Bebis-fabriken av Li Söderberg & Katy Kimbell

Visste ni att det finns en strutsras som heter nandu? Jag hade ingen aning förrän jag läst denna informativa och roligt formgivna bilderbok. På förlagets hemsida står det att bebis-fabriken riktar sig till barn mellan 3-6 år men som vanligt är den gränsen MYCKET flytande. Jag hade jätteroligt och jag är imponerad av det omfattande researcharbete som måste föregått skapandet. Det är en mångfald av roliga och intressanta fakta som presenteras om ett antal vitt skilda djurarter.  Exempel på nyförvärvade kunskaper hos mig:

  • Darwins hangrodor bär sina ungar i strupsäcken
  • Den niobandade bältan nedkommer alltid med fyrlingar
  • En elefantunge väger 100 kg när den föds
  • Noshörningshonans kiss-stråle kan bli nästan tre meter
  • Nosörningshanar utför en lustig dans för att imponera på honan
  • Kängurupappans snopp är delad i två.
  • Om en nanduhane inte kan får egna barn väljer han att hjälpa till med andras barn istället

Av de skildrade djurarterna var det storken som intresserade mig mest. Förmodligen för att min mormor bestämt hävdade att det var just denna fågelart som flög hem till folk och levererade människobarnen. Trodde henne aldrig eftersom hon inte riktigt kunde redogöra för var storken hittade människobebisarna, inte heller hade hon en aning om hur storkarna flörtar. Fast då hade hon förstås inte heller läst denna ypperliga barnbok.

Utgiven på Lind & Co 2018

Det stora dejting-äventyret av Max Schüllerqvist

Kristina var gift med Sven i över 40 år. Strax innan hennes pension avlider han hastigt och alla planer går om intet. Tre år senare har hon hämtat sig något så när, hon sköter om sin trädgård, tränar på Friskis&Svettis, umgås med väninnan Åsa, son och sondotter. Hon har det bra, men ganska händelselöst.  Det är Julia, sondottern, som hjälper sin farmor att börja nätdejta och i forsen av nya erfarenheter Kristina släpper fram ingår bl.a. dickpics, alkoholism och polyamorösitet. Ingenting i nätdejting efter 65 är således nytt under solen jämfört med nätdejting i yngre åldrar. Förutom en gång då Kristina möter en sympatisk man vars dilemma är helt annorlunda.( Nej, han har inte impotensproblem).

Jag tänker på chic-lit genren när jag läser Det stora dejtingäventyret. Framförallt på de böcker som kom ut på 90-talet med unga kvinnor som huvudperson. Jag gillar Kristina, hon är en sympatisk bekantskap, en vänlig själ skildrad med ömhet. Driv och humoristisk lätthet genomsyrar texten och gör romanen till en bladvändare. Om jag fått önska skulle jag velat att Max Schûllerqvist jobbat mer med gestaltningen. Jag skulle vilja veta mer om Kristina och de andra karaktärerna. Fast då hade det blivit en annan bok förstås och kanske hade lite av charmen och tätheten gått förlorad. En jättefin presentbok att ta med sig till vännerna i sommarstugan istället för vin och blommor. Passar alla åldrar.

Utgiven på Ordberoende förlag 2018, ljudboken som finns på Storytel är utgiven på Lind & Co.

Vintage – det tål att upprepas

Vi pratar om böcker man blir varm av den här morgonen när termometern närmar sig minus tio grader. Lägenheten består av stora glaspartier från golv till tak och vintervinden kryper in. En bok som värmer. Jag letar i gömmorna. Och här är den. Lästes i augusti 2011.

De små hästarna i Tarquinia berättar om några dagar i den heta semesterorten där människorna går sig själva och varandra på nerverna. De är uttråkade. Alla säger att det finns andra platser där man skulle kunna fira en semester så mycket bättre. Men ingen frågar sig varför de ändå stannar kvar. Långsamt lever de sina dagar.

När badrummet äntligen blivit ledigt kammade och klädde hon sig, alltjämt mycket långsamt. Antagligen långsammare än värmen krävde. En timme gick på detta vis.

De går upp om morgnarna, sitter i skuggan, äter middagar och dricker otroliga mängder Campari bitter. Alla längtar de efter något annat som aldrig kommer. Sara och Jacques är där med sin lille son. Pojken, som aldrig benämns annat än som barnet, borde tas om hand av sin barnflicka. Men hon tycker inte om barnet, vill hellre vara tillsammans med sin fästman.  Hör hennes svar när Sara ber henne gå ner till stranden och bada: Det vill jag bara säga er, att om han druttar i vattnet plockar jag inte upp honom, jag är rädd för vatten och det kan jag inte hjälpa.

Som läsare hålls jag distanserad. Dialogen dominerar romanen men ändå sägs aldrig något rakt ut. Man börjar att säga A, men B hålls alltid tillbaka. Kärlek, ångest, frustration blir oförklarat.  Så en dag kommer en man med en båt. Han får allas uppmärksamhet. Allra särskilt Saras.

”Det långsamma, repetitiva berättandet ger en rytm när jag läser. Den rytm som skulle ha passat så bra i vilstol och värme”, skriver jag 2011 men nu i januari 2018 passar den lika bra.

De små hästarna i Tarquinia. Marguerite Duras. Utgiven igen hos  Lind&co 2011.

En blå död av Mikko Porvali

Staden Viborg år 1920 i det ännu finska Karelen. En hård stad med många fattiga invånare märkta av krigen, både första världskriget och inbördeskriget. På gatorna driver föräldralösa barn omkring och på lönnkrogarna sups det som aldrig förr trots spritförbudet. Hit kommer den unge idealistiske polismannen Jussi Kähönen tillsammans med sin kollega Salomon Eckert, för att ingå i den polisstyrka som ska försöka stävja den eskalerande brottsligheten. Ingenting blir som Kähönen tänkt sig, han utvecklas dock till en sympatisk och skicklig polis vad det lider. Trots eller kanske tack vare vännen Eckerts streetsmarta och innovativa att arbeta. Kähönen, och jag med för den delen, är både förbluffade och förfärade över Eckerts metoder till en början.

Jag har kommit att storgilla i genren ”historisk kriminalroman” och En blå död lever upp till mina förväntningar med råge. Det är action och spänning men också en insiktsfull skildring av människorna och de livsvillkor de levde under. Enligt min åsikt, tenderar en historisk deckare att bli aningen smartare än en samtida. Att författaren kan berätta ur ett historiskt sammanhang medför att romanerna får ett annat djup och ett annorlunda perspektiv. Tänker att de alla gör sig utmärkta som bokcirkelböcker

En blå död utspelar sig mellan 1920 till 1923, vi får följa flera olika brott och människorna i kretsen kring de båda huvudkaraktärerna. Extra mycket tyckte jag om episoderna där polisen tar hjälp av de hemlösa barnen samt den allra sista smuggeljakten vid havet. Skickligast skriven är en skildring av en spårvagnsolycka vilken orsakats av att spårvagnsbolaget har fuskat med underhållet och skyller olyckan på de anställda. (Känns det igen från våra dagar eller?) Spårvagnarna är på frammarsch i Europas städer under denna tid och de skänker en udd av det nya Europa till det aningen gudsförgätna Viborg. Omslaget i blågrått är på pricken och även titeln är välfunnen, för min inre syn badar staden i ett dunkelblått ljus boken igenom. Viborg är mycket riktigt en av karaktärerna i boken.

Utgiven på Lind & Co 2017 och första delen i en trilogi kallad Karelen noir. Översättningen är gjord av Ann-Christine Relander.