The Widow`s house av Carol Goodman

Om man vill kan man reta sig på huvudkaraktärernas nästan fånigt gammaldags ojämlika äktenskap, men jag väljer att bortse från den detaljen och bara åka med i denna gotiska spänningsroman. Clare var flickan med författardrömmar som träffade likasinnad man på sitt colleges skrivarkurs. En man som hon sedermera gifte sig med och flyttade till New York. Hans första roman blev en stor framgång, men sedan blev det stopp. Clare själv kom aldrig igång med sitt författarskap. I romanens inledning tvingas paret lämna sin överbelånade lägenhet i Brooklyn och söka sig tillbaka till den stad i Hudson River Valley där Clare växte upp och paret gick på college. De hamnar som förvaltare på ett ensligt gods som ägs av ortens berömda författare och tillika deras lärare på skrivarkursen.

Jag har älskat äppelblom ända sedan jag läste Astrid Lindgrens saga En natt i maj som utspelar sig i Äppelviken under äppelblomningen. Kanske är det därför jag går igång som jag gör på att Clare växt upp på en äppelodling och att godset spöke är the apple blossom girl. Redan första natten i sitt nya hem ser Clare flickans vålnad. Hon börjar forska i legenden och kommer igång med att skriva om flickan som dränkte sig själv och lämnade sitt oäkta barn att dö i kylan på godsets trappa.

The Widow`s house är alldeles ny och finns därför inte på svenska, jag hittade ljudboken på Storytel. Jag fångades av den kusliga stämning som författaren förmedlar, inte minst genom skildringarna av vädrets makter. ( Och visst låter black ice mycket läskigare än underkylt regn? För att inte tala om ordet ice blizzard!) Kanske är romanen förutsägbar, jag listade ut hur det förhöll sig ganska snabbt, men det var länge sedan jag kunde hänge mig åt så underhållande läslyssning i denna genré. Carol Goodman är i Sverige nog mest känd för boken De döda språkens sjö.

Utgiven 2017 som ljudbok av Harper Collins US.

Det vi förlorade i elden av Mariana Enriquez

Tolv underhållande, hjärtskärande och egensinniga noveller kryddade med skräck. Jag blev sammanflätad med Enriquez Argentina som skildras med en intensitet som får mig att förflyttas dit. Jag förnimmer fukten, värmen, dofterna och det våld som präglar miljöerna där hennes historier utspelar sig. Varje novell är en väl berättad historia med mycket outtalat mellan raderna.

Det kryllar av karaktärer, många är kvinnor som av en eller annan orsak fått en fånigt självgod pojkvän eller äkta man på halsen. (Utan tvekan är Enriquez feminist). Den utomordentligt underhållande Spindelväv är ett exempel på detta så även, Inget kött på våra kroppar.  Huvudpersonen ersätter sin pojkvän, vars begynnande fetma gör att hon tycker han börjar likna en napoletansk mastiff, med en dödskalle som hon klär i peruk. Fast det är mer raffinerat än så, dessa vanvördiga underhållande spökhistorier är nog egentligen skildringar om militärdiktatur, partriakala strukturer och anorexi.

Jag tror att denna novellsamling skulle passa alldeles utmärkt som ljudbok. Ping Storytel, jag menar spökhistorier och klassisk latinamerikansk magisk realism med feministisk utgångspunkt lockar utan tvekan många lyssnare!

Utgiven på   Norstedts 2017. Översatt av Hanna Axén

All my puny sorrows av Miriam Toewes

Yolandi orkar inte längre. Hon lyfter telefonluren med avsikt att boka tid åt sin syster på en självmordsklinik i Schweiz.  All my puny sorrows är en roman om självmord men också om okuvlig livsvilja. Motsägelsefullt men genialt. Elfrieda, en firad världsberömd pianist, vill bara dö. Hon har det mesta här i livet utom livsvilja. Hennes psykiska smärta är så bottenlös att hon inte står ut med att leva. Hon tigger och ber Yolandi om att hjälpa henne dö. Systrarnas mor Lottie däremot, vars liv har varit kantat av svårigheter och sorg, har alltid tuffat på utan att låta sig falla.

Miriam Toewes har skrivit en inkännande, intelligent och mångbottnad roman om kanadensiska Yolandi och hennes stora familj. En familj med rötter i sträng religiositet men också med svart drastisk humor och överlevnadsstrategier eftersom det finns en ”självmordsgen” i släkten. Medlemmarna har alla praktisk erfarenhet av död genom självmord. Omtänksamhet och kärlek visas genom enkla gester. När fadern i en av familjerna tog livet av sig, (genom att lägga på tågrälsen och låta sig bli överkörd), kom en av mostrarna över med ett dussin bomullstrosor till kvinnorna. ”Ni ska inte behöva tänka på vardagliga saker som tvätt” sa mostern. Jag älskade denna enkla, men hjärtevärmande omtanke. Tänker att det finns mycket livsvisdom om vårt förhållande till döden i boken.

Jag blir kompis med Yolandi, jag tycker om hennes drastiska humor, hennes förmåga leva med svårigheter och ändå se humorn i vardagen. Hennes liv som singelmamma i Toronto, där hon bor tillsammans med tonåringar och mor är jättefint skildrat. My puny sorrows är trots allt inte enbart en bok om självmord. Finns i skrivande stund ännu inte utgiven på svenska, finns dock som ljudbok på Storytel och går att klicka hem som e-bok för en billig peng.

Frukostintervjun: Gunilla Leining

gunilla[1]För oss passionerade ”läslyssnare” är goda ljudbokinläsare  personer av rang. Vi beslöt därför att frukostintervjua en av dem, Gunilla Leining, som nyligen belönades med stora ljudbokspriset för sin inläsning av Jojo Moyes Livet efter dig.

God morgon! Vad äter du till frukost?
Godmorgon! Jag äter havregrynsgröt på vardagarna. Om jag hinner… Och sedan surdegsbröd med en massa goda pålägg på helgen, som min man köper på lokala bageriet när han går med hunden. Och så har jag fått frukost på sängen två helger i rad! Bara sådär. Väldigt omtänksam make.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidningen blir det. På helgen. Vi kör papperstidning fre-sön.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Varför inte något av Jojo Moyes? I öronen då…

Ljudböcker till frukost är en gåva till de morgontrötta. Vad läser du just nu? Eftersom jag har den stora ynnesten att få läsa så mycket bra böcker på jobbet just nu 😉 så blir det mest korsord som kvällslektyr. Men jag håller faktiskt på med Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr som vann Pulitzerpriset 2015. Fast jag gör den inte riktigt rättvisa tyvärr, eftersom jag är så trött och får börja om på samma sida varje gång jag tar upp den.

Underbart att läsa böcker på jobbet! Vad använder du som bokmärke?
Jag använder det jag kommer åt som bokmärke – om jag reser kan det bli ett boardingkort, annars ett gammalt kvitto eller ett vykort. Den här boken har en tråd i sig som bokmärke.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan? I bokstavsordning efter författare när det gäller skönlitteratur. Annars efter storlek på inredning-, kok- och andra härliga faktaböcker. Och färg. Jag har lite dille på att det ska se snyggt ut även i bokhyllan…

Åhh, en sådan bokhylla jag bara kan drömma om! Tack Gunilla för intervjun!