Samtal om Om uträkning av omfång 5 av Solvej Balle

Så har vi läst femte delen av om uträkning av omfång. Tara Selter är fortfarande fånge i den 18 november men åren börjar gå och nya insikter föds i de allt fler kollektiven av människor som är fast.

Maggan: Jag hade svårt att komma in i läsflow i denna del. Tyckte det var många upprepningar och stundtals alldeles för många intellektuella resonemang. Det tycks vara en viss typ av månniskor som fastnar i den ödesdigra novemberdagen. Eftersom jag parallelläste Pizzeria Roma tänkte jag flera gångar att Magnus aldrig skulle platsat i sällskapet. (Den som fattar, fattar).

Ann-Sofie: Haha, nej där skulle han inte trivas. Jag håller med dig om alla de där samtalen som pågår. Även om folk kommer från olika länder och sammanhang verkar de ändå så lika. Att vilja diskutera (in absurdum ibland) och liksom återföda världen som den borde vara. Till deras fördel ska sägas att just diskussionerna och möjligheterna att röra sig runt gör att det blir inget enkelspår eller diktatur. Samtidigt grubblar jag så mycket över vad det ska bära av.

Maggan: En person som berörde mig var Milas som upprepar att han saknar att ha en framtid. De kommer aldrig vidare hur de än försöker bygga upp världar att leva och verka i. Problem med att odla där det är ständig höst, läkarproblem och så föds det inga barn hur man än försöker.

Ann-Sofie: Så är det. Jag läser just en bok som handlar om hopp och framtidstro. Där är den nyfikna tanken om vad som finns mer, vad som händer sen en viktig drivkraft för att hålla undan missmodet. Här är det som om de bara kämpar och det skiter sig. Jag blev lite trött på denna femte del. Jag tänker på när vi läste del 1, 2 och 3 också tror jag när det plötsligt hände något oväntat och omvälvande som gjorde att man nästan inte stod ut att vänta på nästa del. Nu har jag nästan glömt bort.

Maggan: Jo, även jag känner att jag inte engagerar mig alls lika mycket som när vi läste de tidigare delarna. Men gillar verkligen de sista sidorna i boken, kommer en ny dimension där. Balle är väldigt bra på avslut hoppas att det håller i sig till den sista delen.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2025, översättning av Ninni Holmqvist.

Den dagen Nils Vik dog

Vi hamnar i ett samtal om livets utmätta tid. Tänker ni så, undrar någon, att livet inte är oändligt? Jo. Även om vem som helst kan dö när som helst blir frågan om att livet inte är evigt mer påtaglig när man är 65 än när man är 45. Sjukdomar och död, egna och andras, kommer närmare. Tanken är inte förlamande, tvärtom! Man vill göra saker, medan man kan.

Jag berättar om romanen om Nils Vik. Hela sitt liv har han arbetat med att transportera människor runt fjorden med sin färja. Från den lilla norska byn där han bott med sin älskade Marta har han hämtat och lämnat människor vid bryggorna. Ett rikt liv, det har han haft. Det mesta nedtecknat i loggboken.

Men nu är den sista dagen. Marta är död sedan flera år. Han bär ut deras madrass på gården och tänder eld på den. Inte ska någon ta rätt på den. Under den vackra båtfärden ut mot havet träffar han de numera döda människor som funnits med honom i livet. De glider med en kort stund på båten och det som kanske aldrig sagts sägs nu

Den korta boken känns så lång, för den innehåller så mycket. Det sparsmakade vackra språket är så vackert och precist. Bifigurerna får liv på bara några rader. Det är så elegant gjort att jag totalt hänförs. Vilken bok! Kvalar in som årets bästa. Nils Vik kommer jag minnas länge.

Den dagen Nils vik dog. Frode Grytten. Utgiven på svenska 2024 av Etta (Sekwa) i översättning av Jonas Rasmussen.

Innan du hittade mig död av Jacqueline Bublitz

En annorlunda roman om ett mord, där den mördade kvinnan är bokens berättare. Ett lyckat grepp där berättelsen fokuserar på offret och de människor som berörs av dådet. 

På precis samma dag men oberoende av varandra, reser två kvinnor, Alice och Ruby, till New York för att försöka skapa sig en framtid.  Deras vägar korsas först senare när Ruby hittar Alice mördad i Riverside Park. Ruby drabbas hårt av händelsen, ingen känner igen Alice och hon förtvivlar över att den okända kvinnan kanske kommer att förbli okänd. Jag blir gripen av Alice berättelse och det fokus som läggs på det meningslösa våldet och ensamma och utsatta människor.

Beskrivs av förlaget som en litterär thriller och jag tycker det stämmer bra.
Utgiven 2025 på Modernista vars utgivning omfattar många översatta kriminalromaner som alltid är väldigt bra. Gillar du krim, kolla in Modernistas deckarkatalog. Innan du hittade mig död är översatt av Emilia Fjeld.

Bokfrukost om Barrikadernas barn

Så går vi på frukost med Karin Skoog, författaren till Barrikadernas barn.

I romanen finns Moa, och hennes föräldrar Lasse och Inger, och vi rör oss i två tidsplan: 70-talet och början av 90-talet. På 70-talet är föräldrarna otroligt aktiva i SKP, det är torgmöten, utdelning av flygblad, samtal och knacka dörr: Vi måste alla dra vårt strå till stacken, till revolutionen, det enda som kan få samhället på rätt spår igen. Så är tanken. Tjugo år senare med facit i hand och besvikelsen över det som gick åt skogen kanske har lagt sig lite, likaså sorgen över saknade visioner. Moa själv är vilsen. Det lilla förändringsarbetet känns inte tillräckligt, nej det måste vara något större, viktigare!

Så många intressanta plan i den här romanen: Den politiska eller samhälleliga viljan att förändra. Vilsenheten i det. Relationerna. Vi äter våra mackor, diskuterar, frågar Karin och delar erfarenheter. En så väl genomarbetad roman säger vi och :

* Relationerna mellan föräldrar och barn är så fint skildrade.
* Väldigt Intressant att få en så väl gestaltad bild av 68-rörelsen.
* Det ger en bra kontrast när 90-talet kommer , inte minst att man får se hur det gick för barnen.
* Språket är så bra, träffsäkert, stilistiskt säkert.
* Man kan förstå Moas vilsenhet, men tur att Jossan ger en knuff.
* Det är så lätt att ta till sig bokens karaktärer. Inger, Lasse och Moa och Jossan förstås. Men också de andra, Glenda, Vivi, alla får en plats. Och Ulla.
* Bra research, det märks, och den är gestaltad inte beskriven. Toppen!

Tack för bra morgon och vi ser fram mot flera romaner!