Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Alla tycks ha en egen åsikt om Alex Schulman och den är sällan inom gråskalan, så även på bokfrukosten. Hans begåvning som skribent är däremot odiskutabel och i Bränn alla mina brev fortsätter han utforska sin familj. Alex morfar var Sven Stolpe, en ryktbar författare och för att använda ett modernt epitet, kulturman. En man som i familjens sköte bytte skepnad och blev en hustyrann vars ohämmade ilska och aggression fortfarande sätter djupa spår inom familjen. Sven gifte sig ung med den ännu yngre Karin, Alex mormor som 1932 förälskade sig och hade ett förhållande med den unge blivande författaren Olof Lagercrantz. Sven Stolpe nämner i flera av sina texter att han sommaren 1932 blev utsatt för ett sexuellt attentat.

Några röster från morgonens samtal:

  • Mycket väl berättad
  • Barnen i äktenskapet Stolpe måste varit fångar i svallvågorna av föräldrarnas äktenskap
  • Synd att det inte var en mer renodlad roman, blir kluven, vad är sant?
  • Fantastisk bok, har aldrig gillat pojkvaskern, men han kan ju berätta
  • Lätt och självklart språk
  • Fantastiskt språk, nästan som om man läste en deckare
  • Det finns två sorters arv, ett genetiskt och ett socialt
  • Boken handlade för mycket om Alex, skulle vilja veta mer om Karin Stolpe
  • Gillar inte Schulman men vilken bra bok, stundtals lysande
  • Nedärvd ilska kan man ha det?
  • Hur mycket är med sanningen överensstämmande?
  • Har läst att Karins brännskada härrör från en olycka i köket under 40-talet
  • Kollade på Sven Stolpe i SVT:s arkiv, han var med i Här har du ditt liv! för massor av år sedan
  • Karin var intressantast, borde varit mer framträdande i romanen
  • Journalistisk roman
  • Karin och Sven Stolpe var så unga när de gifte sig
  • En vacker kärlekssaga om Lagercrantz och Karin
  • Slutet, är det konstruerat?

Utgiven på Bookmark Förlag 2018.

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Romanen inleds med en dramatisk bilolycka. En bil kör av vägen i halt gotländskt väglag och störtar ner i en ravin. Föraren avlider, fast inte direkt. Flera bilar är inblandade i olyckan, på vilket sätt blottläggs efter hand. Varför ringde ingen räddningstjänsten?

Carin Gerhardsen är tillbaka med en spänningsroman i en helt annan stil än hennes omtyckta Hammarby-serie. En slags actionpusseldeckare utan onödigt våld med korta snabba kapitel och många olika karaktärer vars inbördes beröringspunkter ofta överraskar läsaren. Jag tänker att om Agatha Christie skrivit sina böcker idag kunde hon ha skrivit Det som göms i snö.

Romanbygget är jättesnyggt, ändå är jag ambivalent, jag hade gärna kommit karaktärerna närmare. Trots snabba kast och laddat händelseförlopp med flera tragiska människoöden saknar romanen det mörka anslag som ger spänningsgenren djup.  Kanske man skulle kunna karaktärisera Det som göms i snö som en vidareutveckling mysdeckaren? Det skulle i så fall förklara min tveksamhet, jag avskyr mys i spänningsromaner, jag vill ha realism och ångest.

I alla fulla fall är jag övertygad om att denna fartfyllda ”actionmysdeckare” kommer att uppskattas av många läsare. Jag tror också att den skulle göra sig ypperligt som tv-serie. Så strunt i mig, njut i stället av att Gerhardsen är tillbaka med en ny bok!

Ps. Att jag inte berättar mer om handling och karaktärer beror på att detta svårligen låter sig göras utan att spoila och det vill ni ju inte?

Utgiven på Bookmark Förlag 2018.

Sjusiffrigt av Anna Karolina

En fördömt bra spänningsroman om en kidnappning som går fel. Förövarna, tre kvinnor i 35-årsåldern tillsynes väletablerade i samhället, tvingas överväga nya brott. Situationen blir prekär då kidnappningsoffret vårdas på den sjukhusavdelning där en av kvinnorna är läkare. Det är tydligt att han minns en hel del från den plats där han hölls fången och polisen är snart är kvinnorna på spåren.

Det gäller att hålla i hatten för i Sjusiffrigt går det undan! Texten har driv, trots hisnande vändningar känns historien trovärdig, kanske för att Anna Karolinas mångåriga bakgrund som polis sätter sin tydliga prägel. Hon kan polisarbete, hon har kännedom om välfärdsbrott och gängkriminalitet och tryggt vilande i detta kan hon skruva till handlingen.

Jag storgillade Anna Karolinas debutroman Stöld av babian som kom 2014. En tät, svart och mångbottnad kriminalroman med skickligt tecknade karaktärer. I början av Sjusiffrigt kände jag en vag oro över att hon kanske hade övergett svärtan, men jag hade fel. Tempot är högre, språket flyter lättare, svärtan finns och hennes karaktärer kryper som alltid under mitt skinn. Jag gillar Julia, Carla och Nikolina, jag gillar polisen Carsten och jag gillar att boken utspelar sig i ett somrigt Malmö i havsnära miljöer. Och så slutet, jag gillade verkligen hur romanen slutade, de sista kapitlen var både oförutsägbara och väldigt spännande!

Utgiven på Bookmark 2017. Vi har både frukostintervjuat och recenserat Anna Karolina tidigare, läs mer genom att följa länkarna.
Frukostintervju  Stöld av babian  Står dig ingen åter

Glöm mig av Alex Schulman

På rappt journalistspråk berättar Alex Schulman om relationen till sin mamma, Lisette Schulman, framgångsrik yrkeskvinna både inom den statliga televisionen och näringslivet. Hon lyckades också med framgång (?) dölja sin alkoholism trots att hon drack hårt under minst 30 år. Texten är djupt personlig men också allmängiltig. Jag tror att barn till alkoholister och andra medberoende känner igen sig i Schulmans skildring. Han sätter ord på alla ambivalenta känslor inför den missbrukande och den ständigt närvarande oron och sorgen.

Ändå undrar jag om boken varit aktuell för publicering om inte Alex Schulman varit en offentlig person? Det förutsätts att läsaren känner till vem Amanda är, (Alex fru), och jag tänker att boken först och främst är ett sätt för författaren att förstå och bearbeta. Men vid ett tillfälle i boken bränner det till och Alex släktrelationer blir intressanta. Lisette var dotter till författaren, kritikern och kulturpersonligheten Sven Stolpe, en man med oklanderligt rykte. Innanför hemmets dörrar var han dock en helt annan person.

När Alex Schulman för några år sedan drev den ökända bloggen tillsammans med sin bror Calle nämndes brödernas släktskap med Stolpe. Upprördheten över brödernas elakheter var stor och jag minns att ett antal indignerande personer menade att Sven Stolpe måste vända sig i sin grav  över innehållet på barnbarnens blogg. I själva verket var kanske brödernas behov av att gå i polemik med allt och alla ett socialt arv från morfadern och kanske såddes fröet till Lisettes behov av att bedöva sig med alkohol av hennes far?

Glöm mig, som det står i ett sms från Lisette till Alex, är en god bok i sin genre, men den är inte min favorit till priset Årets bok 2017. Priset som delas ut under bokmässan i Göteborg är ett läsarpris och eftersom den här typen av skildringar brukar vara omtyckta tror jag att Alex Schulman har en hygglig chans.

Utgiven på Bookmark 2016.