Inlägg

Publicerat

Bokfrukost om Sällskap

Terminens tema är Förvirrade människor och vi sticker inte under stol att vi, var och en på sitt vis, är en smula förvirrade efter läsningen av boken Sällskap av Elisabeth Hjort. En timmes diskussion rätar ut en del frågetecken, men skapar också nya.

Sällskap är en tredelad roman, kan man säga, där det tematiska skapar en helhet. Tre sällskap, i olika tider, utsätter andra och utsätts själva av hänsynslös maktutövning, förtryck och utanförskap. Men också den sammanhållning som sällskap skapar. Det är kvinnogruppen i en slags nutid som ger varandra ”läxor” för att hämnas olika oförrätter från män, det är barnnunnorna för hundratals år sedan och till sist en samling själar som bildat något form av församling för att överleva. Så här pratade vi:

* Jag tycker första delen var den mest intressanta. Språket är välformulerat, historien intressant. Jag tycker om jag-personen Sara och känner igen mig i hennes aversion mot den där typen av kvinnogrupper.

* Nej, den delen har en klämkäck ton och jag tappar intresset. Jag tycker delen med barnnunnorna är den mest intressanta.

* Nej, del två är för våldsam, för mycket vältrande i kroppsvätskor.

* Om vi nu ska välja del så är ju den sista delen den mest spännande. Fascinerande människor och det finns en intrig.

* Jag tycker varje del skulle kunna utvecklas till egna romaner. Nu är det för mycket mellan raderna som jag inte fattar. Jag önskade en ihopknytning. Ett aha på slutet liksom.

* Vad vill författaren säga? Ja men är det inte just detta med mörker och förtryck. Gud är ju också påtagligt närvarande eller frånvarande, hur man nu väljer att se det. I hela boken.

Sällskap. Elisabeth Hjort. Utgiven 2026 hos Norstedts.

Publicerat

Mario och jag

Vi skriver tidigt 80-tal och jag har just träffat en kille som har både knapptelefon och Atari spelkonsol med Space Invaders. Jag blir helt såld, både på killen och dataspel.

Vi flyttar fram några år. Löften har lovats, ett barn är fött och till julklapp får familjen sin första Nintendo-konsol. Spelen är svindyra, men man kan hyra nere på videobutiken och är man smart hyr man tre spel vid öppningen klockan 10 och får behålla dem till stängningen tre dagar senare.

Ytterligare ett par år senare sitter jag hos läkaren som undersöker min oerhört smärtande vänstertumme: ” Vad jobbar du med? Har du något monotont arbetsmoment?”

Tja, jag svarar inte att jag jobbar med Super Mario Bros. För det är Mario som blir min själsfrände, bästis och följeslagare genom gamer-livet. Som ger mig så många glada, nervkittlande och frustrerande stunder. Och en tumme, som faktiskt aldrig riktigt hämtade sig.

Gaming-intresset gick över till Alla Mina Barn. Genom åren har vi samlat på oss alla Nintendo-konsoler stora som små, här och där har det utvidgats till Playstations och annat. Numera sker det mesta i våra datorer. Hos mig får alla spela hur mycket de vill, varken gaming och bokläsning är tidsreglerade. Och jag ser fram emot Bokmässans tema spel!

Publicerat

Bokfrukost om Jag är Gud av Malin Karim

En dråplig och skruvad roman, handlar om Hermine, yrkeskvinna, hustru och tonårsmamma boende i Stockholms innerstad. Hon är en slutkörd kvinna och det ”brister för henne” när chefen för kvinnomagasinet hon jobbar på bestämmer att man ska ha göra ett hyllningsnummer till mannen. Kollegerna, alla kvinnor, tycker det är en jättebra ide för chefen som råkar vara en man inte är någon man säger emot. 

Förutom idioten till chef har Hermine en självupptagen make som gör som han vill och struntar i allt ansvar, det är Hemine sköter markservicen och tonåringarna.  De två sistnämnda är ett kapitel för sig, förskräckliga är bara förnamnet! Så Hermine får nog, hon bestämmer sig för att avsluta sitt liv, men först ska hon bryta mot varenda regel som hon så slaviskt följer. Hon tar in på hotell och börjar ursinnigt beta av de 7 dödssynderna under den vecka som ska bli hennes sista på jorden.

Några röster från morgonens diskussion:

Bra grepp att skriva om de 7 dödssynderna  ett kulturarv från ett kyrkmöte på 300-400-talet.

Fruktansvärt överdrivet men annars hade det inte fungerat.

Vad vill Malin Karim med boken? 

Bra för folk i ekorrhjulet att läsa.

Har svårt när någon ballar ur så pass.

Slutet gillade jag inte.

Är hon utbränd tror ni?

Hennes personlighet är att vara till lags.

Hon tycks vara så ensam, ingen väninna, ingen egen släkt.

Tacksam att mina barn aldrig varit som hennes.

Barnen tog efter pappan!

Kul avslutning på överraskningsfesten.

Barnen är speglar av sin självupptagne far.

Det blir bara galnare och galnare.

Välskriven roman.

Utgiven på Bazar förlag 2022.

Publicerat

Bokfrukost om Man kommer aldrig ifrån Paris

Vårens tema är ljus och Paris är ju ljusets stad, n’est pas? Hit har konstnärer och författare vallfärdat genom åren. Vi möter dem alla, nära nog, i Enrique Vila-Matas bok Man kommer aldrig ifrån Paris, ett citat hämtat från Hemingway . Som ung på 70-talet hyrde Vila-Matas en vindskupa i Paris, av Margurite Duras, där han svart och svår skulle skriva sin första roman. Livet gick ut på att röra sig i rätt kretsar och visa upp sig för rätt personer och pengar, det fanns det aldrig. Många år senare återvänder den nu etablerade författaren till Paris för att återse sin ungdoms kvarter. Och inte minst få stoff till ett föredrag om ironi som ska hållas.

Frukostbokklubben är kluven, några är mer ljumma, andra lite mer entusiastiska. Här är några röster från morgonen:
* Jag påminns om Anais Nins dagböcker. Hon skriver mycket om Paris.
* Många gator, många människor att kolla upp.
* Självupptagen och vilsen som ung, Självupptagen och gubbig som äldre.
* Det är härligt att gå i fotspåren av en författare man tycker om.
* Otroligt rolig många gånger.
* Intressant blandning av fakta och fiktion.
* Man får säga att han har en konstig relation till sin mor. Och en unken kvinnosyn som ung.
* Är boken ironisk eller inte? Går det oss förbi?
* Vi får jaga upp fler böcker av författaren faktiskt.