Frukostintervjun: Katarina Bivald

2013 kom Läsarna i Broken Wheel rekommenderar och blev en supersuccé i massa länder. Jag skrev att den kändes så positivt amerikansk (exakt vad jag menade vet jag inte riktigt men läste och hade det bra) . Nu finns hennes tredje roman här En dag ska jag lämna allt det här.

Godmorgon Katarina! Vad äter du till frukost?
Kaffe. Jag börjar alltid dagen med en kopp kaffe i sängen, där jag tänker på dagens skrivande, stirrar ut på björken utanför eller skolkar med en bok.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
En roman. Helt klart. Jag kan inte hantera nyheter så tidigt på morgonen. Ibland läser jag mer tema-reportage eller kulturdelen av t.ex. the Guardian, men generellt sett försöker jag hålla världen borta tills åtminstone andra koppen kaffe.

Så, en bra morgonroman, vad kan det vara?
De sista hundra sidorna på gårdagskvällens bok, om man nu har varit så disciplinerad att man slutade läsa i tid och faktiskt gick och la sig. Det här händer mig så sällan att det alltid är lite av en lyx att vakna upp till det härliga slutet av någon bok.

Eller hur! Vad läser du just nu?
Just nu läser jag om Dick Francis, en fantastisk engelsk deckarförfattare som brukade vara stjärnjockey och sen blev bästsäljande författare. Hans böcker utspelar sig alltid i någon sorts hästmiljö, men huvudpersonerna är allt från jockeys, tränare, vinexperter, säkerhetstjänstanställda, privatdetektiver eller konstnärer. Han var stor på åttiotalet, men hans böcker är faktiskt förvånansvärt tidlösa. Jag hittade min första Dick Francis i föräldrarnas bokhylla när jag var fjorton, och har läst om dem sen dess. Annars blir det mycket engelska mysdeckare för tillfället.

(Vi vill också fråga dig: vad skriver du på just nu? men fattar om du
inte vill svara)
Det är väldigt tidigt än så länge, men idén inkluderar en engelsk by, flera bibliotek, ett mord (jag har ännu inte bestämt mig om jag bokstavligen ska ha ett lik i biblioteket, men det är oerhört frestande) och en bitter författare med skrivkramp och hennes tappra yngre assistent som måste lösa mordet. Jag vill skriva en lättsam hyllning till den engelska litteraturen. Ja, nu när jag tänker på det måste det nästan finnas ett lik i biblioteket. Men jag kan lova att butlern i alla fall inte kommer vara den skyldiga. Eller …?

Vi skriver upp boken på att-läsa-listan direkt! Skyldig butler eller inte. Vad använder du som bokmärke?
Hundöron! Jag har aldrig förstås folk som blir upprörda över det. Det ska märkas att en bok har varit älskad: kaffefläckar, chokladfläckar och förstås mängder med vikta hörn.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i
hyllan?
Det är en organisk och ständigt pågående process. I mitt sovrum har jag främst skönlitteratur, sorterad i bokstavsordning men med en särskild Att läsa-bokhylla. Det krävs förstås en hel Billybokhylla, inte bara ett hyllplan. Jag kan aldrig ha en ”hög” med olästa böcker på nattduksbordet som folk ibland pratar om, eftersom det skulle bli för farligt. Högen skulle vara så stor att den när som helst skulle hota att falla över mig och döda mig i sömnen. Men vilket sätt att dö på!

I vardagsrummet har jag fack- och populärvetenskapliga böcker och särskilda hyllor för särskilt produktiva författare: en Terry Pratchett-hylla, en Georgette Heyer-hylla, en Agatha Christie-hylla och så vidare.

Tack för intervjun, och vi håller tummarna för att bokhögen ändå inte faller!