Jag fick plötsligt ett enormt Pintersug. Och då har jag inte ens läst speciellt mycket av honom. Jag tog med mig den första delen i serien av hans samlade verk när jag åkte till Buenos Aires,
läste de sju pjäserna och skrattade mycket (även långa stunder utan skratt). Nu, som om jag omedvetet vill knyta ihop säcken när det är dags att åka hem, fick jag lust att läsa om. Så det ska jag.
Väl i Sverige ska jag ta tag i resten av den stora mängd pjäser han skrivit (ett 50-tal)
Jag kan verkligen rekommendera dokumentären Working with Pinter också.
Som älskare av både text och scenkonst är Radioteaterns spännande vårprogram som en dröm. Pia Gradvals dramatisering av Mig äger ingen (Åsa Linderborg) till exempel, med fantastiska Annika Hallin i en av rollerna.
Ska strax börja läsa pjäsen Den bärande väggen som är Camilla Blomqvists slutproduktion på Dramatiska Institutet. Precis som alltid är det extra spännande med relativt “nya” dramtiker och författare. Den bärande väggen hade urpremiär alldeles nyss på Länsteatern i Örebro i regi av Jens Karlsson.
Ps. oj, vad jag är för sugen på för mycket nu. Undrar om det är möjligt att simultanläsa- och lyssna på ljudbok. Förmodligen inte. Men det skulle vara riktigt riktigt gött. ds.
Jag är inget stort fan av Liza Marklunds böcker om Annika Bengtzon, men jag har läst flera av dem, och jag har också sett filmerna. Nu när det är klart att fantastiska Malin Crepin ska göra Bengtzon i kommande filmer, kan jag bara gratta till en strålande rollbesättning. Crepin har jag sett på scen många gånger och hon har alltid varit briljant. Senast såg jag henne i Lars Noréns A la mémoire d’Anna Politkovskaïa som slog mig så hårt i hjärna och mage att jag fortfarande har men, så som teater gör när den är som bäst.
Tänk dig följande: En författare skapar en litterär labyrint på Spotify som leder fram till ett nysläppt album av ett band du gillar. Du måste själv söka dig vidare i berättelsen kapitel för kapitel genom val av vägar som kan vara ödesdigra både för dig själv och historien. Tänk dig en unik och omvälvande upplevelse som ger litteraturen en helt ny form.
Visst låter det galet spännande och visst vill man att ett sådant verk ska finnas nu nu nu nu?
Hurts och Joe Stretch har gjort det.
Det är fortfarande fritt fram att delta i Riksteaterns årliga manustävling NY TEXT!, som är ett samarbete mellan femton av landets fria teatergrupper och institutioner. Slussarna stänger den 15 september.
“Du kan bli en av dem som coachas av dramaturg och får sin text presenterad inför publik. Kanske hamnar ditt bidrag även i boken NY TEXT! vol 4. En av årets textförfattare kommer även att få: 50 000 sek för att utveckla sitt vinnande bidrag*”
Läs mer på Riksteaterns hemsida.
.
Minns ni precis som jag hyllningarna av uppsättningen av Lisa Langseths Den älskade på Elverket för en del år sedan, sex för att vara exakt? Köpte ni också på stört manuset och läste det om och om och om igen för att det var fenomenalt, vågat, snyggt, hemskt och oförklarligt mitt i prick? Kanske blir ni då lika glada som jag blev när ni får veta att pjäsen nu har blivit film med både manus och regi av Langseth. Om det som är vackert är titeln och har Alicia Vikander och Samuel Fröler i huvudrollerna. Premiär i oktober.
Här går att läsa lite mer om filmen.
Lagom till bokmässan kommer en bok ut med texter av Dawit Isaak på svenska. Det är en rad förlag som står bakom satsningen. Boken heter Hopp – historien om Moses och Mannas kärlek & andra texter och det är första gången texter på svenska av Dawit ges ut i Sverige.
Alla inkomster från boken går oavkortat till Dawit Isaak med syfte att skapa ett startkapital för honom den dagen han återvänder till Sverige.
läste de sju pjäserna och skrattade mycket (även långa stunder utan skratt). Nu, som om jag omedvetet vill knyta ihop säcken när det är dags att åka hem, fick jag lust att läsa om. Så det ska jag.
