Food Junkie

Först var vi tveksamma; ska vi?  Självbiografi, liksom, hur kul är det att diskutera med andra?* Så fick vi se den. Det mattsvarta omslaget med titel och dekor nedskrivet med vit krita som vore det griffeltavla och Köket rekommenderar. Livet står det, maten står det, döden står det. Och vi är alltid svaga för böcker om döden. Men:

Inte än, inte än.
Allt är grått här. Blekt blått och vitt.
Världen är doftlös här, men ändå stinker den av as.

På akutmottagningen ligger han, Mons Kallentoft, och gränsen mellan liv och död är mer hårfin än annars. De njutningsfulla excesserna med hisnande många rätter och unikt vin därtill tar.

vid krogbordet eller middagsbordet, med mat och vin och konversation, tiden upphävd av den koncentration som bara finns när mat och vin och människor och deras ord och skapelser får samverka i önskad högljutt meditativ riktning.

closeupBreakfast Book Club tuggar frukostsmörgåsen med leverpastej och gurka. Vi är långt från lardotäckta sjöborrar och välmarmorerat kött. Vi startar i ångesten. Ångesten som dryper från sidorna – och kryper i kroppen när vi läser om den. Om maten som hela tiden ska dämpa den, gör det, men triggar ännu mer och nya kulinariska kickar måste sökas och nya. Och nya igen.

Vi lockas av maten och äcklas ibland av mängden. Varje sida. Sprängfylld. Ripplad, styckad, mosad, upplagd.

Och så crescendot. Tokyo. Matstädernas Matstad. Nås någon insikt? Om måttfullhet? Om döden? Kanske. Somliga av oss tror det eftersom boken är skriven. Andra säger att det finns inga tecken.  Ett varv till. En kick till.

Food Junkie. Mons Kallentoft. Utgiven av Forum förlag 2013.

_____

* Korkat. Vi Ä-L-S-K-A-R ju att diskutera memoarer!

Förbjudet

En ung bekant presenterade 70-talsböcker för ungdomar, Förbjudet och Tillåtet, och föreslog en minibokcirkel om romanerna. Javisst, svarade jag förstås. Hans Eric Hellbergs Kram och Puss var ständigt utlånade på biblioteket, minns jag. Men de här två romanerna kände jag inte alls till.  Förbjudet är utgiven 1974 och skriven tillsammans med Elvira Birgitta Holm. De har skrivit vartannat kapitel. Det finns en tydlig invit till kommunikation på försättsbladet. Skriv till oss, säger de och ger sina postadresser. Vi vill höra vad du tycker. Baksidestexten presenterar en bok om ömhet och snuddningar och längtan och mjuksex.

Johanna och Karl-Ludvig åker på konfirmationsläger. Här händer allt det som brukar hända på sommarläger: bad, sol, flirt, vänskap och djupa samtal. Och längtan. Johanna och Karl-Ludvig närmar sig varandra med blickar och samtal. Men så:

Gräset växte på en grav. Gräs och penséer.
– Lugna dej, sa hon
Karl-Ludvig var förvandlad och livsfarlig.
—Snälla du, lugna dej.

När Johanna lerig och överfallen kommer tillbaka till konfirmationslägret  händer detta:

Förbjudet

Prästen Sigvard som säger stackare om Karl-Ludvig. Johanna som letar rätt på Karl-Ludvig och kryper ner under täcket med honom lika längtansfull. Well. Vad kommer min unga bekant tycka? Den här minibokcirkeln ska bli intressant.

Förbjudet. Hans Eric Hellberg och Elvira Birgitta Holm. Utgiven av Författarförlaget 1974.

Du och jag, Marie Curie

Marie Curie blir mottagare av det Jenny behöver berätta och reda ut.

Frågor till Marie Curie den 3 september 1986:

Jag har läst att det finns människor som inte klarar några vanliga saker, som man skulle kunna säga är helt dumma på att vara människor. En sorts idioter.

