Agneta Sjödin är aktuell med sin roman om flickan Yemen som lever i någon omnämnd öken någonstans i mellanöstern. Det är en resa från förtryck och brutalt äktenskap mot att hitta lyckan.
Historien är ganska fin men det känns som man har läst den förrut. Dessutom innehåller den en hel del klyschor jag retar mig på. Å ena sidan är Yemen en stark kvinna som reser sig ur sitt brutala förhållande, å andra sidan är det bara män, män, män i boken som stärker henne och talar om hur hon ska göra. Från den älskade brodern till den mystiska vandringsmannen till den fantastiska älskaren. De kvinnor som finns i boken är svaga och veka och fulla av avundsjuka och missunnsamhet.
Man skriver att den är i Paulo Coelhos anda och jag förstår vad dom menar. Den är lite romantisk, sötsliskig och full av målande beskrivningar, lite för mycket av det goda, precis som hos Coelho.
Boken har fått en hel del uppmärksamhet i bloggvärlden på grund av det fina paketet som förlaget skickade ut. Läs mer om det här.
