Sjusiffrigt av Anna Karolina

En fördömt bra spänningsroman om en kidnappning som går fel. Förövarna, tre kvinnor i 35-årsåldern tillsynes väletablerade i samhället, tvingas överväga nya brott. Situationen blir prekär då kidnappningsoffret vårdas på den sjukhusavdelning där en av kvinnorna är läkare. Det är tydligt att han minns en hel del från den plats där han hölls fången och polisen är snart är kvinnorna på spåren.

Det gäller att hålla i hatten för i Sjusiffrigt går det undan! Texten har driv, trots hisnande vändningar känns historien trovärdig, kanske för att Anna Karolinas mångåriga bakgrund som polis sätter sin tydliga prägel. Hon kan polisarbete, hon har kännedom om välfärdsbrott och gängkriminalitet och tryggt vilande i detta kan hon skruva till handlingen.

Jag storgillade Anna Karolinas debutroman Stöld av babian som kom 2014. En tät, svart och mångbottnad kriminalroman med skickligt tecknade karaktärer. I början av Sjusiffrigt kände jag en vag oro över att hon kanske hade övergett svärtan, men jag hade fel. Tempot är högre, språket flyter lättare, svärtan finns och hennes karaktärer kryper som alltid under mitt skinn. Jag gillar Julia, Carla och Nikolina, jag gillar polisen Carsten och jag gillar att boken utspelar sig i ett somrigt Malmö i havsnära miljöer. Och så slutet, jag gillade verkligen hur romanen slutade, de sista kapitlen var både oförutsägbara och väldigt spännande!

Utgiven på Bookmark 2017. Vi har både frukostintervjuat och recenserat Anna Karolina tidigare, läs mer genom att följa länkarna.
Frukostintervju  Stöld av babian  Står dig ingen åter

För ett par år sedan överväldigades jag av en stark ambition att sortera om böckerna i min bokhylla…

bokhyllebild - kopiaDet skulle jag aldrig ha gjort!
Bokhyllan som vid tidpunkten var sorterad med böckerna i bokstavsordning blev aldrig sig själv igen. Förvisso var den skitful även innan, men det kändes ändå mer ordningsamt och ordentligt än det kaos som råder nu. Jag har sorterat om och haft mig under tre somrar, men en snygg och fiffigt sorterad bokhylla tycks vara en omöjlighet för en sån´ som jag. Ja, ni ser ju en liten bit av eländet här till höger. Som tur är har jag Karin Boye i stål, svenskt stål t.o.m.

Fast man kan sortera sina böcker på många olika sätt, det ser vi inte minst på svaren vi får i våra frukostintervjuer. Läs och låt er inspireras, själv gör jag som Anna Karolina, men det där med att ställa böcker som ska läsas om uppochner, som Håkan Nesser, lockar förstås lite…

”Efter andra meningens begynnelsebokstav… nejdå, traditionellt efter författarnamn, men sedan något decennium är det rätt osorterat. Har funderat påt att ställa alla böcker jag vill läsa om innan jag dör uppochner, men det är ännu så länge bara en tanke.” Håkan Nesser

”Huller om buller.” Anna Karolina

”Mina böcker finns överallt där jag tycker om att se dem – i fönsternischer, på sidobord, i hyllor och i korgar. Det finns många gamla vackert inbundna böcker med läderryggar i mitt arbetsrum, de gör det trivsamt.” Anna Bråtenius

”Författarvis. Men kan inte säga att min bokhylla är särskilt sorterad, och jag har böcker lite varstans i hemmet. På köksbänken, i travar på nattduksbordet … Var än jag kan tänkas läsa.”  Anna Lönnqvist

”En ämneskategoriseringen som inte är helt hundra. Krigs- och Finlandslitteraturen står tillsammans, feministlitt-hyllan och så religionshyllan. Efter det en sortering på känsla.” Anna Lindholm

”Dels efter ämne och inom ämnena i bokstavsordning.” John Ajvide Lindqvist

”Sorterar in dem i den ordning jag läst. Har en hylla för det olästa och allt eftersom de blir lästa får de kliva in i stora hyllan. Då kan jag föra fingret längs bokryggarna sedan, och det blir som en dagbok eller kalender, allt är en fortsättning på det som var innan. Minnen. Tid. Steg.” Stina Stoor

