Everything Here Is Beautiful – Mira T. Lee

Dags för vår vikarie Cecilia Brodelius Agemark alias Bokcillen. Som vanligt har hon läst på engelska och som vanligt är hon först med det nya!

I Everything Here Is Beautiful får vi följa storasyster Miranda och Lucia, den sju år yngre mycket begåvade systern. Deras mamma immigrerade från Kina till USA när hon var gravid med Lucia. Detta efter att hennes man dött i en något mytisk bilolycka. Bokens huvudfokus ligger på systrarnas förhållande men i bakgrunden finns även berättelsen om de många immigranter som utgör det mångkulturella New York.

Tidigt får vi veta att de systrarna stått varandra nära under uppväxten. Men när Lucia så småningom blir psykiskt sjuk förändras deras relation. I första kapitlet gifter sig Lucia med en enarmad rysk jude som är betydligt äldre, något som den äldre systern ogillar. Först tror man att det beror på aversion mot mannen men snart visar sig Lucias sjukdom. Miranda har förutsett att Lucia skulle insjukna så småningom eftersom det inte är första gången. Sjukdomen kryper sig på läsaren genom små paranoida och schizofrena tecken och vi förstår att allt inte står rätt till. Jag gillar verkligen att Lee inte skriver oss på näsan utan att vi bara får små diffusa ledtrådar. Väldigt skickligt!

Visst har jag läst andra böcker med samma tema men denna berättas med osedvanlig fingertoppskänsla. Ett kapitel utspelar dessutom sig på en psykiatrisk avdelning och där man får inblick i amerikanska psykvården som i alla fall till vissa delar verkar likna den svenska beträffande när man får och framför allt inte får tvångsinta patienter.

Både intrigen i fonden och sjukdomen som är själva motivet lyckas författaren förmedla väldigt väl. Men jag vill poängtera att detta inte bara är en bok om psykisk ohälsa; under långa perioder mår Lucia utmärkt. Det här är en bok om familj och om livet i stort även om där alltid finns något som ligger och skaver. Lee lyckas på ett habilt sätt berätta historien genom ett antal berättarröster: dels de båda systrarnas och dels Lucias mäns. Vi ser hur sjukdomen påverkar anhöriga och vänner. Istället för att kunna leva sina egna liv till fullo blir de anhöriga fångade i ett vakuum där de hela tiden försöker få den sjuka att må bra och förmå Lucia att följa behandlingen.

Karaktärerna är skrivna på ett väldigt engagerande sätt. Det var flera gånger jag satt med andan i halsen under läsningen och undrade hur det skulle gå. Miljöbeskrivningarna av de olika platserna är lysande och vi får följa med till New York, Schweiz och Ecuador med allt vad det innebär kulturellt. Underfundigt är att karaktärerna stöter på kulturkrockar vart de än beger sig och vissa personligheter förändras beroende på var i världen de befinner sig.

Det är inte så konstigt att det känns realistiskt. När jag läser lite mer om Mira T. Lee visar det sig att hon har familjemedlemmar som också haft schizofreni. De sista sidorna i boken består av en intervju med författaren. Vanligtvis brukar jag dra mig för att läsa sådana men den här var riktigt givande. Bland annat säger hon att merparten av den litteratur som behandlat dessa frågor har haft ett övervägande etniskt vitt perspektiv och hon försöker visa att psykisk sjukdom finns i alla kulturer.

Det är alltså en helt lysande debut som jag hoppas får många läsare och själv ser jag fram emot kommande böcker från henne. Jag har tyvärr inte kunnat hitta något om en svensk översättning så det är ett hett tips till svenska förlag.

Utgiven på Pinguin Random House 2018.

Mammorna av Alexandra Pascalidou

Omslaget är grått likt de slitna förorternas betong, innanför pärmarna döljer sig 20 unika kvinnoröster. Kvinnor som lever under små omständigheter i de bostadsområden som av polisen fått beskrivningen utsatta. I bokens inledning skriver Pascalidou:

Mammorna jag mött är de som befinner sig längst bort från makten och det mediala strålkastarljuset. De som ofta står längst ner i alla tänkbara hierarkier. De vars rop på hjälp inte riktigt når fram. De är mammor vars sorg inte är sorglig nog och vars kraft inte är kraftig nog för att räknas.

