Romanen inleds med en dramatisk bilolycka. En bil kör av vägen i halt gotländskt väglag och störtar ner i en ravin. Föraren avlider, fast inte direkt. Flera bilar är inblandade i olyckan, på vilket sätt blottläggs efter hand. Varför ringde ingen räddningstjänsten?
Carin Gerhardsen är tillbaka med en spänningsroman i en helt annan stil än hennes omtyckta Hammarby-serie. En slags actionpusseldeckare utan onödigt våld med korta snabba kapitel och många olika karaktärer vars inbördes beröringspunkter ofta överraskar läsaren. Jag tänker att om Agatha Christie skrivit sina böcker idag kunde hon ha skrivit Det som göms i snö.
Romanbygget är jättesnyggt, ändå är jag ambivalent, jag hade gärna kommit karaktärerna närmare. Trots snabba kast och laddat händelseförlopp med flera tragiska människoöden saknar romanen det mörka anslag som ger spänningsgenren djup. Kanske man skulle kunna karaktärisera Det som göms i snö som en vidareutveckling mysdeckaren? Det skulle i så fall förklara min tveksamhet, jag avskyr mys i spänningsromaner, jag vill ha realism och ångest.
I alla fulla fall är jag övertygad om att denna fartfyllda ”actionmysdeckare” kommer att uppskattas av många läsare. Jag tror också att den skulle göra sig ypperligt som tv-serie. Så strunt i mig, njut i stället av att Gerhardsen är tillbaka med en ny bok!
Ps. Att jag inte berättar mer om handling och karaktärer beror på att detta svårligen låter sig göras utan att spoila och det vill ni ju inte?
Utgiven på Bookmark Förlag 2018.