Du gamla du fria – Liza Marklund

Jag har inget att läsa när vi är i Thailand. Jag har plöjt böckerna jag hade med mig och jag försöker febrilt låna böcker på elib via paddan men får det helt enkelt inte att funka. Då rycker Mattias på Piratförlaget ut till min räddning och skickar mig Du gamla du fria som e-bok. Liza Marklunds senaste om Annika Bengtzon. Jag hade egentligen tänkt lägga ner Annika-böckerna eftersom jag tycker de börjar tappa lite av stinget men ack vad jag får äta upp det.

Jag sträckläser Du gamla du fria en hel natt. Kan. Inte. Släppa. Den.

Borta är mord och halvkackiga mordupplösningar med en Annika som själv hamnar i olika krystade gisslandraman. Nej, nu är det Annikas man Tomas som hamnar i ett gisslandrama i Afrika och Annika själv är fast på hemmaplan. Allt är mycket trovärdigt beskrivet. Särskilt delarna från gisslansituationen i Afrika är mycket välskrivna. Upplösningen är inte förutsägbar. Annika handlar inte efter standardmodellen och handlingen är rå, dramatisk och spännande rakt igenom. Jag gillar.

Mer sånt här tack, Liza Marklund!

Du gamla du fria är den nionde deckaren om Annika Bengtzon och ges ut av Piratförlaget.

Postcard Killers av Liza Marklund och James Patterson

Postcard killers åker runt och mördar par i europeiska städer. Från varje plats postar de vykort till lokala journalister.

Svenska journalisten Dessie Larsson på Aftonposten är en av dessa journalister. Tillsammans med en avdankad polis från New York vars dotter var en av de som blev mördade av the Postcard Killers i Rom jagar mördarna hack i häl.

Det hela är ett konstigt sammarbetsprojekt. James Patterson har under 2000-talet skrivit böcker tillsammans med andra författare. Jag läste hos Boktoka att det är Patterson som hittar på historierna och den andre författaren som får skriva. Dessutom får dom inte avslöja några detaljer kring samarbetena för James Patterson själv.

Postcard Killers har en bra grundstory. Jag gillar plotten, deckargåtan och upplösningen men i det är alldeles för tunt skrivet. Det är inte ofta man säger det men jag tror boken vunnit på att vara längre. Den känns supersnabbt och slarvigt skriven. Kapitlen är superkorta, man lär bara känna karaktärerna väldigt ytligt, de framstår som karikatyrer och det är så flyktigt att man aldrig riktigt kommer in i historien trots en annorlunda och kul plott.

Grattis Annika Bengtzon

Jag är inget stort fan av Liza Marklunds böcker om Annika Bengtzon, men jag har läst flera av dem, och jag har också sett filmerna. Nu när det är klart att fantastiska Malin Crepin ska göra Bengtzon i kommande filmer, kan jag bara gratta till en strålande rollbesättning. Crepin har jag sett på scen många gånger och hon har alltid varit briljant. Senast såg jag henne i Lars Noréns A la mémoire d’Anna Politkovskaïa som slog mig så hårt i hjärna och mage att jag fortfarande har men, så som teater gör när den är som bäst.