Med omsorg och insikt fångar hon tonen i varje kvinnas berättelse. Mammorna berättar om Sverige av idag, en del av Sverige som inte sällan är helt främmande för merparten av befolkningen. Det är vasst, politiskt och mycket skickligt utfört.

Mammorna var mycket välförtjänt nominerad till Augustpriset 2018 i kategorin årets fackbok. Ni förstår väl att ni som medmänniskor och inte minst feminister måste läsa!

Utgiven på Atlas 2018. Läs definitionen av utsatt område här.

Vi möts på museet av Anne Youngson

Brittiska Tina Hopgood och hennes vän Bella drömde under många år om att resa till Silkeborgs museum i Danmark, för att se mumien Tollundsmannen. Nu är Tina i 60-årsåldern och Bella har nyligen avlidit. Drömmen om resan till Danmark finns dock kvar och på vinst och förlust skriver Tina till museet utan att egentligen förvänta sig svar. Hon får svar, inte av professorn som hon ställt sitt brev till, utan museiintendenten Anders Larsen som skickar ett vänligt brev. Försiktigt och med artigt tilltal börjar de två brevväxla.

Vi möts på museet är något så ovanligt som en brevroman. Ett berättargrepp som lär ha peakat på Jane Austens tid, visste ni att hennes klassiska verk Förnuft och känsla ursprungligen skrevs som en brevroman? Fast jag kan avslöja att Tina och Anders, allteftersom deras vänskap djupnar, går över till e-mail. Men breven är just brev, långa och innehållsrika.

Jag älskar verkligen den här romanen, karaktärernas varsamma livsvisdom när de anförtror varandra sina innersta tankar, sina livs historier, drömmar och begränsningar. Det är vemodigt, hoppfullt, insiktsfullt och varmt. På ytan tycks de inte ha mycket gemensamt. Hon lever nära naturen på en bondgård och han är inomhus hela dagarna fullt sysselsatt med att kategoriserar museets samlingar. Men de finner varandra genom universella erfarenheter, han sörjer sin fru, hon sörjer sin väninna. De anförtror varandra sin kärlek och omsorg för de vuxna barnen. Och de utforskar varför livet blev som det blev. Kort och gott; det är väldigt befriande att läsa en roman med karaktärer mogna och vuxna till både kropp och själ.

Utgiven på Sekwa Förlag 2018. Översatt av Camilla Jacobsson. Läs mer om Tollundsmannen här.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Alla tycks ha en egen åsikt om Alex Schulman och den är sällan inom gråskalan, så även på bokfrukosten. Hans begåvning som skribent är däremot odiskutabel och i Bränn alla mina brev fortsätter han utforska sin familj. Alex morfar var Sven Stolpe, en ryktbar författare och för att använda ett modernt epitet, kulturman. En man som i familjens sköte bytte skepnad och blev en hustyrann vars ohämmade ilska och aggression fortfarande sätter djupa spår inom familjen. Sven gifte sig ung med den ännu yngre Karin, Alex mormor som 1932 förälskade sig och hade ett förhållande med den unge blivande författaren Olof Lagercrantz. Sven Stolpe nämner i flera av sina texter att han sommaren 1932 blev utsatt för ett sexuellt attentat.

Några röster från morgonens samtal:

  • Mycket väl berättad
  • Barnen i äktenskapet Stolpe måste varit fångar i svallvågorna av föräldrarnas äktenskap
  • Synd att det inte var en mer renodlad roman, blir kluven, vad är sant?
  • Fantastisk bok, har aldrig gillat pojkvaskern, men han kan ju berätta
  • Lätt och självklart språk
  • Fantastiskt språk, nästan som om man läste en deckare
  • Det finns två sorters arv, ett genetiskt och ett socialt
  • Boken handlade för mycket om Alex, skulle vilja veta mer om Karin Stolpe
  • Gillar inte Schulman men vilken bra bok, stundtals lysande
  • Nedärvd ilska kan man ha det?
  • Hur mycket är med sanningen överensstämmande?
  • Har läst att Karins brännskada härrör från en olycka i köket under 40-talet
  • Kollade på Sven Stolpe i SVT:s arkiv, han var med i Här har du ditt liv! för massor av år sedan
  • Karin var intressantast, borde varit mer framträdande i romanen
  • Journalistisk roman
  • Karin och Sven Stolpe var så unga när de gifte sig
  • En vacker kärlekssaga om Lagercrantz och Karin
  • Slutet, är det konstruerat?

Utgiven på Bookmark Förlag 2018.