Frukostintervjun – Christoffer Carlsson

I många år har vi med stor förtjusning tagit del av Christoffer Carlssons författarskap. Dock har vi aldrig kollat upp vad han äter till frukost. (Eller vad han inte äter till frukost)

God morgon Christoffer! Vad äter du till frukost?
God morgon. Jag är inte så förtjust i att äta på morgonen. Däremot behöver jag kaffe. Litervis. Det är nog ingen hälsosam kosthållning, egentligen, men det är den jag har. Att äta något före tio-elvasnåret känns onaturligt för mig.

Litervis med kaffe är en utmärkt start på dagen! Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Roman. Definitivt.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Vad det än är man läser för tillfället, är en god morgonroman. Romaner är inte dygnsstyrda, som tur är. Var de det skulle det inte bli mycket läst i det här hemmet, haha.

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag faktiskt – ingenting. Det är en konstig och lite ovan känsla för mig. Romaner och läsning är oerhört luststyrt för mig och det var ett tag sedan jag såg en roman jag kände att jag innerligt måste läsa precis just nu. Men boken jag ska läsa färdigt så småningom är Don Winslows THE BORDER.

Tack för tipset, antecknar. Vad använder du som bokmärke?
Räknas hundöron? Ja, förlåt. Jag är en ”sån”.

Enligt dessa intervjuer är hundöron Sveriges vanligaste bokmärke. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?Alfabetiskt, givetvis. Jag är väl ingen extremist, heller. Hur skulle man annars kunna hitta någonting, någonsin?

Tack för intervjun Christoffer!

Järtecken av Christoffer Carlsson

År 1994 skakas den lilla orten Marbäck i Halland av ett grovt brott. Ett hus brinner ner och en ung kvinna omkommer. Polisen kan snabbt konstatera att hon var död redan före branden startade. En kvarglömd handske pekar ut hennes pojkvän som förövare och han döms för mord. Ett ok läggs på 7-årige Isaks axlar, den dömde pojkvännen är hans älskade morbror och livet förändras för alltid för Isak och hans familj, skammen och melankolin tar fäste. Det sociala arvet är tungt och när Isak blir äldre väljer han att bära ett järtecken runt halsen.

Järtecken har underrubriken En roman om ett brott, (som Carlssons författarförebilder Maj Sjövall & Per Wahlöö), en faktiskt helt perfekt beskrivning. Romanen är ingen renodlad kriminalhistoria, men hamnar ändå i denna kategori eftersom huvudspåret är ett mord och en av huvudkaraktärerna polis. Om man nu måste genrebestämma förstås, men om ni frågar mig så menar jag att Carlsson i Järtecken utvecklar den svenska kriminalromanen till något mer komplext och mycket intressantare för många fler läsare än deckarfantasterna. Läsaren får följa Isak och Vidar, en ung polis som också bor i Marbäck, under drygt 20 år med snygga tidmarkörer som Thailand-tsunamin och stormen Gudrun. Kanske tycker jag mig märka att Carlsson är doktor i kriminologi.

Ni, som liksom jag, letar Sjövall & Wahlöö referenser i Carlssons böcker kommer att bli belönade. Jag säger bara; minns när Einar Rönn fick svaret ”samalson” vid ett förhör och det var länge sedan man såg en Morris Minor på vägarna. Den som fattar, fattar. Om man vill veta mer om dessa referenser så skrev jag en bloggy 2014, som du kan läsa här.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2019. Jag lyssnade till ljudboken som är mycket förtjänstfullt inläst av Martin Wallström.

De små subtila blinkningarna från Christoffer Carlsson till Maj Sjövall & Per Wahlöö.

2014-11-01 14.40.52 (2)På kvällen den trettonde november 1967 ösregnar det i Stockholm och 8 människor, samtliga passagerare på buss nummer 47, hittas skjutna. Den skrattande polisen av Sjövall & Wahlöö utkom 1968 och är enligt mig en av författarparets bästa romaner som inte oväntat också filmades av Hollywood 1973 med titeln ”The Laughing Policeman”. Per Wahlöö var med som manusförfattare, Walter Matthau och Bruce Dern spelade huvudrollerna.

