Cirkeln

Vilken härlig historia de har fått ihop, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. är bara början på en triologi om ett gäng tonårstjejer i en svensk liten småstad. Handlingen är centrerad kring en gymnasieskola där mystiska dödsfall inträffar. Det hela är mycket ockult.

De flesta kanske redan har läst boken men jag vill ändå inte spoilra för mycket. Själv var jag helt nollställd innan jag började läsa och jag gillade det. Det här är normalt inte alls min genre men någonting slog an hos mig här. Kanske var det den svenska småstaden och de fina personbeskrivningarna och de olika utvecklingarna hos karaktärerna som kändes riktigt trovärdiga.

Slutet tyckte jag var sådär – men annars gillade jag det skarpt. Jag kommer nog läsa nästa del också och det är ett bra betyg från mig i denna genre. Nästa del kommer 2012 och ska heta Eld, 2013 kommer avslutningen i boken Nyckeln.

Julia av Anne Fortier

Det viktigaste först. Den här boken kommer att säljas i miljoner exemplar. Och den kommer att älskas av lika många. Förmodligen många fler.  För alla er som fängslades av  mystiken i Da Vinci-koden (Dan Brown) och romantiken i Lyckan, kärleken och meningen (Elisabeth Gilbert) med livet är Julia (Anne Fortier) ett måste. Ni kommer att svälja den hel med rodnande kinder och pulsen dundrande i bröstet.

Julie Jacobs är en tjugofemåring med båda fötterna på jorden. Så har det alltid varit. Inga utsvävningar. Därför blir arvet efter tant Rose, som uppfostrat Julie och tvillingsyrran Janice, en utmaning att ta emot.  Till skillnad från Janice får inte Julie del i kvarlåtenskaperna där det stora huset med tomten i Virginia ingår. Istället får hon i hemlighet en nyckel till ett bankfack i Siena där deras döda mor levt de sista åren av sitt liv.  Med nyckeln tätt intill sitt förvirrade hjärta beger sig Julie iväg. Mot Europa och den stad tant Rose alltid varnat för.

Kanske är det solen som strilar sig fram mellan bladen i linden vid härbret denna semester, att Pelle och Ebba (katterna)spinner vid min sida och att Henke (maken) serverar mig kallt Chardonnay-vin när eftermiddag närmar sig kväll.  Kanske är det för att jag känner mig fri från måsten att tycka och tänka så himla mycket för en gångs skull. Och kanske är det de litterära referenserna. Hur som helst lapade jag i mig Julia på två dagar medan lästa blad flög över ängen där jag suttit. Aldrig uttråkad, bara då och då ojande över många floskler och enkla passager att vila i. Jag gillade varken Da Vinci-koden eller Lyckan, kärleken och meningen med livet. Men Julia kommer att sitta kvar. Som en förbjuden dröm som någon äntligen vågat sätta på pränt. Tack, Anne Fortier för det.

Beundransvärda kämpar

Så här en bit i brevväxlingen mellan Mistral och Ocampo måste jag säga OJojoj. Vilka hjältar! Det är makalöst hur enskilda människor från olika länder kan stötta varandra till samhällelig utveckling. År efter år utvecklar de strategier för hur de ska kunna få sina röster hörda, var och en i sitt land, eller inom sitt område.  De var inte bara ensamma kvinnor i världar där bara män regerade, de var också spjutspetsar på sina domäner.

Nu ska jag läsa vidare. Och kanske skriva ett mejl till någon. Det är inte utan att jag blir inspirerad.

Härlig bild

Titta vilken härlig bild från brunchen vi hade i maj med tema ungdomsklassiker! Vi hoppas kunna arrangera ännu fler bruncher i höst och vinter. Har ni förslag på teman? Vad vill ni brunchcirkla om för ämnen och/eller genrer?

Foto: http://www.flickr.com/photos/anna/5783306098/

Bilden tog Anna Toss.