väcker många tankar om vår samtid och hur vi lever och ställer frågor om liberalism och frihet.

Båda de här böckerna tror jag skulle passa min pappa som hand i handske då han inte är särskilt förtjust i skönlitteratur, gärna läser halvfilosfiska böcker och är mycket intresserad av persondatorer och dess utveckling och trots att han är en microsoftkille egentligen skulle han uppskatta att läsa om hur apple kom till.

Visste du förresten att Steve Jobs också grundade Pixar? Det hade gått mig förbi.

Jag har också läst Tigerkvinnan och serien om barnmorskan Cecilia Lund av Katerina Janouch. Den serien tror jag skulle passa min moster som också gillade bärserien av Eva Swedenmark och Annica Wennström. I bärserien heter böcker Lingon och lust, Hallon och hat och så vidare. Båda serierna innehåller flera feelgood-romaner för dem som gillar att läsa sånt. Bärserien kan vara svår att få tag på för förlaget har inte velat trycka upp fler, men om tillräckligt många letar efter dem så kanske nytryck blir på gång.

Just nu läser jag Erica Jongs Rädd att flyga. Vilken pärla! Varför läste jag inte den här för femton år sen. Vilken fantastisk bok. Jag förstår att den skrämde slag på många och upprörde när den kom. Känns som jag är sist i världshistorien att läsa den så ett julklappstips till alla kvinnor är väl i så fall boken Förföra demonen som kom förra året som är Erica Jongs memoarer. Här står den näst i tur så fort Rädd att att flyga är utläst.

Som ett nödtips om man inte kommer på något tycker jag också att man kan ge bort en tidningsprenumeration i julklapp. Varför inte ett års prenumeration på Vi läser?

Ja, det var mina julklappstips det. Hoppas det var något som föll i smaken!

Varma hälsningar från Thailand

 

 

Konsten att vara otrogen på Facebook

Gunilla Bergensten, tidigare känd med böckerna Familjens projektledare säger upp sig och När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre) kom förra året med sin första skönlitterära bok Konsten att vara otrogen på Facebook. Jag köpte och fick den signerad på förra årets bokmässa men det har dröjt ända tills nu innan jag läser den.

Boken handlar om Tove och hennes väninnor Sanna och Tess. Tove har flyttat från Göteborg till Varberg för att hon bränt ut sig på sitt jobb på reklambyrån. Nu frilansar hon istället och genom Facebook håller hon kontakten med sina gamla kollegor och vänner.

Men även en del spöken från förr dyker upp. Tove hittar sitt gamla ex Christian på Facebook och en spännande historia rullas upp, dels deras förflutna men också hur Tove hittar omvägar för att kunna ta sig till Stockholm för att träffa honom. Samtidigt flirtar Sanna och Tess hejdlöst också med olika personer på samma sajt.

Tove och hennes nuvarande man Fredrik brottas också med infertilitet och vännerna runt omkring med livspusslet, barn och familj och karriär. Är det oundvikligt att hitta flirtar utanför förhållandet? Facebook gör det allt enklare. Frågorna som ställs i boken är bland annat hur man håller äktenskapet vid liv, karriären igång och samtidigt är en bra förälder eller hoppas på att bli.

Gunilla Bergensten har lyckats skriva en jättetrevlig roman om livet runt 40 och fångat andan hos alla oss som delvis lever våra liv på Facebook. Historien är dock ganska enkel och banal och slutet väldigt förutsägbart.

Men som en vän till mig sa: ”Facebook! Jag är så kopiöst glad över att jag plötsligt har nästan alla jag någonsin tyckt om, från hela världen och från barndomen och framåt, på ett tangenttrycks avstånd hela tiden. Det skulle ju inte hända förrän man kommit till himlen, sas det, men istället hände det när man blev 36! Fantastiskt ju!”.

Konsten att vara otrogen på Facebook ges ut av Forum förlag och kom 2010.