Först på plats vid dödsbussen är de elakt porträtterade radiopoliserna Kristiansson och Kvant och här är vi framme vid Christoffer Carlsson vars romantitel Den osynlige mannen från Salem är en travesti på Sjövall & Wahlöös Den vedervärdige mannen från Säffle. Romanen är en sann njutning för en Sjöwall & Wahlöö nörd. Det vimlar av små blinkningar till dessa den svenska kriminalromanens giganter. Det är så häftigt att  Carlsson skapat ett par egna poliser á la Kristiansson och Kvant även om Carlsson inte skildrar sina riktigt lika skoningslöst.  Fast häftigt och häftigt, förstår Carlsson hur nervös jag blir när hans poliser Larsson och Leifby dyker upp vid slutscenen i den osynlige? Jag menar med tanke på hur det slutade i den vedervärdige?  

denfallandedetektiven-194x300[1]Men tillbaka till Den skrattande polisen. Einar Rönn är en favorit hos mig. Han är en begåvad polis men hans oförmåga att skriva begripliga rapporter samt det faktum att han börjar varje mening med ett norrländskt ”jo” gör att hans färdigheter förbises. Hans uppdrag i utredningen av bussmorden blir att vaka vid den ende överlevande passageraren för att försöka ta reda på vem som sköt. En uppgift som Rönn löser med bravur  och  jag älskar att Christoffer Carlsson uppmärksammar Rönns arbetsmetodik i sin senaste roman Den fallande detektiven. Rönn förtjänar så väldigt mycket att vara inspirationskälla! ( Ja, jag vet att Rönn inte finns på riktigt.)

Om du läst Sjövall & Wahlöö men inte läst på länge föreslår jag att du läser om i alla fall en,  innan du läser Christoffer Carlsson. Inte alls nödvändigt naturligtvis, Carlssons romaner är jättebra och skickligt skrivna med noir och driv, men det där lilla mervärdet det ger att kunna sin Sjövall & Wahlöö går inte att förringa. Kolla på typsnittet i böckerna, fundera över Martin Becks adress och även över Benny Skackes stora yrkesdröm.

Du vet att du är nörd när du funderar över  vad Christoffer Carlsson skulle kunna göra med följande:

  • Radiopolis Kvants öde.
  • Möjligheten att av misstag skjuta en polishund.
  • Skicka ett team av ”Särskilda Klantskallar” att bevaka statsministern.
  • Döpa en karaktär till Bulldozer, Rhea, Braket, Unda eller rentav Herrgott Nöjd.

Fast om ni frågar mig så tycker jag Christoffer Carlsson ännu en gång ska låta Einar Rönns ande sväva. Rönn sköt ju som han aldrig skjutit förr när han var med i den tre man stora insatsstyrkan i Terroristerna. Och ni som inte läst Sjövall & Wahlöö, det finns referenser till andra svenska kriminalromaner i Carlssons böcker som tex. att en kommissarie vid namn Bäckström blir utlånad till länskrim i Den fallande detektiven.

Fast i vilket fall som helst så böra alla läsa Den skrattande polisen, en klassiker och ett mästerverk!

Både Maj Sjövall & Per Wahlöö romaner om ett brott och Christoffer Carlsson finns utgivna på Piratförlaget.

51 – Ok, mina bästa krimböcker

Den trevliga påskekrimstraditionen från Norge bryr jag mig inte särskilt om. Jag läser sällan krim, och inte alls vid påsk. Men jag gillar idén och två bra krimböcker kan jag presenterar.

Den osynlige mannen från Salem. Christoffer Carlsson. Jag säger det på en gång: Jag gillar inte slutet. Däremot gillar jag huvudpersonen Leo Junker som är en kombination av sårbar, svart och smart. Därför ser jag fram mot den 20 augusti när nästa bok om honom kommer: Den fallande detektiven.

Död i Garnethill. Denise Mina. När vi var i Glasgow för ett par påskar sedan bodde vi i Garnethill. Då tordes jag inte läsa den. Jag är lättskrämd. Huvudpersonen Maureen O’Donnell gillar jag för hennes lågmälda, coola stil och blick för väsentligheter. Lite sårbar, svart och smart där också.