Eleanor & Park

Eleanor kliver på skolbussen. Ingen bemödar sig för att flytta på sig.

Det var det som var grejen: alla hade redan en egen plats på bussen, vald redan första dagen på läsåret. De som hade haft sådan tur att de fick ett helt säte för sig själva – Park, till exempel – skulle inte avstå från det nu. Speciellt inte åt en sådan knäppis.

Men Park gör det. Ändå. Och här startar – om än med möda och motstånd – tidernas kärlekshistoria. Jag tycker om att författaren inte slarvar undan i alla steg när Eleanor och Park kommer varandra närmare och närmare. Kärleken står verkligen i fokus. Trots allt annat.

E

Förfärligt! I skolan är hon utanför. Hon är för udda, för mycket, för … Eleanor. Hemma är det ett helvete med styvpappan som håller alla i styr och han är ett riktigt svin. Men med Park går luften att andas. Tillsammans går det.

Historien varvas mellan Parks och Eleanors synvinklar. Växelvisa berättarperspektiv kan ibland bli ganska långtråkigt, men författaren utnyttjar tekniken bra. Boken är väl berättad, helt enkelt.

Så: Jag gillar Eleanor. Jag gillar Park. Må de nu leva (tillräcklig) lyckliga i alla sina dagar!

Eleanor&Park. Rainbow Rowell. Utgiven 2013. På svenska 2014 av Berghs förlag

– – – –

Det här är bloggy 33 i #blogg100

Fjärde riket

IMG_0296När Blenda kommer till skolan från ingenstans hamnar hon genast utanför. Hon ser ju direkt vem som är mest populär i klassen. Hedvig. När Blenda försöker ställa sig in genom att ge cred för Hedvigs obstinata beteende i klassrummet möts hon av en förintande blick. Tro inte att du är något.

Snart får hon en idé. Hon samlar ett par klasskamrater omkring sig och presenterar den. Det är LSD, en skör tjej med stor ångest som hon lindrar genom att skriva självmordsbrev som hon sedan kör i tvättmaskinen så att pappret pulveriseras. Det är Penny, Hedvigs före detta bästa kompis som gjorde bort sig och nu hamnat på undantag. Genom att följa Hitlers strategi – men inte ideologi – ska de ta över makten i skolan.

Det är en intressant bok och jag sträckläste den för att få veta om Blenda skulle ro iland sitt projekt. Berättelsen är detaljrik och visar hur manipulation och grupptryck kan se ut. Aktuell teknik och sociala mediers genomslagskraft  används elegant i romanen. Många frågor väcks och jag tror att den kan få sina läsare på högstadiet och skapa bra samtal om demokrati. Samtidigt störs jag lite av att den är så pedagogiskt. Frågorna som ska väckas gestaltas tydligt och jag hör diskussionerna. Jamen, det är väl ingen fara med diktatur om folket har det bra eller Det är det väl, hon bestämmer ju allt, till och med om folk ska få yttra sig eller inte! Men kanske är det för att jag just har haft den här typen av samtal med unga människor som det ibland blir övertydligt.

Men det är ju ändå de frågorna som alltid behöver diskuteras för tanken om hur man bäst leder ett land är inte alls självklar och för evig. S

Fjärde riket. Maria Nygren. Utgiven på Bonnier Carlsen 2013

Som om jag frågat

Jag var aldrig nån hejare på träslöjd. Det jag minns allra mest från alla lektioner var lärarens: mmm, det känns hackigt, sandpappra lite till. Och jag sandpapprade och sandpapprade på smörkniven eller ljusstaken eller vad det var. Kände med handen, nu kan det väl ändå inte.., men jodå: mmm, det känns hackigt, sandpappra lite till. Så i nian var det dags för spegelramen. Jag tänkte att nu jävlar ska det inte hacka någonstans. Jag filade och filade, sandpapprade och sandpapprade med allt tunnare varianter. Till sist visade jag fram mästerverket. Läraren drog med handen överallt, kände om igen, till och med blundade. Och så:

Bra, Ann-Sofie inte ett hack.
Ha!

En bloggy om träslöjd? Nej, om hack och sandpapper. För när jag läser Som om jag frågat tänker jag på att den berättartekniskt är helt utan hack. Mellan dialog, tankar, berättande delar och tillbakablickar lotsar författaren mig som läsare så elegant att jag är armkrok med John, huvudpersonen, hela tiden. Att vara hemma är en plåga och han tar hellre cykeln på en planlös tur för att slippa gå hem och lyssna på tystnaden.

Det kändes som att ta det första fria andetaget efter en hålla andan-tävling under vatten när jag klev ut på bron och stängde dörren bakom mig.

Nej, det är ingen som super. Ingen har någon psykisk störning. Inget våld eller övergrepp. Det här är läget när mamma och pappa inte längre pratar med varandra, när pappa sticker iväg på ovanliga ärenden, när mamma inte längre skrattar. Det läget. Och när bästa tjejkompisen blir ihop med bästa killkompisen och man är jävligt ensam. Det läget. Där berättartekniken är genomarbetad och utan hack, är berättelsen sannerligen som det där sandpappret. Det river och rispar när jag läser och jag ligger oavbrutet på gråthulkgränsen för att jag känner så starkt för alla inblandade. Jag kommer på mig med att hålla tummarna. Vill lägga armen runt Johns axlar och säga att det ordnar sig. Vill ge föräldrarna uppmuntrande tillrop: håll ut håll ut!

Och jag är glad att det till sist river i allt tunnare varianter. Att jag kan slå ihop boken och också få ta det där första fria andetaget. Det här är nog den bästa av Lindbäcks romaner. Hittills.

Som om jag frågat. Johanna Lindbäck. Utgiven 2012 av Rabén & Sjögren

Två snabba läsningar gav mersmak

Hitta Violet park av Jenny Valentine. Lucas 16 år sörjer och saknar sin pappa som är borta. Han klandrar sin mamma, han klär sig i pappas kläder, han sticker ut och sticker upp. En natt råkar han gå in på en taxistation där en askurna är centralt placerad. Askan efter en Violet Park. Vem är hon? Och varför står hennes aska på hyllan på taxistationen? Och framförallt, vad har hon med Lucas pappa att göra?

En underhållande roman, välskriven och rolig i sin svärta. Jag störs ibland över Lucas sätt att prata – hör inga ungdomar tala som han gör – men vänjer mig efter ett tag och sugs in i berättelsen. Allra mest tycker jag om att författaren inte geggar ner sig i rosafluffiga lösningar utan bottnar i Lucas egna insikter. Jag läser gärna fler romaner av Jenny Valentine. (Utgiven på svenska av Atrium förlag 2011(

The Bad Beginning av Lemony Snicket. Den allra första boken i serien om syskonen Baudelaire. Jag köper den klockan 13 på English bookshop och blir omedelbart varnad av författaren

If you are interested in stories with happy endings you would be better off reading some other book. In this book, not only is there no happy ending, there is no happy beginning and very few happy things in the middle.

Ett par timmar senare är boken utläst. Mycket roligt historia om syskonen Baudelaires olyckliga öden. Föräldrarna omkommer i en brand på sidan två och snart kommer de att omhändertas av Count Olaf, en avlägsen, skum släkting som inte skyr några medel för att komma över den förmögenhet som Baudelaire-föräldrarna lämnat efter sig. Det låter förfärligt. Det är förfärligt. Men historien är så roligt berättad att jag skrattskrockar bakom boksidorna. Hur ska det gå för de stackars barnen?