Inlägg

Publicerat

Bokfrukost om Älskad och saknad

Ibland är vi helt samstämmiga. Som förra veckans bokfrukost till vilken vi läst och nu pratade om Älskad och saknad av Susie Boyt. Här möter vi Ruth, hennes dotter Eleanor och barnbarnet Lily. Där Eleanor brister i förmågan att ta hand om ett barn griper Ruth in och det blir i praktiken hon som tar hand om Lily. Relationen mellan Ruth och Eleanor är komplicerad och Ruth får ofta trippa på tå för att den inte ska gå sönder. Ibland är Eleanor försvunnen i månader och ingen vet var hon är.

Lågmält och tämligen osentimentalt berättas historien fram. Så här pratade vi:

* En varm och sorglig bok. Inga moralkakor.
* Vad hände med Eleanor i tonåren? Som gjorde att det gick så här?
* Ruth lägger skuld på sig själv.
* Vännen Jean är en intressant karaktär, rakt på sak, liksom frejdig.
* Ja, hon säger vad hon tycker men är väldigt lojal.
* Lilys dop, ojojoj. Vilken skildring!
* De har en väldigt nära relation, Lily och Ruth. Ruth blir ju hennes mamma.
* Lily är också handlingskraftig. Tvingar Eleanor att besöka Ruth när hon är sjuk. Säger åt henne vad hon ska säga. Det blir som en förlåtelse från Eleanor. Allt för Ruth skull.
* Att Lily klarar sig så bra, ändå. Kärleksfull uppväxt.
* Den här boken bär jag med mig länge.

Publicerat

Bokfrukost om Sällskap

Terminens tema är Förvirrade människor och vi sticker inte under stol att vi, var och en på sitt vis, är en smula förvirrade efter läsningen av boken Sällskap av Elisabeth Hjort. En timmes diskussion rätar ut en del frågetecken, men skapar också nya.

Sällskap är en tredelad roman, kan man säga, där det tematiska skapar en helhet. Tre sällskap, i olika tider, utsätter andra och utsätts själva av hänsynslös maktutövning, förtryck och utanförskap. Men också den sammanhållning som sällskap skapar. Det är kvinnogruppen i en slags nutid som ger varandra ”läxor” för att hämnas olika oförrätter från män, det är barnnunnorna för hundratals år sedan och till sist en samling själar som bildat något form av församling för att överleva. Så här pratade vi:

* Jag tycker första delen var den mest intressanta. Språket är välformulerat, historien intressant. Jag tycker om jag-personen Sara och känner igen mig i hennes aversion mot den där typen av kvinnogrupper.

* Nej, den delen har en klämkäck ton och jag tappar intresset. Jag tycker delen med barnnunnorna är den mest intressanta.

* Nej, del två är för våldsam, för mycket vältrande i kroppsvätskor.

* Om vi nu ska välja del så är ju den sista delen den mest spännande. Fascinerande människor och det finns en intrig.

* Jag tycker varje del skulle kunna utvecklas till egna romaner. Nu är det för mycket mellan raderna som jag inte fattar. Jag önskade en ihopknytning. Ett aha på slutet liksom.

* Vad vill författaren säga? Ja men är det inte just detta med mörker och förtryck. Gud är ju också påtagligt närvarande eller frånvarande, hur man nu väljer att se det. I hela boken.

Sällskap. Elisabeth Hjort. Utgiven 2026 hos Norstedts.

Publicerat

Mario och jag

Vi skriver tidigt 80-tal och jag har just träffat en kille som har både knapptelefon och Atari spelkonsol med Space Invaders. Jag blir helt såld, både på killen och dataspel.

Vi flyttar fram några år. Löften har lovats, ett barn är fött och till julklapp får familjen sin första Nintendo-konsol. Spelen är svindyra, men man kan hyra nere på videobutiken och är man smart hyr man tre spel vid öppningen klockan 10 och får behålla dem till stängningen tre dagar senare.

Ytterligare ett par år senare sitter jag hos läkaren som undersöker min oerhört smärtande vänstertumme: ” Vad jobbar du med? Har du något monotont arbetsmoment?”

Tja, jag svarar inte att jag jobbar med Super Mario Bros. För det är Mario som blir min själsfrände, bästis och följeslagare genom gamer-livet. Som ger mig så många glada, nervkittlande och frustrerande stunder. Och en tumme, som faktiskt aldrig riktigt hämtade sig.

Gaming-intresset gick över till Alla Mina Barn. Genom åren har vi samlat på oss alla Nintendo-konsoler stora som små, här och där har det utvidgats till Playstations och annat. Numera sker det mesta i våra datorer. Hos mig får alla spela hur mycket de vill, varken gaming och bokläsning är tidsreglerade. Och jag ser fram emot Bokmässans tema spel!

Publicerat

Bokfrukost om Jag är Gud av Malin Karim

En dråplig och skruvad roman, handlar om Hermine, yrkeskvinna, hustru och tonårsmamma boende i Stockholms innerstad. Hon är en slutkörd kvinna och det ”brister för henne” när chefen för kvinnomagasinet hon jobbar på bestämmer att man ska ha göra ett hyllningsnummer till mannen. Kollegerna, alla kvinnor, tycker det är en jättebra ide för chefen som råkar vara en man inte är någon man säger emot. 

Förutom idioten till chef har Hermine en självupptagen make som gör som han vill och struntar i allt ansvar, det är Hemine sköter markservicen och tonåringarna.  De två sistnämnda är ett kapitel för sig, förskräckliga är bara förnamnet! Så Hermine får nog, hon bestämmer sig för att avsluta sitt liv, men först ska hon bryta mot varenda regel som hon så slaviskt följer. Hon tar in på hotell och börjar ursinnigt beta av de 7 dödssynderna under den vecka som ska bli hennes sista på jorden.

Några röster från morgonens diskussion:

Bra grepp att skriva om de 7 dödssynderna  ett kulturarv från ett kyrkmöte på 300-400-talet.

Fruktansvärt överdrivet men annars hade det inte fungerat.

Vad vill Malin Karim med boken? 

Bra för folk i ekorrhjulet att läsa.

Har svårt när någon ballar ur så pass.

Slutet gillade jag inte.

Är hon utbränd tror ni?

Hennes personlighet är att vara till lags.

Hon tycks vara så ensam, ingen väninna, ingen egen släkt.

Tacksam att mina barn aldrig varit som hennes.

Barnen tog efter pappan!

Kul avslutning på överraskningsfesten.

Barnen är speglar av sin självupptagne far.

Det blir bara galnare och galnare.

Välskriven roman.

Utgiven på Bazar förlag 2022.