Etikett: Läsrapport

Publicerat

Läsrapporter m m

A.
Cilla Naumann läser två eller flera romaner och alternerar efter humör säger hon i frukostintervjun. Jag läser Cilla Naumann Springa med Åror. Den börjar så här:

Jag ser Lasse sista gången vid sextiden på kvällen. Det är den åttonde augusti och det regnar, himlen är lika grå som hela sommaren varit och havet dånar i blåsten.

B.
Men jag läser ju också fler: den sjukt tjocka De obotliga optimisternas klubb som är månadens bok till en annan bokklubb jag är med i. Dessutom läser jag Fallvatten som är oktoberbok för vår egen frukostklubb. Som om inte detta var nog är jag inte i Kristina Sandbergs roman Sörja för de sina.

Dock: för att det inte ska ske dåliga sammanblandningar är böckerna rumsligt och tidsmässigt fördelade. (Morgonboken, pendelboken etc)

C.
Gårdagen till ära har jag spelat nobel-bingo med bokbabbel:

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Jag fick 0 poäng och har alltså ett nytt författarskap att se fram mot.

D.
Jag har lyckats boka in fyra små resor under de kommande två månaderna Jag gratulerar mig själv. Resa + läsa = bäst.

Publicerat

Vad jag läser just nu

Häromlördagen läste jag Fråga bibliotekarien i DN om boken Wakening. Den handlar om en kvinnas liv genom att berätta om sju uppvaknanden. Intressant tänkte jag och började jaga. Nu framgick rätt tydligt att boken var svår att få tag på. Jag fann en dansk översättning – Vågen – på ett antikvariat och har just börjat läsa.

Lys. Glødende gult. Det strømmer ind i værelset med de flakkende skygger og danner en lille dam på gulvet.

Publicerat

Läsrapport: Besatta och Lacrimosa

Tänk om man läste Förlorade illusioner, och i stället för att flytta till New York, bo i ett vindsrum, ge ut sina dikter på eget förlag, skriva litteraturkritik och ha kärleksaffärer ― i stället för att leva sin egen version av Förlorade illusioner och så småningom skriva samma roman för 2000-talets Amerika ― tänk om man istället åkte till Balzacs hus och Madame Hanskas gods, läste vartenda ord Balzac någonsin skrev,  grävde fram varenda liten detalj man kunde hitta om honom. ― och sedan började skriva.

Det är den idén som ligger till grund för den här boken.

Så skriver Elif Batuman i sin fantastiska bok Besatta. Och så tänker jag att Eva-Marie Liffner gjorde  ―åkte till varje plats, läste vartenda ord C J L Almqvist någonsin skrev, grävde fram varenda liten detalj man kunde hitta om honom. För Lacrimosa är en sådan enastående bok att inget annat kan vara möjligt.