Barn-bokklubbar

Det har varit två klubbar under sommaren och hösten. I den ena läste vi Brorsans kompis Robban på varsitt håll och sammanstrålade för diskussion. I den andra, Olivers superstora universum, var det högläsning och samtal under tiden. Båda sorterna är lika härliga!

Inte kunde vi ana att Brorsans kompis Robban skulle bli nominerad till Augustpriset. Och det var nog tur, för så fort en bok blir prisad och omtalad för mycket är det som att det växer ett hinder för mig att läsa. Men vi läste på och njöt av de härliga bilderna av Joanna Hellgren.

Bokklubbarna tyckte den var okej, ”en sån bok man läser i skolan”. Vad betyder det? Jag försökte utreda det hela. Jo, när det liksom har ett budskap. Något i en relation som inte fungerar och som man kan diskutera och lära sig något av. Som att säga ifrån, som Jim gör till sin kompis. Ja men, undrade jag, är inte sådana böcker bra då? Jo det kan de vara, men hur det än är så är det roligare med böcker som har äventyr och där det händer saker menade de unga bokklubbarna. Här var det för händelsefattigt,” ingen stämning liksom”. Tja, jag tyckte kanske mer om den än övriga bokklubbare.

Den andra boken, Olivers superstora universum, var en kombination av naturvetenskap (rymden), relationer och humor. Otroligt rolig bitvis och mycket kul att högläsa. Så kul det är att skratta ihop när man läser. Huvudpersonen Oliver bestämmer sig för att göra en bok om rymden och tar god hjälp av en ny kompis. Samt en forskare i området som inte är särskilt glad över Olivers otroligt detaljerade frågor i tid och otid. Dramatiskt uppbyggd med cliffhangers efter varje kapitel. Också här finns en hel del att fundera kring när det gäller kompisar och vänskap. Många roliga, och rymdpedagogiska, bilder!

Så heja bokklubbar av alla sorter!

Brorsans kompis Robban av Maja Hjertzell och Joanna Hellgren. Olivers superstora universum av Jorge Cham.

Bokfrukost om Teatern av Jenny Andreasson

En roman som baseras på en period i regissören Jenny Andreassons liv då hon trött och utarbetad fick uppdraget att sätta upp Hamlet på Dramatens stora scen. Hon borde nog tackat nej, men som vi på bokklubben sa, vem fasen tackar nej till Hamlet på Sveriges nationalscen?

Teatern är en arbetsplatsskildring men den är inte helt applicerbar på något av våra yrken. Ingen av oss har ett konstnärligt yrke och konkurrens javisst ibland och även självupptagenhet, men inte som den skildras här. 

Vi erkände alla att vi googlat en hel del under läsningen, man vill ju veta vem alla är men det är inte alltid lätt att gissa. Hon gör det väldigt snyggt, kallar de flesta för sina yrkestitlar: försteproducenten, gamla chefen och nya chefen. Det blir tydligt att hon inte skriver om kollegerna på ett personligt plan utan bara skildrar dem i sin yrkesroll. 

Några röster från morgonens diskussion:

  • Det är ju en roman ingenting behöver vara sant
  • Karlar och härskartekniker alltså, utspelas ju dessutom före metoo
  • Hårt att jobba i ett kreativt yrke där man hela tiden ska bli utvald 
  • Den andra teaterchefen måste ju vara Benny Fredriksson på stadsteatern?
  • Hur kunde hon välja en Hamlet som förvisso var en bra skådis men som hade svårt för text? Shakespeares dramer är ju kända för just ”text”?
  • Hon fick inget vettigt stöd av chefen när hon som mest behövde det
  • Var kul att läsa om alla yrkesgrupper på en teater, själv har man ju bara koll på skådespelare, biljettförsäljare och kanske en och annan regissör
  • Jag var tvungen att googla hur det gått för Jenny efter händelserna i boken, det verkar ha gått jättebra. Glad för hennes skull.
  • Hon skriver jättebra verkligen, hon har ett vackert språk som framför allt märks i miljöbeskrivningarna. 
  • Hela boken går verkligen i moll
  • Om man vill ha lite koll på vad Hamlet egentligen handlar om kan jag rekommendera Barbro Lindgrens pekbok titta Hamlet. Lysande sammanfattning!

