Mordet på Zaida Catalán av Staffan Lindberg

Zaida Catalán mördades i KongoKinshasa i mars 2017 endast 36 år gammal. Från början uppgavs att hon och en annan av FN:s biståndsarbetare var kidnappade, men efter ett par veckor fann man hennes grav. Hon var otvivelaktigt mördad, men varför? Ett par månader tidigare skrev hon i sin dagbok:

Spännande utveckling. Jag är faktiskt pirrig. Jag kanske faktiskt kan sätta dit det här aset. DAMN! Jag är faktiskt helt exalterad. Om det här funkar har vi gjort mer än någon annan.

Hon var en enastående personlighet, Zaida Catalán, brann för att världen skulle bli bättre, var under en tid språkrör i Miljöpartiets ungdomsförbund. Förmodligen var Sverige för litet för henne, efter avslutad juristutbildning sökte hon sig utomlands och började arbeta för FN. Det var under hennes uppdrag i Kongo–Kinshasa som hon blev varse att hon funnit en ledtråd till vem som beordrade de upprepade sexualbrott som under flera år pågått i en avlägsen by långt ute på landet.

Fem månader efter mordet åker Staffan Lindberg, journalist på Aftonbladet, till Kongo-Kinshasa för att försöka komma på det klara med varför Catalán och hennes kollega Michael Sharp mördades. Ett vackert land med fantastiska naturtillgångar möter honom men också ett land präglat av krig, svält och korruption. Ett land med en tragisk historia där upprepade våldtäkter varit militärens sätt att kuva befolkningen. Genom att följa i Cataláns fotspår och leta upp de människor som gått under jorden, kommer Lindberg fram till en trolig sanning.

Boken är en stark och gripande skildring av både kvinnan Zaida Catalán och landet Kongo-Kinshasa av idag. Jag tyckte väldigt mycket om Zaida, sörjer att hennes liv blev så kort, världen förlorade en ung idealist som kunde gjort skillnad.  Jag har också tillägnat mig allmänbildning om landet Kongos komplexitet med naturtillgången kobolt som bla. används i elbilar. Om det sistnämnda hade jag absolut ingen aning, inte heller om arbetarnas umbäranden i samband med brytningen. (Som så ofta får jag en känsla av att jag det är så mycket jag inte vet). Kort sagt har Staffan Lindberg gjort ett strålande arbete med denna bok.

Utgiven på Ordfront förlag 2019.

Nya Norrland

Det dröjer inte länge förrän jag letar upp youtube-klipp om Bollstabruk. Föralldel är romanen Nya Norrland grafisk men jag vill ändå se fler bilder från bruket, torget, vattnen, trakten. Mats Jonsson frågar sig var Sveriges välstånd uppstod och svaret blir uppenbart i boken.

Genom att betrakta Bollstas utveckling kan man också se en industriell utveckling i stort. Man lägger ner. Affärerna överges. Husen lämnas tomma. Intressant blir det också när roman-Mats ställer detta mot Stockholmslivet. För författaren är ju också den som lämnat Bollsta, bidragit till avfolkningen för att i stället bo i det dynamiska Stockholm. Där hipstern vill vara rejäl och naturnära, hugger ved och äter närodlat. Beskrivningen är smashing.

Boken är tjock och tätskriven/tätritad och ibland överväldigas jag, det blir för tätt och för mycket information för den grafiska stilen. Jag letar efter förstoringsglaset. Samtidigt vet jag inte inte heller hur man skulle kunna berätta de här historierna med samma läsar-effekt. Det är ju just den här Jonsson-stilen som är grejen. Så läs den. Bli berörd och (folk-)bildad, begrip hur välståndet i Sverige uppstod och fundera över resursallokering. Och ha roligt under tiden.

