Bloggen tar sommarlov till augusti, och vi hänger på Instagram under tiden. Ann-Sofie ska som vanligt solstolsläsa och hitta minst tio nya kaffeställen. Maggan ska läsa i Berlin och Gävle men allra mest på läsklippan vid Mälaren. Det här tänker vi läsa
Ann-Sofie: När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai. Slutet blir vår början av Chris Withaker Det som väntar migav Parinoush Saniee
Maggan: How to kill your family av Bella Mackie Mot paradiset av Hanna Yanagihara Detaljerna av Ia Genberg
Då har vi avslutat bokfrukostarna för sommaren. Storstadstemat blev sannerligen tydligt i Jag är Istanbul. Här följer vi berättarjaget Malin när hon under tid bor i staden med man och barn. Omedelbart får vi veta att hennes pappa hastigt har gått bort och i de oändliga förflyttningarna runt staden, till fots och med taxi, blir sorgen den ständiga följeslagaren.
Vi får känslan av att hon aldrig får fotfäste i staden, trots att hon säger sig älska den så mycket. Trots titeln tyckte någon att ”jag” inte alls var Istanbul. Stadeb blir en kuliss till det sökande till vem Malin nu är, utan sin pappa. Mamman kommer och hälsar på men blir akut sjuk med il-färder till sjukhus och läkare. Ångesten och oron är där, också för barnen och för mannen som är fotograf för svensk tv, alltid ute i oroshärder.
Vi tyckte om skildringarna av Istanbul, vissa kände igen sig väl. Några upplevde det som sorgligt att hela staden på något sätt gick förlorad för Malin som var så inne i den avskärmade bubbla som sorg skapar. Vi hade förväntat oss mer berättande, mot den gestaltande tillståndsbeskrivning vi fick. Vi hade kanske önskat mer av reflektion när tiden gått, när skrivandet kom igång. Vi var tacksamma för ett vackert språk, för det litterära.
Jag stickar ungefär lika mycket som jag läser. Två–tre timmar varje dag. Ibland gör jag båda samtidigt, ibland var för sig. På 80-talet stickade jag, som så många andra, otroligt mycket. Jag tyckte om vitt bomullsgarn eller färgglada garner i konstmaterial. Här är en typisk 80-talsutstyrsel som jag kunde hittas i (min mamma intill).
En annan falang på den här tiden ägnade sig åt ullgarn och att växtfärga dito. Det föresvävade aldrig mig att ha sådana dova färger och dessutom i stickiga ullgarner! Men när min stickning tog ny fart igen för några år sedan tog jag ullen till mitt hjärta. Och numera vill jag absolut både klä mig i och färga i alla möjliga naturfärger.
Ju mer jag stickar desto mer gillar jag bra böcker om stickning och garn. Det får inte bara vara en samling mönster. Nej, jag vill lära mig av experterna om hur de tänker. Hur gör de när de sätter ihop färger, väljer motiv, bestämmer garn? Vilka tips och tricks har de att rekommendera med sin långa erfarenhet? Sådant tycker jag är avgörande för att en stickbok ska bli intressant. Här är tre sådana som kommit i min väg:
I Stickning & växtfärgningsäger författaren Signe Siemsen att” färga med växter är som att måla av naturen, med naturen som målarfärg, på naturen som canvas”. Hennes bok är som ett naturens konstverk i sig, med inbjudande vackra bilder (av Jessica Sidenros). Men grejen med boken är att den är så detaljerad, pedagogisk och djuplodande för ett lära sig om bra växtfärgande. Hur man gör, och inte gör för den delen, i alla de olika stegen. Jag uppskattar också hur den beskriver annorlunda metoder, som att skapa spräckligt garn med hjälp av frön och växtdelar, för att få spännande resultat. När garnet är klart och färgat finns ett gäng mönster att sticka. Lika fint och tydligt instruerande. Pangbok helt enkelt!
Carina Olsson bok Fair-Isle-stickninganvänder färginspiration från både Shetlandsöarna och Gotland. Det jag gillar allra mest i den är hur man kan tänka när det gäller färgval. Carina är enastående i att kombinera färger så att alla kommer till sin rätt. Hon beskriver både hur man kan inspireras av naturen och hur man sedan omsätter sina valda färger till något vackert. Här finns också en rad mönster till vackra fair isle-kläder att sticka. Fantastisk!
Jag har skrivit om Erika Åberg tidigare, men här blir det med bild. På mig! Ur hennes bok Sticka till vardags är den här tröjan Austasjoen hämtad. Hur snygg!
Hela boken är full av snygga och praktiska kläder för alla, att slita på till vardags. Erika skriver: ” Att sticka plagg till sig själv eller andra är att tillverka både skydd och bärbar omsorg. Det är konst, vetenskap och kärlek i den ljuvaste av kombinationer.” Åh! Precis så är stickningen också för mig.
New York,sommaren innan tvillingtornen föll. Gotländska Leina har kommit till sina drömmars stad för att arbeta som au pair. Hon har ytterligare en agenda, att söka upp sin biologiske far som hon aldrig träffat. Hennes vistelse i staden blir dock till något helt annat än hon tänkt sig.
Sjutton år senare kliver terapeuten Audrey in i berättelsen. Hon är plågad och präglad av traumat att ha överlevt 9/11 på plats i ett av tornen. Hennes liv förändrades i grunden den dagen och hon lever alltsedan dess på en noggrant sammanfogad lögn som hon hoppas ingen anar. Det är tydligt för läsaren att de båda kvinnorna har något signifikant gemensamt. Berättar inte mer än så, skulle vara att spoila er läsning.
Sista säkra är en smart, välskriven och lågmält intensiv spänningsroman med fint språk. Jag tyckte väldigt mycket om Lisa Christensens debutroman Spela roll och jag ser framemot att följa hennes författarskap. Jag har dessutom en signerat exemplar av Sista säkra, jag var på lästretreat på Sigtunastiftelsen på samma gång som Lisa signerade i Sigtuna bokhandel. Hon berättade då att delar av boken är skrivna just på Sigtunastiftelsen. Lite kul ändå.
