I lördags öppnade jag kulturdelen i dagstidningen och blev trött. Ja alltså tröttare än
vanligt en lördagmorgon. En stor artikel om den världskända litterära karaktären Fantômas fyllde stora delar av bilagan. Han fyllde hundra år nämligen. Tröttheten var inte sprungen ur en djupare anledning än att jag helt på riktigt aldrig har hört talas om denna världskända gestalt. Fantomen vet jag däremot vem det är; Han i blå kroppsdräkt och mask, som bor i någon form av djungel. Jag vet även vem Fantomen är; Han som bär hög hatt, frackliknande klädsel, mask, som härjar på operan i Paris och är kär i Christine.
Men Fantômas? Aldrig hört talas om. Så, jag började så klart googla. Eller, jag bad Henke, min man göra det, för jag var morgonseg och kunskapstrött. Följande fick vi fram (i korthet).
Fantômas är skriven av fransmännen Marcel Allain och Pierre Souvestre. Första delen
publicerades 1911. Fantômas är en seriemördande sociopat boende i Paris. Han har väldigt få vänner och han litar inte på någon. På det ena spektakulära sättet efter det andra fångar han sina offer och låter dem lida helvetets alla kval innan de slutligen får lämna jordelivet. Utseendemässigt klär sig Fantômas i hög hatt, frack och mask för ögonen. Han vill ju inte bli igenkänd.
Fantomen på operan däremot, han med fracken, höga hatten och masken för ögonen/ansiktet gavs ut 1910 och skrevs av fransmannen Gaston Leroux. Fantomen bor i hemlighet vid en sjö i Paris, nära L’Opéra Garnier. Han heter egentligen Erik, men kallas Fantomen av alla. På grund av sina sociopatiska drag har han problem att känna var gränserna går. Till exempel är han kär i en av operans sångerskor (en svenska faktiskt), vilken han till slut kidnappar eftersom han inte klarar av tanken på att hon blir sedd av andra än honom.
Fantomen som bor i djungeln (eller egentligen i landet Bengali någonstans på den afrikanska kontinenten) har till skillnad från Fantomen på operan och Fantômas ingen som helst tolerans för brott och våld, allra minst mord. Tvärt om är han själv brottsbekämpare som med enorm styrka och smidighet skyddar de boende i landet. Hans blå trikådräkt är hans kännetecken, så även hans ögonmask. Fantomen är skapad av amerikanen Lee Falk och kom ut första gången 1936.
Summan av det hela är att vi lätt kan känna skillnad på Fantomen i Bengali och övriga två. Lika lätt är det inte med Fantomen och Fantômas, som kom ut första gången med bara ett års mellanrum, båda skapade av fransmän, båda har psykiska sjukdomar som driver dem till handlingens kärna och båda ikläder sig hög hatt, mask och frack (tidens tecken förvisso). För mig är det en gåta hur det ens kan ha skett.
Jaja, man lär så länge man lever, som det heter.
Ränderna går aldrig ur är en stark utvecklingsroman som vill nyansera bilden av överklassens och internatskolans slutna värld. Agnes Hellström vill med sin roman visa att alla människor oavsett bakgrund, innerst inne är väldigt lika. Alla drivs vi av en önskan att vara del av något och av rädslan att stå utanför.