Nya Norrland. Mats Jonsson. Utgiven av Galago 2017

Bokfrukost om Viktoria Myréns I det yttersta

9789170378355-194x300[1]Som vanligt fanns det lika många läsupplevelser som deltagare i bokfrukosten. Ändå var vi rätt eniga, boken var ingenting för oss. Själv tillhörde jag den grupp som var mest positiv. Jag tyckte jag befann mig i en av Ingmar Bergmans filmer under läsningen. Svartvit och klaustrofobisk med fyra skådespelare som gestaltade ångest, panik och självupptagenhet olika vis. (Ja, jag gillar ofta Ingmar Bergmans filmer.)

Ett ord som återkom i diskussionen var trovärdigt, flera av oss menade att personerna inte var trovärdiga. Kanske det var det som var felet, vi är alla väl förtrogna med skärgården och svenska förhållanden. Om personerna i stället placerats i en för oss okänd miljö i en annan tid kanske storyn känts helt annorlunda. Helt klart är dock att titeln är dubbel, personerna befinner sig i yttersta havsbandet, men också i det yttersta rent mentalt.
Tänk på, innan ni läser kommentarerna nedan, att vi som tycker detta är en tämligen homogen grupp damer alla bosatta i Stockholm. Vi kan ha fel!

Några av rösterna från morgonens diskussion:

  • Rätt tråkig, gillade inte alls personerna
  • ZZZZZZ
  • Lättläst men gillade inte språket, för mycket tragik
  • Varför hade de ingen mat med sig!!!!
  • Personerna var platta och fåniga
  • Språket var korthugget, flöt ej
  • Väntade hela tiden på att få veta vad som egentligen hade hänt Hannes
  • Jag var orolig för hunden, ingen verkade ta hand om den
  • Barnsliga personer, att åka ut så där till en ö
  • Jag tyckte att de ständiga ovädren drog ner boken
  • Jobbig i början, men vackert språk
  • Miljöskildringen kvävde handlingen
  • Tung att läsa
  • En av de tråkigaste böcker jag läst
  • Miljöskildringen med detta dramatiska väder kvävde handlingen
  • Det var spännande att alla trodde att de bar skulden till  Hannes försvinnande
  • Överdrivet mycket elände, men rätt okej. Tyckte den var spännande
  • Intressant tema, hur mycket hemligheter som människor döljer inom sig
  • Början var seg, men efter 70 sidor lossnade det
  • Språket innehåller för många adjektiv

Utgiven på Ordfront Förlag 2015.

Frukostintervjun: John Ajvide Lindqvist

En skräckförfattares morgonvanor? Aningen annorlunda, dock mycket inspirerande.

God morgon John! Vad äter du till frukost?6c63a517d475c355e80f671b75166086-150x100[1]
Jag äter sällan frukost. Dricker dock kaffe. Sedan Celsius. Mycket går ut på att alls piggna till.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag läser ofta tidningen på morgonen, frukost eller inte.  Sedan Bloody Disgusting på nätet, till Celsiusen. Skräcknyheter.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Jag och min hustru ska snart resa utomlands och sitta och jobba några veckor. Då brukar vi läsa högt ur Ovidius ”Metamorfoser” innan vi går till våra respektive skriverier.

Vad läser du just nu?
Högt med min hustru ”Allt jag inte minns” av Jonas Hassen Khemiri, samt ”Mimesis” av Erik Auerbach. På egen hand ”The Scarlet Gospels” av Clive Barker samt ”Massa och Makt” av Elias Canetti. Ofta är det dels en roman, dels en faktabok parallellt. Just nu tar vi oss också igenom ”Låt den rätte komma in” på spanska, på grund av ovan nämnda resa.

Vad använder du som bokmärke?
Viker in skyddsomslaget. Om sådant inte finns, vad jag har hands. Servett eller remsa ur tidning.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Dels efter ämne och inom ämnena i bokstavsordning.

Tack för intervjun John, naturligtvis blev jag nyfiken på Bloody Disgusting. Hittade en intressant artikel om mord på jultomtar som jag varmt rekommenderar!