”I bokstavsordning efter författare när det gäller skönlitteratur. Annars efter storlek på inredning-, kok- och andra härliga faktaböcker. Och färg. Jag har lite dille på att det ska se snyggt ut även i bokhyllan…” Gunilla Leining

”Alfabetisk ordning, annars hittar jag omöjligen. Och så separerar jag skönlitteratur från fakta. Och pocketböcker har naturligtvis en egen bokhylla. Inte blanda storlekar. Usch.” Madeleine Bäck

Frukostintervjun: Anna Karolina

Anna_Karolina_1[1]

Anna Karolina har seglat upp på den svenska deckarhimlen med två väldigt spännande polisromaner under det sista året. Vi beslöt att kolla upp vad hon brukar äta till frukost.

God morgon Anna! Vad äter du till frukost?
Kaffe och fil med müsli. Ibland någon form av ägg. Om jag lyxar till det gör jag en smoothie. Visst är det märkligt med frukost! Jag varierar mig ytterst sällan. Tänk om man åt samma sak till middag jämt.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Hinner aldrig läsa på morgonen. Jag loggar in i datorn istället och funderar på vad nästa stycke i mitt manus ska handla om.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Jag vill svara deckare men det kanske borde vara en roman som man mår bra av. Kanske slutet på en deckare när boven i dramat (oftast) åker fast.

Vad läser du just nu?
Jag har just börjat på ”Jonny Liljas skuld” av Olle Lönnaeus.

Vad använder du som bokmärke?
En guldpläterad fjäder som jag fick av ett par vänner på min senaste releasefest.
 Om det är pocket viker jag sidan. Blir jag halshuggen nu?

Inte alls för de allra flesta viker sidor i pocketböcker, de erkänner det bara inte. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Huller om buller.

Åh, vilket underbart svar, för huller om buller är det som gäller i min bokhylla med just nu! Tack för intervjun!

Står dig ingen åter av Anna Karolina.

13068831_O_2[1]Anna Karolina består provet, uppföljaren till hennes debutroman Stöld av babian är en utmärkt spänningsroman. Ytligare och kanske en mer klassisk deckarintrig än debuten förvisso, men det är samma driv och drag som i ”babian” och det räcker långt. Den utsökta realismen i polisarbetet finns kvar och likaså det inte helt lättälskade persongalleriet.

Berättelsen tar vid ca tre år efter händelserna i Stöld av babian och polisen Amanda Paller har blivit mor. Hon har avancerat i sitt yrke och det blir hon och en kollega som tar det första förhöret i utredningen kring de så kallade kannibalmorden där mördarna drogats med ett ämne som får dem att bete sig som kannibaler. Lägg märke till att jag ovan skrev Amanda och en kollega, här är det riktigt polisarbete som gäller och man är två poliser vid förhör. (Man ringer också låssmed då man ska ta sig in i en låst lägenhet även om Amanda ändå tar sig in via balkongen så att låssmeden måste avbokas.) Jag är också mycket förtjust i det avsnitt där läsaren tillsammans med en polisstuderande får lära sig hur man talar i polisradio.

Jag väljer att inte avslöja vad som hänt med övriga karaktärer sedan första boken. Anna Karolinas andra bok är i mångt och mycket en direkt fortsättning på denna och för att till fullo njuta av upplösningen i ”Babian” så vill man inte veta. Jag vill dock påpeka att man inte behöver ha läst första boken för att uppskatta den andra, men jag vill ändå rekommendera det.

De sista kapitlen i Stöld av babian är jättespännande och jag gillar verkligen upplösningen i Står dig ingen åter. Kanske avslöjar jag för mycket, men jag måste bara tillägga att det är helt okej att inte älska sina bonusbarn speciellt mycket. Ibland är den ljumma styvmors-kärleken en ren fördel. Läs så får ni se.

Står dig ingen åter är utgiven på Norstedts 2015. Och här har du en länk till min recension av Stöld av babian.