Inlägg

Publicerat

Hälsningar från bokhyllan 10

För flera år sedan berättade Anne Wiazemsky  i radioprogrammet  Biblioteket om hur hon tänkte när hon skrev boken Debutant. Boken handlar om den sommar som hon, 17 år , spelade in filmen Min vän Balthazar (Au hasard Balthazar) och inledde ett ”komplicerat förhållande” med filmens regissör. Hon ville skriva en roman, en självbiografisk, om den sommaren men hon ville göra det med hjälp av sina minnen och läste inte dagboken förrän efteråt. Enkelt var det inte, hon fick slita med att gestalta 17-åringens perspektiv på händelserna, att låta den vuxne Wiazemsky vara tyst.

Jag blev mycket intresserad och köpte boken. Jag bloggade om att jag skulle pröva Wiazemskys idé och skriva om mina dagböcker från tonårstiden

med Ann-Sofies perspektiv för att sedan jämföra med originalet.  Vad är sant och inte?

Men nu i min ivriga städning hittar jag inte Debutant! Köpte jag den, köpte jag den inte?

Publicerat

Hälsningar från bokhyllan 9

Buddenbrooks av Tomas Mann. Jag har ärvt min roman i två tjocka delar. Den är tryckt 1945 och översättare är Alfred Wingren. Buddenbrooks är en bok som har flera översättningar. I en artikel ur Svd läser jag:

Redan 1904 kom Walborg Hedbergs första svenska översättning, följd av Alfred Wingrens 1929 (Nobelprisåret), Hedbergs originalöversättning reviderad av Irma Nordvang 1952, Curt Munthes översättning från 1957 och 1975 kom återigen Hedbergs version den här gången reviderad av Nils Holmberg.

Den sjätte översättningen av Ulrika Wallenström kom 2005 och bygger på en något annorlunda urkund vilket leder till en annorlunda text

det här handlar om en icke oansenlig mängd passager och korrigeringar som skiljer denna version från de tidigare.

Så hur gör jag? Läser den gamla ärvda romanen med översättning från 1929 eller köper en ny i Wallenströms tappning?

 

Publicerat

Hälsningar från bokhyllan 8

Min #blogg100 handlar om min bokhylla med olästa böcker. Idag är det en luring eftersom Den unge Werthers lidanden faktiskt inte är oläst, men den står där i oläst-hyllan därför att jag har byggt upp en subkategori: Har läst men kommer läsa alldeles snart igen.

Unge Werther är alltså ynglingen som Goethe skrev om på 1700-talet och som levde ut sin kärlek och kärlekssorg på ett språkligt helt underbart sätt. Allt som en exploderande Egenmäktigt förfarande, faktiskt. Min Werther är en gammal upplaga och jag vill skaffa mig en nyare, den där Martina Lowden har skrivit förordet. Det ska jag göra i morgon dag.

Nå, har du läst om Werther? Om inte: gör det!

– – – –

Jag städar min bokhylla för #Blogg100

Publicerat

Hej mormor

Till mormor den 8 mars – favorit i repris

Jag läser mycket. Förr skrev jag listor på det lästa, nu kan jag räkna här i bloggen. Jaha, sex böcker i januari. Förra årets januari blev det ju sju. Jag vill läsa ännu lite snabbare, ännu lite mer. Så många bra olästa böcker!

Men mormor, så tänkte ju inte du. Du läste mycket och varje dag så länge du levde, men inte just romaner i snabb takt. Det var ju dagstidningen förstås, något veckoblad, Kvällstunden och en hel del annat. Men romaner, där tog du tid på dig.

Tänk om vi hade haft en bokklubb, en sådan där fyra-generations-bokklubb, mormor. Ska vi leka med tanken?

Runt bordet har vi samlats. Där sitter jag med mina sex lästa i januari. Där sitter min k. dotter som nog läser lika mycket. Där sitter min mamma som läser ett par böcker i månaden. Och där sitter du mormor som läser en roman om året. En gång i månaden träffas vi för att berätta om det senaste vi läst

På den första träffen, i januari, börjar min dotter snabbt berätta om sina läsningar. Hon hinner inte berätta om alla utan hon väljer ett par böcker. Samma sak gör jag. Månadens två bästa. För min mamma är det inget val utan hon berättar om de två böcker hon läst. Mormor berättar om sin bok så långt hon nu hunnit. Nästa gång vi ses väljer min dotter som vanligt ut ett par titlar och berättar om dem. Samma sak gör jag. Mamma berättar om den bok hon hade läst. Mormor har nu kommit en bit till och berättar inkännande om sina romankaraktärer eller författarens avsikter. Så går det på, månad efter månad. Våren går över till sommar, sommaren blir höst och snart är det december.

Årets sista träff är sedvanlig. Min dotter väljer, likaså jag och mamma berättar om sina två månadsböcker. Mormor klappar nu nöjt på sin bok. Hon har levt i sin roman under hela året. Hon känner personerna väl, har haft tid att tänka över innehållet många gånger och kan nu sammanfatta och reflektera över boken i sin helhet.

Och då tänker jag, mormor, att det kanske är så man ska läsa böcker. Och så man skulle vilja bli läst om man var en bok. Långsamt, ingående och med många reflektioner.

Tack för den tanken.

Hälsningar Ann-Sofie.

– – – – –

Den här bloggyn  skrev jag ursprungligen den 8 mars 2012 i en bloggstafett.