Teatern är utgiven på Norstedts 2022.

Kafka, jag och Kafkalungan

Jag skulle förstås kunna börja med min resa till Prag där jag vandrade med någon av Kafkas dagböcker i handen i tänkte mig att gå i fotspåren av hans. ”Jag är mycket noggrann i mina promenader. Stannar upp och läser i dagboksanteckningarna utanför husen”, skriver jag. Jag tyckte att jag och Kafka hade något som band oss samman men var osäker på vad. När jag läser Cecilia Hanssons Kafkalungan får känslan av en sådan koppling helt nya dimensioner.

I sin roman slash biografi ger hon sig ut på flera resor där hon följer Kafkas liv, försöker förstå, ser likheter med sitt eget liv. Söker efter Kafka, men också efter sig själv får man väl säga. Hon irrar runt i hans fotspår, tittar tillbaka på hans liv men också sitt eget. Vem är han? Vem är jag?

Elegant väver hon samman de olika spåren. De är essäistiskt, reflekterande, litterärt och ofta rätt kul. Hansson är så påläst, välresearchad och även om jag vet en del om Kafka och hans liv blir det här något helt annat. För mig är Kafka-delarna den stora behållningen, men helt säkert skulle boken inte vara lika läsvärd utan det andra.

Kafka själv skriver i någon av sina dagböcker: ”Jag har nu och hade redan i eftermiddags en oerhörd lust att skriva av mig all oro, pränta in den i papperets djup precis sådan som den vällde upp ur mitt eget djup, eller att skriva på ett sådant sätt att jag kunde identifiera mig helt med vad jag skrivit.”

Mitt i prick.

Kafkalungan av Cecilia Hansson. Utgiven 2024 hos Wahlström & Widstrand. Omslaget är av Sara R. Acedo. Snyggt!

Om ett irrande i Prag

Gränsen av Magnus Montelius

En vindlande (spion) roman som växlar mellan Ungern 1980 och Sverige 1995. En ung student och festprisse, David Lithander, reser till Budapest som utbytesstudent sommaren 1980. Hans stipendium är av ett annorlunda slag, Mats Smed en underlig men uppenbart mäktig man med oklara anknytningar till högsta ort både inom näringslivet och inom politiken har arrangerat det hela.  David förstår att han förväntas göra någon slags motprestation men har ingen aning om vad eller hur. Han finner sig väl till rätta i Budapest och festar vidare, blir förälskad i Agnes och får en vän Jozef, som han också delar lägenhet med. Hans uppdrag blir dock mer och mer komplicerat och svårtytt och när han mot slutet av året lämnar Ungern, är det med sorg och förlust.

15 år senare kontaktas journalisten Natalie Petrini av en uppgiftslämnare som påstår att svenskar i hög ställning varit aktiva i kalla krigets Ungern.  Natalie tvivlar på sanningshalten i hans uppgifter men det han uppgett kommer i en annan dager då han en kort tid senare hittas mördad.  När hon börjar forska i saken finner hon att det är många som vill tysta henne. 

Gränsen tar ett tag att läsa, men håll ut säger jag, upplösningen är både trovärdig och snygg. Sveriges inblandning i Ungern och Sovjets affärer skulle mycket väl kunna ha skett på det sätt som beskrivs. Gillar också skildringen av livet som ung i 80-talets Budapest, Montelius har själv innehaft Budapest-stipendium och precis som David tjänstgjort på institutet för teknisk kemi. Kul att veta att Davids arbete verkligen existerade även om det var ett tag sedan.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024.