Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez

Hejdlös, halsbrytande berättarglädje genomsyrar Hundra år av ensamhet. Förmodligen den mest fullödiga roman som någonsin skrivits och som därtill belönats med Nobelpriset. Varje ord är en pärla, varje formulering genialisk och som en gyllene tråd slingrar sig den drivna berättelsen fram genom ett myller av människor på ett flödande vackert och mustigt språk.

Jo, alltsedan jag läste romanen för första gånger för ungefär 35 år sedan har jag varit fast. Jag älskar berättelsen om de sju generationerna av familjen Buendía som lever, dör och spökar i byn Macondo i Colombias träskmark. Jag älskar den magiska realismen, livsvisdomen, den stilla vanvettiga humorn. Det sägs att berättelsen om familjen Buendía egentligen skildrar Colombias historia och någon gång ska jag fördjupa mig i saken.

Hundra år av ensamhet har varit en storsäljare alltsedan den kom ut 1967. (När det stod klart att Márquez fått Nobelpriset 1982, jublade världen över att det för en gångs skull var en läst och älskad författare som fått priset). Översattes till svenska för första gången 1970 och i år har den kommit ut på nytt i en ypperlig nyöversättning av Lina Wolff. Hon har gjort ett makalöst bra jobb och efter att ha jämfört den världsberömda inledningsmeningen med 1970 års översättning kan jag bara utbrista: Bravo!

Så här lyder inledningen 2020:

Många år senare, när han stod framför exekutionspatrullen, skulle överste Aureliano Buendía minnas den eftermiddag i det förflutna då hans far tog med honom för att upptäcka isen.

När Gabriel García Márquez dog 2014 skrev Alex Schulman en hyllningskrönika i Aftonbladet som ni kan läsa genom att klicka här. Gör det!

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2020. Översättning av Lina Wolff.

Några vårböcker att vänta på

Vi skriver sällan om böcker som ska komma. Ann-Sofie har dessutom inte alltid koll på vad förlagen ska ge ut framöver. Inte för att förlagen undlåter att berätta utan för att hon tänker på annat när de gör det. Därför blir hon alltid så glatt överraskad när titlarna dyker upp! Maggan har aningen mer koll, främst på ljudböcker eftersom hon alltid håller sig uppdaterad via Storytel.

Men nu skriver vi om några böcker som vi ser fram emot i vår. Det är så många böcker vi vill läsa. Det fick helt enkelt bli ole dole doff som urvalsmetod!

Ödesmark av Stina Jackson. Med debuten Silvervägen fångade hon oss totalt och det var så intressant att vara i de norrländska miljöerna. Läs en frukostintervju vi gjorde med henne då. (Albert Bonniers)

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez kommer i nyöversättning i april av ingen mindre än Lina Wolff. Undrar så hur den världsberömda inledningsmeningen kommer att lyda? Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig om den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen. (1970, Karin Alin). Márquez fick Nobelpriset 1982 och är utan tvekan Maggans favoritnobelpristagare. (Wahlström&Widstrand)

Där kräftorna sjunger av Delia Owens kommer i slutet av april. En mångomsjungen bok som alla som läst det amerikanska originalet When the Crawdads sing verkar älska. (Forum)

Fortsättningen på Elizabeth Strouts Pulitzerprisbelönade roman Olive Kitteridge , Olive, igen, kommer i april; vi älskar Olive i all hennes otillräcklighet. Läs Maggans recension här och Ann-Sofies kärleksbrev här. (Också Forum förlag)

En alldeles ny Elena Ferrante kommer i sommar. De vuxnas lögnaktiga liv, en fantastiskt och väldigt lovande titel. Så här skrev Maggan om Neapelkvartetten. (Norstedts)

Lycka för losers av Wibke Brueggemann har vi hört talas om (Love for losers i original). En YA-bok som kommer ut på svenska i vår och som ska vara rätt igenom bra. Det hoppas man på! (Natur & kultur)

och till sist en faktabok

Odla för insekter av Liselotte Roll. Hela tomten vid Ann-Sofies sommarhus är ett tivoli för alla insekter, men the more the merrier. (Bokförlaget Polaris)