Publicerat

Strindbergs lilla röda

Jag erkänner direkt: Jag har aldrig särskilt gillat berättelsen i Röda rummet, men läst många gånger ändå. Romanens nyskapande stil och originalitet är väl oomstridd och därför är den intressant att läsa och prata om. Med det sagt vill jag skriva om Strindbergs lilla röda, en av de sex böcker nominerade till årets Augustpris i fackboksklassen. Jag hoppas att den här boken får priset. Den är verkligen helt unik.

Det andra att erkänna är att jag inte alls läst ut Strindbergs lilla röda. För om man som jag tycker det är mycket intressant med typsnitt, papper och tryckning så vill man låta läsningen (och tittandet av bilder för tusan) ta tid.

I fackboken går författarna igenom Röda rummets bok- och designhistoria och placerar detta i ett sammanhang. Röda rummets grafiska utseende och förändringen av det genom alla utgivningar är ytterligare något som får romanen att bli helt outstanding. Strindberg var själv mycket (alltså MYCKET) involverad i utformningen av sina böcker. Jag har kommit så långt att jag just läst att ”Strindberg själv skrev helst på gul oskuren Lessebo Bikupa” och det är ett tydligt exempel på när jag stannar upp och funderar. Den här gången på vad jag själv helst skriver på, när jag skriver för hand. Jag är ganska petig när det gäller val av skrivböcker. Men gul oskuren Lessebo Bikupa är jag förstås inte ens i närheten av att trängta.

Så jag fortsätter och läser och bläddrar i denna guldgruva till bok. En av de mer intressanta fackböcker jag läst i hela mitt liv faktiskt. Så var det sagt.

Strindbergs lilla röda. Alexandra Borg och Nina Ulmaja. Utgiven 2019 av Atlantis Bokförlag.

Publicerat

Världens yttersta platser – Judiska spår av Peter Handberg

Peter Handberg reser genom östra Europa på jakt efter det efter det judiska, det som finns kvar efter nazisternas utplåning. På ett vackert återhållsamt språk återger han ögonvittnesskildringar som berättas för honom av de gamla han möter, av de som upplevde andra världskriget, som såg och upplevde.

Upplevelser införlivade i deras personlighet sedan unga år. De har levt ett långt liv efter kriget och till slut till fullo förstått innebörden av sina upplevelser.  Jag tänker på nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj Kriget har inget kvinnligt ansikte en bok som låter kvinnliga överlevaren från östfronten berätta många år senare. Starkast är ofta de skildringar som berättas många år senare.

Hur många gånger har inte historien upprepat sig sedan dess runt om i världen? Parallellerna med vår samtid är smärtsamma och många. Nazisterna var inte ensamma, de antisemitiska befolkningarna gjorde sitt till, rasismen segrade när judarna drevs på flykt mot döden.

Boken gör mig ledsen och bedrövad och jag orkade inte riktigt läsa allt, det gjorde för ont. Nog säger det en del om styrkan i framställningen. Som Peter Handberg skriver i sista kapitlet:

”Ibland fick jag för mig att alltsammans bara var ett påhitt. Att en person med sjuk fantasi diktat ihop de här historierna”

Världens yttersta platser är Augustnominerad i faktakategorin. Ett pris skulle vara välförtjänt, en mer än värdig vinnare.

Utgiven på Bokförlaget Faethon 2019.

Publicerat

Nobel av Ingrid Carlberg

Eller så här: Nobel. Den gåtfulle Alfred , hans värld och hans pris som ju boken heter. Jag tänkte mig att jag visste en hel del om Alfred Nobel när jag började läsa. Har läst på genom åren, vandrat både en och tre gånger på Nobelmuseet. Men det är först nu jag, efter denna magnifika bok, fått bilden klar för mig.

Det här är en fantastiskt bok med en dramaturgisk uppbyggnad som är en riktig bladvändare. Det börjar i prologen med den avlidne Nobel och arvskiftet efter honom.

