Inlägg

Publicerat

Älskaren – tävlingsdags

Vad är en klassiker? Jag lämnar ut frågan till mina elever som vrider och vänder på den i sina reflektioner. Något som är tidlöst, svarar någon, en roman som passar att läsa när som helst. Något som är så bra att man kan återvända till romanen om och om igen, säger en annan. Något som alla vet vad det är men ingen har läst, svarar en tredje sarkastiskt. Vad tycker du?

Här på BBC tittar vi närmare på fyra av de romaner som Bonnierpocket ger ut i sin klassikerserie i höst. Älskaren. Den allvarsamma leken. Den franske löjtnantens kvinna. Emma. Omslagen av Petra Börner är så vackra att det nästan inte går att bläddra upp första sidan för att läsa.

När jag läste den Älskaren första gången tänkte jag nästan omedelbart: ”nu läser jag ett mästerverk.” Marguerite Duras passionerade kärleksberättelse handlar om en 15-årig fransyska och en betydligt äldre kinesisk man. Platsen är Saigon. På färjan över Mekong-floden möter de varandra.

Jag har redan förstått. Jag vet något. Jag vet att det inte är kläderna som gör kvinnorna mer eller mindre vackra och inte skönhetsvård heller, varken salvornas pris eller smyckenas sällsynthet och värde. Jag vet att problemet ligger någon annanstans. Jag vet inte var. Jag vet bara att det inte är där kvinnorna tror.

I glimtar återges deras kärlekshistoria flätad med berättelser om flickans övriga liv. Hon hatar mamman som vill förstöra kärleksrelationen, hon sörjer sin förlorade lillebror. Duras rör sig ledigt i tid och berättarröster. Lika lätt flyter språket mellan bildspråk och konkretion. Ett mästerverk.

Tävlingen är avslutad. Vinnare är Narrastine. Maila din adress så skickar vi boken.

Vill du läsa Älskaren? Berätta då vad en klassiker är för dig här i kommentarerna. Bland svaren lottar jag ut boken.  Tävla fram till 12.00 i morgon fredag (9 / 9). Då bloggar vi (och tävlar ut) nästa klassiker  Den allvarsamma leken.

Publicerat

Bastarden från Istanbul av Elif Shafak

Istanbul är ett sammelsurium bestående av tio miljoner människoliv. Det är en öppen bok som innehåller tio miljoner hopblandade berättelser

Att läsa romanen Bastarden från Istanbul är som att vara på bazaren i samma stad. En färgsprakande cirkus med glimrande ljus, allsköns varor till salu och horder av folk som ropar till varandra. Jag tränger mig fram till nittonåriga Asyas bord. Hon berättar att hon inte känner till vem hennes far är, att hennes mamma aldrig vill säga det och att hon mest hänger på café Kundera med sina Udda Vänner och diskuterar livets stora och små frågor. Café Kundera som dekorerat sina väggar med hundratals inramade fotografier. Innanför precis varenda ram fanns någon sorts väg.

Asyas mamma Zeliha och mostrar har förstås också bord på bazaren. De sliter ideligen i mig för att jag ska komma dit och lyssna på deras berättelser. Petit-Ma, familjens mormor, sitter hopsjunken i ett hörn och lever mestadels i sin parallella demensvärld, men ibland klarnar det och hon fäller en och annan avgörande kommentar. Familjens män har genom hela historien dött vid dryga fyrtio års ålder. Av det skälet skickas guldklimpen lillebror Mustafa till USA för att undkomma sitt öde.

I USA träffade han av en slump sin amerikanska hustru Rose när hennes dotter Armanoush bara var ett litet barn. Armanoush, vars far är armenier. Med en armenisk pappa och en turkisk styvfar får hon rent faktiskt stå för överbryggandet av den djupa klyfta som finns mellan turkar och armenier allt sedan folkmorden i början av 1900-talet. Nu som nittonåring gör hon det genom att åka till Istanbul för att träffa de turkiska släktingarna.

Anya och Armanoush får bära den turkisk-armeniska schismen lite väl mycket. De är unga, men får ofta debattera konfliktens skäl och konsekvenser. Trots det håller romanen ett berättarglatt, friskt och ironiskt tilltal och det är lätt att skratta åt de ibland skruvade karaktärerna. När jag inte läser längtar jag hela tiden tillbaka till romanen och jag pudrar håret med kanel och ingefära för att hålla känslan vid liv när jag inte kan sitta där med boken i handen.

Därför blir jag – och nu kommer en spoiler – irriterad när det tonen bryts och bakgrundsfiguren Mustafa helt plötsligt får kliva fram och för mig helt otippat får vara ett kräk. Jag hade behövt ett Tjeckovs gevär.

Hursomhelst, det är ett virrvarr av berättelser och det gäller att vara pigg och med när man läser för det är lätt att virra bort sig annars. Allt är viktigt och värt att berättas tror jag att författaren anser, men alla hopblandade berättelser kan göra en vimmelkantig. Håll i dig.

Bastarden från Istanbul. Elif Shafak. Utgiven av det nya förlaget 2244 och jag är glad över att de bestämt sig för att översätta böcker från Svarta havet.

_______

Foto från sxc

Publicerat

Dingo dingo

Höstterminen rivstartades med bokfrukost om boken Dingo Dingo förra veckan. En bok som vi tidigare i sommar fick som ljudbok men som bara ett fåtal faktiskt lyssnade på. Några köpte boken, några lånade den på biblioteket. Själv läste jag den som e-bok.

Tyvärr var intresset för boken ganska svalt. Boken är totalt ospännande. Från början till slut är det en och samma linje och man förstår redan från början vartåt det bär hän. Vi vet att de kommer börja kramas och att de kommer komma till någon insikt. Storyn om den misshandlade mannen är det enda som griper tag lite. Det är fint skildrat om något man inte så ofta får läsa om.

Frukostklubben resonerade att författarna slarvar bort ett viktigt ämne, den ensamma och ledsna mannen som har svårt att uttrycka sina känslor. Det är en rätt allvarlig problematik som man istället för till ett jippo och lite förlöjligar. Varför? Vågade man inte skriva en allvarlig bok?

Dingo Dingo, Telegram bokförlag. Ljudbok från A nice noice.