I boken märkt MC skriver hon sina frågor och reflektioner, om fotbollen och vännerna men snart om kärleken till Filippa. Jenny, som är femton år, bor i Majorna i Göteborg med mamma och pappa. Det är uppror och kärlek i relationen med föräldrarna, men den verkar vanlig och tonårig och jag blir ganska snart förtjust i hennes mamma som har svårt att släppa taget om sin dotter.

Men att vara ihop med Filippa är inte lätt. Ibland är det enkelt när de ligger under täcket och världen utanför är borta. Ibland, när den tuffare Filippa säger saker som att det aldrig går bra för dem som gillar henne, blir Jenny sjuk, liten och osynlig. Men hon älskar ju!

Jenny flyttar närmare igen, tätt intill, längtar in i tätheten igen. Värmen. Handen. Huden.

1986  är Jonas Gardell på TV. Föräldrarna ropar på Jenny, men hon vill inte se.

Fast hon hör. Mest föräldrarna hör hon. De skrattar, häpet, hickade. Och så mer lågmält ibland, då hörs det nästan ännu mer. ”Undrar vad hans föräldrar tänker när de ser det här”, murrar mammans röst. ”Ja, fy fan” murrar pappan fast han sällan svär. ”Men han är tuff det får man ju säga. Men vilken liten fjant.”

Det är skönt att läsa en roman som inte gör någon större affär av att det är två tjejer som blir förälskade, samtidigt är det det just det som gör att Jenny får problem när allt tar slut. Att inte kunna säga ”men jag älskade henne”, när föräldrarna tycker det är synd att hennes kompis Filippa inte kommer över lika ofta längre. Däremot tycker jag att det är synd att det blir en kärlekskarusell i en så snabb fart. Jag hinner knappt med förrän Jenny är jättekär och de ligger hemma hos Filippa som om de inte gjort annat. Inga omvägar via fniss och skämskudde och varför sa jag så?

Enligt O, som jag fick boktipset från, skriver att Erik Dahlbergsgatan 30 är en fristående fortsättning på den här romanen, men då för vuxna. Det låter lockande. Jag älskar epiloger och svar på hur gick det sen? Jag vet att den boken ligger nere på landet någonstans och kanske får den bli sommarläsning. Om inte annat för att allt utspelar sig i Göteborg.

Du och jag, Marie Curie. Annika Ruth Persson. Utgiven av Kabusa böcker 2003.

Jag, En

Jag vaknar. Varje morgon och vid nästan samma tid. Jag vet att jag ligger i min säng och att om jag bara höjer huvudet lite har jag en fantastisk utsikt. Jag vet att det kommer att göra ont i ryggen om jag inte går upp. Så jag kliver upp, sätter mitt ena ben framför det andra hela vägen till köket och sen fixar jag mitt kaffe. Jag känner mig som en hel människa. Ett jag. Men om jag skalade bort allting – kroppen, känslor, erfarenheter – finns det något beständigt kvar? Det är världens mest intressanta fråga, tror jag. Vem eller vad är egentligen jag?

Frågan ställs på sin spets i Jag, En. En vaknar också varje morgon, men i en ny kropp varje gång och får starta med att lokalisera sig i rum i verklig bemärkelse. Är hen flicka, pojke, lång eller kort idag? Hen får anpassa sig efter syskon, föräldrar och hur långt det är till skolan och vilka ämnen och prov som sker. Kompisar är flyktiga och bygga relationer är meningslöst. I morgon är hen ändå borta i något annat. En dag blir En förälskad, men hur har man en relation med någon när man själv är fast i olika kroppar och konventioner? Rhiannon är tveksam och rädd. För vem är egentligen jag, En?

Ja, ni hör. Existentiellt och psykologiskt och tusen frågor som väcks i denna väldigt bra och intressanta bok. Gärna vill jag diskutera den med andra. Så läs läs!

Jag, En. David Levithan. Utgiven 2012. På Svenska av Xpublishing 2013