Kategori: Recensioner

Publicerat

Tre flickor av Per Hellgren

Per Hellgren debuterade 2023 med En instängd man, en enastående historisk kriminalroman som bland annat nominerades till Deckarakademins debutpris. Tre flickor är en värdig uppföljare som också den tar oss tillbaka till 50-60-talets Sverige där tre flickor försvinner i på olika platser i landet under olika år. 

Vi får följa polisarbetet och människorna i ett Sverige som inte längre finns. Polisen har måhända inte samma redskap som man har idag men deras hjärnor och utredningsskicklighet är det inget fel på. De möter de anhörigas sorg, har ett träligt arbete med att leta manuellt i de evighetslånga registren, men lyckas så småningom konstatera att flickornas baneman är samma person. 

Precis som i debuten är inspirationen från Maj Sjövalls och Per Wahlöös böcker tydlig. För den som läst dessa klassiker finns det många subtila blinkningar. Tror att historienördar som vanligtvis inte brukar läsa krim skulle ha stort utbyte av Hellgrens romaner, böckerna har allt från fantastiska miljöbeskrivningar till skildringar av människornas livsvillkor och sociala status. Slås mer än en gång av hur annorlunda allt var trots att det egentligen inte är så länge sedan. 

Om man är intresserad av vilka böcker Hellgren inspireras av i Tre flickor kan jag nämna både Den skrattande polisen och Roseanna två romaner som definitivt håller klassikermåttet. Jag recenserade En instängd man när den kom ut, är sökbar på bloggen om någon är nyfiken.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2025.

Publicerat

Den enda vägen är upp, baby

Nu har jag läst Den enda vägen är upp, baby av Jenny Aschenbrenner. Vi möter huvudkaraktären direkt, nämligen förorten i norra Stockholm, med sina höghus, slitna parkbänkar och ungarna som driver omkring i en samfällig skock. Här växer Erika och Petra upp, men någonstans i vuxenblivandet löses deras enighet upp och de går åt olika håll.

Så får Erika veta att Petra dött och mamman vill gärna att Erika kommer ut till henne och hälsar på. Och inom den ramberättelsen får vi genom olika tidslager och berättarperspektiv en berättelse om de två kompisarna. Här hörs ungarna, mannen med dalmatinern som flytt undan världskrigets katastrofer, kören av grannar som anonymt pladdrar på med tankar och åsikter. En omskakande hemlighet ligger och pyr i bakgrunden.

Det här är bra och jag tycker mycket om boken. Skildringen av förorten är skarp och tydlig. Jag tycker om Erika, och när hon med sitt spädbarn i famnen åker ner till Paris för att träffa Paula igen är det så naivt och ömsint. Avslutningen när hon närmar sig barndomens konkreta höghusport via prokrastinerande omvägar är underbart obehaglig.

Den enda vägen är upp, baby. Jenny Aschenbrenner. Utgiven hos Norstedts 2025.

Publicerat

När jorden brister av Clare Leslie Hall

Ett bitterljuvt anslag präglar denna fina lilla roman som utspelar sig i Dorset under 50 och 60-talet. Beth lever på en bondgård tillsammans med sin make Frank och hans bror. Ett slitsamt liv men paret älskar varandra och arbetet tar udden av den stora sorg de delar. Livet förändras dock när Beths stora ungdomskärlek Gabriel, nu en firad författare, återvänder hem tillsammans med sin lille son Leo. Av en slump blir Beth och Leo vänner, nästan som mor och son, och livet ställs sakta men säkert på sin spets.

När jorden brister är en kärleksroman, om än inte av det vanliga slaget. En lågmäld berättelse om hur livet kan drabba med sorg och om kärlek och klass. Mycket bubblar under ytan och uppdagas först på de sista sidorna. Tyckte mycket om den.

Utgiven på Forum 2025, översättning Åsa Brolin.

Publicerat

Ett samtal om Det nya gamla

Jag, Ann-Sofie, lägger en del tid på att tänka på ålder. Inte så att jag tycker att jag är gammal, jag är i mina bästa år! Men hur blir det sen? Så dök då den här boken upp, Det nya gamla, där Helena von Zweigbergk och Cilla Ramnek brevväxlar om det åldrande. Det lät intressant! Jag frågade Maggan om vi kunde ta ett samtal om boken för att få lite perspektiv.

Ann-Sofie: Jag var väldigt pepp på boken. Men när jag läser den känns det som om författarna är lite i chock över att de, som alla andra, blir äldre. Det handlar mycket om kropp och kroppens förfall. Att inte kunna dejta på ett bra sätt (läs som när man var ung) för att kroppen blivit slapp och ful. Jag kommer att tänka på Promenader om natten, där Lina Wolff låter Marcus Aurelius säga att ”Patriarkatet viftar och ni springer. Ni redogör för alla detaljer kring ert åldrande, och jag har fortfarande inte förstått om ni förväntar er uppmärksamhet eller medlidande. Kanske båda?”

Maggan: Tyckte inte boken handlade speciellt mycket om åldrande, den var väldigt lätt, det var liksom feelgood över allting. Inte för jag har något emot feelgood men texten kändes inte allmängiltig. Blev engagerad vid två tillfällen och då handlade det inte om åldrande utan när Cilla gjorde som Julie Andrews i Sound of music, sydde kläder av gardiner och när de använde Merri Viks Lotta-bokstitlar för att sporra sig själva.

Ann-Sofie: Haha, ja Lotta-titlarna är ju super! Jo, håller med om att den inte är så allmängiltig. Ju mer jag läser den här boken tycker jag att det finns en bristande allmän insikt om att vi förändras hela livet. Varför skulle man sluta förändras för att man fyller 65? Det kommer ju knappast som en chock att risken för sjukdomar ökar när man blir äldre, eller att kroppens funktioner försämras, även om det inte sker just vid 65. Men det är egentligen inte det som jag tänker mest på utan att det inte är så mycket brevväxling. De samtalar inte med varandra, det är mer monologer.

Maggan: Jo, det är mycket monolog vilket skulle vara okej om inte svärtan och djupet fattades. Var är accepterandet av döden, skräcken för att vännerna ska dö ifrån en, livssorgerna och glädje i att ha blivit gammal eftersom det inte är alla förunnat att bli det?

Ann-Sofie: Håller med. Det här är ju som jag tror kloka kvinnor så de kunde ha grottat ner sig ännu mer. Det kanske kommer en bok om tio år från dem som handlar om det!

Maggan: Jag vill inte klanka ner på boken som jag ser att jag gjort ovan, tänker att man skulle tipsa om den i Facebook-gruppen Feelgood-fredag för kanske det är en hel del som skulle uppskatta det lätta anslaget? Förvisso är Helena och Cilla fyllda 65 men det är som om de mentalt är 10 år yngre?

Ann-Sofie: Ja den här boken är välskriven och kommer absolut hitta sina läsare. Jag tipsar avslutningsvis om Anna Kåvers Med livet i behåll. Den handlar verkligen om att bli äldre.