Inlägg

Publicerat

Pappa Långben

Jag har läst om Pappa Långben. Det har flera andra i bokbloggssverige också. Det kändes bra så här inför aka-porrträffen som är nästa söndag. Det är en gammal favorit faktiskt som jag fick som barn när jag var med i B. Wahlströms bokklubb. Har läst den flera gånger men nu var det i alla fall säkert 25 år sen.
Boken handlar om Judy som växer upp på ett barnhem men tack vare en välvillig styrelseledamot för barnhemmets styrelse kan få gå på college. Mannen vill vara hemlig så Judy kallar honom pappa Långben efter att hon sett hans skugga och rygg.

Den är skriven 1912 och är ett intressant tidsdokument över hur det var att vara flicka och gå på college då. Den är skriven av Jean Webster som också skrivit akaporr-böckerna om Patty och Patty och Priscilla.

Boken ingår i Bonniers klassikerbox. Där finns också Agnes Cecilia som jag faktiskt inte har läst men ska sätta igång med snart.

Publicerat

Projekt bokhylla

Okej, projekt bokhylla har startat.

När jag var föräldraledig med mitt första barn så var mitt projekt att digitalisera hela min CD-samling. Det tog några månader. Med andra barnet så är projektet inte att digitalisera alla mina böcker men att få ordning på en helt kaotisk bokhylla, samt rensa ut våra skrivbord och göra lite mer plats för en lekhörna inne i biblioteket.

Igår gick startskottet. Några säckar med gamla papper har redan åkt ner i garaget. Har olika kartonger i gång för böcker som ska ges bort alt säljas samt böcker som ska ner i källaren.

Högen över olästa böcker är nu mera grotesk.

Jag kommer få anledning att återkomma till detta projekt.

Publicerat

Bokfrukost med Oksanens Utrensning

– Bland det bästa vi läst i klubben, sa Pär vid diskussionerna om Sofi Oksanens Utrensning som vi diskuterade på Breakfast Book Clubs marsträff.
– Fantastiskt språk och vilken inledning, sa Ann-Catrin.

Ja, samtliga runt bordet den här morgonen tyckte att Utrensning var väldigt bra och stark. Samtidigt var det flera som hoppade av sent på grund av att de tyckte boken var långtråkig och dålig.

Själv tyckte jag boken var fantastiskt bra. Oksanen har en förmåga att utan allt för mycket omskrivning låta små detaljer tala om en hel stämning. Hennes språk är koncist men samtidigt målande. Jag tyckte att hon påminde lite om Jouce Carol Oates som man vill att Oates ska vara. Ofta snöar JCO iväg och hennes böcker tenderar att bli så långa. Varenda dag ska beskrivas, varenda stund. Oksanens tempo är rappare. Det går fortare vilket jag gillar.

Vi pratade en del om att Estland under den här tiden är en ganska mörk fläck i vårt historiemedvetande. Trots att det är vårt grannland har vi ingen aning om att det var så här (illa). Hur det är att längta efter väst, att leva med att ha resväskan alltid packad, motståndsrörelse och kommunism.

Några ogillade tidshoppen och tyckte det var svårt att hänga med, för andra var det inget problem.

Vi dröjde oss kvar vid slutet. Utan att avslöja för mycket så var det en del frågetecken som rätades ut men det krävdes lite diskussion mellan oss för att reda ut det hela. Vi hade tolkat slutet lite olika.

Läs gärna också Anna Toss, som tyvärr inte kunde vara med på träffen, hon har skrivit vad hon tyckte om boken här.