Inlägg

Publicerat

Tintin idag

Jag är faktiskt ingen stor serieläsare men det är något med den uppnosige belgiska journalisten som ändå får mitt hjärta att klappa lite hårdare. Är det hans uppnosiga attityd? Hans lillgamla sätt eller hans syntiga frisyr? Trots att det hela tiden framhålls att han är journalist så utövar han nästan aldrig sitt yrke i serierna (mer än som tipsare då och då).

Han är ung, nästan pojkaktig men kan ändå både flyga flygplan, styra u-båtar och köra bil. Han är en modern man med förkärlek för djur och han är tillräckligt mycket man för att gråta offentligt (vilket han bland annat gör när han tror att Milou har omkommit i boken Tintin i Sovjet).

När jag läser Rackham den rödes skatt och Enhörningens hemlighet så kan jag inte låta bli att fundera över hur Tintin hade varit om albumen hade utspelat sig i nutid. Böckerna gavs ut i original 1943 och 1944 och det är en hel del som hänt sen dess.

För det första hade Tintin självklart haft en mobiltelefon och inte sprungit runt i telefonkiosker. Kanske hade han haft en iPhone full av användbara appar. Han hade självklart antecknat i telefonen men även kunnat surfa upp viktiga saker han behövt ta reda på. Hade hade såklart varit en flitig wordfeud-spelare. Kart-appen med inbyggd GPS hade förhindrat dem att navigera fel på det stora havet när de letade efter skatten. Professor Kalkyl hade i dag såklart haft en fungerande hörapparat och därmed förlorat ett av sina mest utmärkande karaktärsdrag. Kapten Haddock hade förmodligen varit en flitig twittrare med många anhängare tack vare sitt fantasirika språk.

I dagens mer öppna samhälle hade också Tintin levt som öppet homosexuell. Han själv är ganska könslös, kunde varit både man eller kvinna. Han drar runt med den burduse björnen Kapten Hadock och en vit, fluffig, småhund! Eller vad tror du?

Detta inlägg är en del i Bonnier Carlsens bloggstafett om Tintin. Läs mer den här. Igår bloggade Boktokig.

 

 

Publicerat

Sommarhuset

Bästa Juristen. Jag har ärvt min mors sommarhus i skärgården. Det är jag som har varit där med mamma de senaste åren och  skött om allt. Tyvärr har mina två syskon också arvsrätt trots att de inte brytt sig om vare sig huset eller mamma. Min fråga till dig är om det inte finns någon klausul i lagen som gör att jag, som verkligen tagit ansvaret, borde ha störst rätt till huset?  Svar till ”Eva”

Där har ni utgångspunkten i romanen Sommarhuset. Syskonens relation är mer eller mindre kraschad sedan många år, men nu är mamma död. Nu måste de komma överens. Om huset, om mammas saker, om framtiden.

Ett måhända bekant ämne men Anna Fredriksson kan dramatiken och berättandet. Hon är en driven författare även om hon är debutant i just romanformen. Det här är en välskriven roman och jag sträckläser den för att jag vill veta hur det går.

Det jag också tycker om är beskrivningen av relationen mellan Eva och hennes vuxna son Elias. Den är så ömsint och rolig och inkännande.

Men det jag undrar över är syskonens hävdade kärlek till mamman. De bränner hennes anteckningar och böcker, det som verkligen definierade mamman och reducerar henne till en doft i en sommarklänning.  Älskade syskonen verkligen den hon var?  Eller i stället den de ville att hon skulle vara? Kanske är det själva frågan.

Sommarhuset. Anna Fredriksson. Utgiven av Forum 2011. Finns som ljudbok också från A nice noise

Publicerat

ABC-staden

Efter ett par sidor bestämmer jag mig. Att åka dit alltså. Att åka till Vällingby. Ta tunnelbanan hela vägen ut, förbi alla stationer , kliva in på torget,  sitta på kanten till fontänen. Och jag googlar kartor och bilder.

Men jag kommer aldrig dit. Jag blir kvar i romanen i stället. Närmast oavbrutet.

Vällingby nordväst om Stockholm började planeras på 40-talet. Förstaden skulle bli allt. Få allt. Vara allt.  På 2000-talet uppstår Vällingby 2.0. ABC-stadens berättarjag bor här under ett år. Han hyr ett rum hos Kalle i den del av förorten som heter Grimsta. Han skriver. Han umgås med Anna. Han svarar på frågor hos den nummerupplysnings-firma han jobbar hos. Med fakta och fiktion i en vacker fläta berättas om förorten och bilden av den blir något levande, något som kanske andas, något som aldrig kan gå över.

Trots att ABC-staden konstruerades för att vara en helt oberoende enhet, en stad utanför alla andra städer, är den invecklad i ett beroende som är oändligt. Man kan stå på torget och se att husen verkar hålla uppe sig själva, att staden växer runtomkring en och vara verka vara, men det är bara en illusion […]

Även om det finns människor i förorten, på jobbet och i berättarens liv blir det aldrig känslosamt. Saker händer och han betraktar det som sker på ett intellektuellt vis. Månaderna går, huset som byggs i centrum blir allt högre, snön kommer och samtalen hos nummerupplysningen blir stundtals bisarra.  Relationen med Anna går över och tunnelbanans resor till och från är alltid olika. Tiden går och så är det bara. Snart är det sommar, huset är färdigbyggt, det dags att flytta, sluta och börja något annat. Men Vällingby är färdigt.

Romanen är också färdig nu. Jag tycker otroligt mycket om den, Fascineras av författarens förmåga att se detaljer, att gestalta det vardagliga i språkligt intressanta  nedslag. Tycker om det återhållsamma, närmast kyliga förhållningssättet.

Och till Vällingby åker jag nog inte.

ABC-staden. Måns Wadensjö. Utgiven av Albert Bonniers 2011.

Tidigare har jag skrivit om Förlossningen. Läs den också.

______

Publicerat

Poesi i örat

Har du upptäckt podpoesi? Vilken finfin idé! På samma sätt som man lyssnar på musik via Spotify kan man hos podpoesi  lyssna till en dikt.  Magnus William-Olsson, Marie Lundqvist och min egen favorit Johan Jönsson är några av de poeter som läser sina egna texter.  Läs mer hos podpoesi.nu.