”På morgonen den 22 december 1896 rullar tågvagnen sakta genom den vintervita huvudstaden. Loket bromsar in under sadeltaket vid Stockholms centralstation, där godsrummen bågnar av det största antalet inkommande och utgående julpaket sedan statsbanorna öppnades. Bjällror klingar. Hästar frustar. Alfred Nobel har kommit hem igen.”

Vi tar oss därefter tillbaka till tiden innan Nobel föddes för man ”måste börjar med hans far Immanuel Nobel och med det drama under Alfred Nobels födelseår som fick så stor betydelse för allt det som sedan hände”.

Det är helt fascinerande att läsa om hur såväl pappa Immanuel och Alfred (och bröderna) experimenterar med sprängämnen av olika slag och med olika syften. I bland fungerar det bra, ibland slutar det med katastrof som när brodern Emil omkommer. Ur detta experimenterande uppfinner Alfred dynamiten. Och antal patent ytterligare.

Från dynamit till fredspriset? Att Nobels uppfinningar användes i krigföring motsade inte hans intresse för fred. I många brev med hans ”sekreterare och husföreståndarinna”, sedermera god vän, Bertha von Suttner för de djupa resonemang i de allvarliga frågorna som sedan mynnar ut i han vill se ett sådant pris jämte de naturvetenskapliga. Också litteraturen är en viktig del i deras skriftliga samtal.

Nobel liv skildras och också den tid och de platser han verkade i. 1800-talets sociala och ekonomiska läge omger hela berättelsen. Det ger ett större sammanhang och insikt om världen som den såg ut och som kom att påverka honom.

Det finns i Nobel-forskningen ”vita fläckar” som blir utmaningar för Carlberg att utforska. Boken består också av delar där hon beskriver hur själva forskningsprocessen gick till. Nya dokument hittas, stängda arkiv öppnas som klargör och förklarar den här mannens fängslande gärning.

Att uttala sig om boken ska kamma hem Augustpriset eller inte kan jag inte göra ännu, jag har ju inte läst allt. Helt värdig kandidat är den definitivt. Kräver bord eller armstyrka (drygt 1,1 kg) men är samtidigt så lättläst. Bladvändare som sagt.

Nobel. Den gåtfulle Alfred , hans värld och hans pris av Ingrid Carlberg. Utgiven 2019 av Norstedts.

PS. Nobel var ju djupt litteraturintresserad och läste mycket. Bland annat Selma Lagerlöf, den andra nominerade biografin till årets Augustpris. Hur härligt är inte det!

Publicerat

Bokfrukost om Alla vill ju hem

Att äta frukost med författaren till en bok man just läst är så spännande. Vi ställer frågor om skrivprocessen, i vilken ordning kapitlen skrevs, om betydelsen av kapitelrubrikerna och vad som var svårt och lätt att skriva.

Vi kör en runda. Alla säger sitt om Alla vill ju hem. Det är lätt att fokusera på det positiva för det här är en sådan välskriven roman. ”Mogen” säger någon och det känns som det är en person som är så mycket äldre än 25 som har skrivit den. I början av läsningen hade vi farhågan att det skulle bli en ”sedvanlig” debut om ung förvirrad kvinna som letar efter en plats i tillvaron. Sådana böcker har man läst några stycken. Men den här boken tar andra vägar, egna vägar. Huvudpersonen Rebecka jobbar som lärare och den moraliska aspekten kring en betygssättning och relationer med elever är ett av flera intressanta spår. Rebecka hamnar av praktiska skäl på en kurs i judaistik som gör att hon också måste gräva i sin egen bakgrund. Också här ställs viktiga frågor, allmängiltiga frågor, och vi knackar på boksidorna, gör anteckningar i marginalen för att komma ihåg, tänka vidare.

Vi pressar på, när kommer nästa bok, för det kommer väl flera (vi gissar på tjugofem ytterligare) och Anna Brynhildsen tittar på oss och säger att hon ännu lever med den här romanen som så nyligen kom ut. Vi nickar och säger att vi tålmodigt ska vänta på nästa roman.

För väntar det gör vi.

Alla vill ju hem. Anna Brynhildsen. Utgiven av Wahlström & Widstrand 2019. Omslaget, så snyggt, är gjort av Moa Schulman.