Barn-bokklubbar om Nisseboken och Världens bästa fest

Åh, den där skolan va, säger jag. Vi hinner inte med våra klubbar så mycket jag vill. Skolka för att läsa och diskutera böcker verkar vara ett dåligt alternativ för mina barn-bokklubbare. Men nu har vi träffats!

En av klubbarna behövde något rappt och kul och lättläst. Då kom Trubbelmakarna – Världens bästa fest i vår väg och den tog vi oss an.

Här möter vi Malva Persson Pettersson tolv år och är världsbäst på det mesta. Därför är det väl ingen tvekan om att det är hon som ska fixa årets skolfest! Det ska bli extra allt, verkligen! Problemet är att kompisarna i klassen verkar ha blivit förändrade över sommarlovet och inte alls inne på samma grejer som Malva längre. Men vad tusan! Nåja, det ska väl inte hindra. Det är bäddat för kaos och bekymmer förstås.

Jo, säger vi, det är bra bok men somliga av oss är nog lite för gamla. 12-åringen tyckte i sig att boken var bra, men lite barnslig. Berättarstilen är lätt och ”tokrolig” och det tillsammans med allt som händer gör att läsningen går snabbt framåt. Fanns det något mer än att roa oss (bra nog!)? Nja, oklart budskap, säger klubben. Kanske ”ljug inte då” eller ”lite inte helt på dig själv”. Jag, klubbens äldste, tycker att boken också tar upp det här med att gå från barn till ungdom i otakt med kompisarna på ett trevligt sätt.

Vi lägger till att vi gillar illustrationerna som är gjorda av Jojo Falk.

I småbarns-bokklubben läste vi Nisseboken häromveckan. Wow, vilken succé! Jag har några jular följt Nissar och Nissor som flyttat till hos barnfamiljer för att där ställa till bus eller helt enkelt ordna sig en skön tillvaro i ett hörn. Jag vet inte om den trenden är över nu, men Nisseboken kan definitivt skapa nytt intresse.

Det här är en slags kombinerad sagobok och faktabok. Vi får följa den lilla nissen Tick som lotsar oss genom sin nissevärld. I detaljerade beskrivningar får vi veta verkligen allt. Se här: alla prylar som Tick gillar!

Jag utfärdar en varning: det tar tid att läsa den här boken. MYCKET tid. Och det man missade under de första timmarna får man ta igen när man läser den andra gången. Och tredje och fjärde. Underbart!

Världens bästa fest av Måns Nilsson & Isabelle Riddez. Illustrationer av Jojo Falk. Utgiven hos Bonnier Carlsen 2025.

Nisseboken av Loes Riphagen i översättning av Olov Hyllienmark. Utgiven hos Natur & Kultur 2025

Mer om barn-bokklubbar finns här

Skriket av Jan-Erik Fjell & Jörn Lier Horst

Två bästsäljande norska spänningsförfattare har slagit sig samman och resultatet har blivit en fantastisk snygg och välskriven roman som verkligen gör skäl för sin genré: den är väldigt spännande. I centrum står Markus som driver en populär true crime podd och hans arbete tar en oväntad vändning när en journalist kontaktar honom om ett tidigare avsnitt där han tog upp fallet med en 7-årig flicka som försvann spårlöst från sitt hem 15 år tidigare.

Förvisso har Markus det gemensamt med många andra deckarbokshjältar att han har mycket outrett inom sig men boken känns ändå unik, ett litet guldkorn i utgivningen. Jag som är rätt blasé när det gäller deckare blir glatt överraskad. Och en serie ska det bli lovar förlaget på baksidan av boken. Ser fram emot att läsa vidare. 

Utkommen på Wahlström & Widstrand 2025. Översättning av Marianne Mattsson.

En inre angelägenhet av Kristian Fredén

En vackert skriven sorgesång för en mor som valde att ta sitt liv på ålderns höst.  Kristian Fredén är i mataffären när hans bror ringer, brodern har just öppnat ett brev från modern, ett självmordsbrev. Har Kristian också fått brev undrar han? Det visar sig att så är fallet. Bröderna ringer polisen som tar sig in i moderns lägenhet och hittar henne död i sängen. 

Under sorgearbetet börjar Fredén rannsaka moderns prominenta släkt vars patriark Nathan Söderblom var ärkebiskop, medlem av svenska akademin och inte minst mottagare av Nobels fredspris. Söderblom var moderns morfar och släktens oskrivna regler om hur hans geni skulle förvaltas var kanske en inspiration för vissa medan andra, som Fredéns mor fann arvet tungt.

Jag tyckte väldigt mycket om boken och det vackra vemodiga språket. Moderns självmordsbrev till sönerna presenteras i meningar mellan varje kapitel vilket ger läsaren närhet till sorgen. En inre angelägenhet är Augustprisnominerad i den skönlitterära klassen vilket är väldigt välförtjänt.

Utgiven på Ordfront 2025.

Bokfrukost om Stockholmsvitt

Nu har vi ätit frukost med Karin Magnusson och diskuterat hennes roman Stockholmsvitt. Så bra! Både romanen och samtalet.

I romanen följer vi Stefan i två tidsplan. Då på 90 talet var han en ung man med drömmar och framtidshopp där han tillsammans med kompisen Tommy drar igång den egna målarfirman. Nu jävlar!

Vi ser småstadens makthierarkier och klasskillnader. När innegänget bjuder över på midsommarfirande genererar det mängder av frågor. Hur dags? Vad ska man ha på sig? Ska man ha med sig något? De sociala koderna blir obegripliga, men plötsligt är Stefan och Tommy och familjerna med. De ÄR några att räkna med.

Och nu. Stefan är 57. Facit i hand. Det gick åt skogen. Med firman, familjen, vänskapen. Han målar om lägenheter och hus, numera i Stockholm, bor i en källarskrubb. Och sen?

Så här sa vi till exempel:
* Vi får verkligen följa en nedåtgående spiral för en människa.
* Stefan har ett så starkt rättvisepatos. Man förstår honom, men kanske att han ibland borde hålla käften. Valt sina strider. Samma misstag om och om igen!
* Så bra skildrat om vänskap. Och både Tommy och Stefan skulle kunna gjort så annorlunda. Båda har ett ansvar för att vänskapen gick åt skogen.
*Stefan, han är så otroligt ensam! Han har verkligen ingen.
* Miriam är verkligen den enda som inte bryr sig om omgivningen, om hierarkier. Men är hon sig själv nog?
* Elegant berättad. Läsaren förflyttas mellan tid och plats så snyggt. Du kan verkligen berätta en historia, Karin.