Lukas Moodysson

Rapport från frukostträff – Döden & co

by Petra Jankov Picha on 2011/05/19

in Frukostträffar, Recensioner

Imorse slog vi nästan rekord i antal deltagare. Eller vi slog faktiskt rekord om vi räknar in Bob. Vi var då hela tretton runt bordet som diskuterade Lukas Moodyssons bok Döden & co. Som vanligt var åsikterna rejält splittrade och isär. Bra så. Det blir roligast diskussioner då.

Ungefär halva styrkan tänkte introvert, pretentiöst och tråkigt språk som var fullt av upprepningar. Andra halvan tänkte poetiskt, vackert, sant och äkta. En mycket bra beskrivning av en människas sorgearbete och kärlek till sin pappa.

Boken har en dramaturgisk kurva och en musikalisk ton. Vi enades om att hela boken är skriven i en stream of counciosness men tvärtom James Joyce eller Virginia Wolf så blir det aldrig svårläst och tungt.

Även om en del tyckte boken var ointressant så är den aldrig långsam eller svårläst. Det flyter även om det är tungt ibland och jobbigt att läsa hur han  vältrar sig i sin sorg.

Som en deltagare sa på ett ungefär:
- Det är som att lyssna på en vän som ältar. Man tycker det är skitjobbigt när vännen ska dra allting för hundrasjuttiofemte gången men man lyssnar ändå för man tycker om personen.

Jag reagerade en del på att den är så manlig. Alla kvinnor i bokenär antingen älskarinnor eller thailändska horor vilket känns lite sexistiskt, men inte många höll med. Jo, Johanna, som läst boken tidigare och recenserat här på Breakfast Book Club. Läs hennes recension här.

Vad tyckte du?

{ 0 comments }

Döden & Co av Lukas Moodysson

by Johanna Broman on 2011/04/26

in Recensioner

Nu har jag precis läst sista sidan. Och jag tycker precis som jag skrev i halvtid att Döden & Co är mycket läsvärd. Jag gillar språket som upprepar sig liksom i tankar som inte vill släppa loopen. Jag vet exakt hur det känns. Lucas far har gått bort och inget blir som det var. Jag gillar hur Moodysson beskriver sorgeprocessen  och minnena som vävs ihop, eller snarare hur minnena blir en del av sorgeprocessen. Den desperata längtan efter att förstå varför allt blev som det blev, och rädslan att få veta detsamma. Identitetssökandet i och med att någon går bort är så på pricken beskrivet liksom den idoga kampen att överleva samtidigt som viljan att dö aldrig varit större. Dubbla känslor så stora att de riskerar att förgöra hela personen.

Något får mig att tänka på Lars Noréns dagbok. I sättet att beskriva vardagen, arbetstyngd konstnär söker mening och sätt att hantera det kreativa trycket över bröstet. Men också det så kallat manliga geniet som tror sig se världen på ett unikt sätt, urskulda sina fula tankar om oskuldsfulla objekt till kvinnor, som något djupt djuriskt och ofrånkomligt, till och med för ett geni. Jag blir väldigt trött på de ständiga ältandet om näpna flickansikten, bara skuldror och mitt i allt ihop dåligt samvete för just ältandet. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det är värre att kommentera sig själv som gubbsjuk när man är det än att bara vara det.

Oavsett mina känslor kring medelålders män som drömmer om unga kvinnor håller jag Döden & Co som en intressant och fin roman som jag är mycket glad att jag läst, och säkert kommer att tänka en hel del på i framtiden.

{ 0 comments }

TÄVLING: Vinn ett ex av Döden & Co

by Petra Jankov Picha on 2011/04/23

in Tävlingar

Dags igen för tävling. Nu kan du vinna Lukas Moodyssons bok Döden & co.

Berätta i kommentarernavilken som är din favoritfilm som Lukas Moodysson har regisserat och varför så kan boken bli din. Ni har till på tisdag 26e april på er.

Det här är ett inlägg i vårt tema: Böcker som inspirerat oss med anledning av Världsbokdagen, 23 april.


{ 0 comments }

Döden & Co. av L Moodysson

by Johanna Broman on 2011/04/12

in Övrigt

Halvvägs in i boken måste jag säga att den överstigit alla mina förväntningar. Jag trodde i och för sig att jag inte skulle gilla den speciellt mycket men jo, det gör jag. Mycket till och med. Jag tänker hur oerhört precis Moodysson beskriver sorgprocessen, och hur ofta i romanen jag nästan i detalj känner likadant efter att min farfar nyligen gick bort. Rakt på sak skildras komplexa känslotillstånd och svårtolkade händelser. Det är en lättnad att få vara med, hälften kvar, vi får se hur det artar sig.

{ 0 comments }

Kortis med Lukas Moodysson

by Johanna Broman on 2011/03/04

in Bokklubben, Frukostträffar, Nyheter och kommentarer

Nu kommer Lukas Moodyssons roman Döden & co. Den första romanen från honom på tjugo år. Om den och annat mailade vi med Lukas häromdagen.

Döden & co är din första roman på 20 år. Varför blev det en roman just nu?
Jag planerar aldrig (eller jo, ibland men sällan). Boken växte fram av sig själv.

Hade boken kunnat göras som film?
Möjligen, men nej, jag tror inte det, eller jo, kanske, men det är först och främst två saker som gör att den för mig känns självklar som bok:
1. att den väldigt mycket utspelar sig inne i huvudpersonens huvud, hans tankar,funderingar, drömmar, och det är svårt att filma tankar och drömmar, det är en av filmkonstens stora begränsningar, filmkonsten är väldigt bunden till den synliga avläsbara verkligheten och har svårt att ta sig in under skinnet; och
2. jag tycker att det är en berättelse som lämpar sig för ett stillsamt och privat möte, och det där stillsamma och privata är svårt att hitta fram till i en biosalong eller framför en tv eller dator.

Vilka fördelar/nackdelar ser du med respektive hantverk, film eller bok?
Just nu ser jag inga fördelar med film. Men i morgon har jag kanske ändrat mig. Eller jo, förresten, en fördel ser jag: vissa typer av filmer, till exempel komedier, är väldigt roliga att se tillsammans, man får en gemensam upplevelse – jag älskar att se roliga filmer och tv-serier med mina barn.
Att gapskratta tillsammans: den upplevelsen är svår att få med en bok.

Är Döden & co självbiografisk?
Ungefär lika självbiografisk som till exempel Fucking Åmål: jag är varken tjej eller homosexuell eller går på högstadiet eller bor i Åmål men jag kan ändå identifiera mig med huvudpersonerna. Samma sak med Döden & co – det yttre skeendet är påhittat men jag identifierar mig ändå med huvudpersonen till hundra procent.

I boken ställs frågan varför det finns så få bra pappor, bara halvbra sådana. Hur är du själv som pappa?
Jag tror inte att jag är rätt person att svara på den frågan men jag försöker vara så bra jag kan. Jag är åtminstone väldigt närvarande (ibland kanske lite för mycket närvarande).

Och vad tror du det beror på, att det bara finns halvbra farsor där ute?
Det finns nog en del riktigt superbra pappor också, men av en  massa olika skäl, psykologiska, sociala, politiska, har det nog varit lättare för pappor att springa och gömma sig ibland, jobba för mycket, ta mindre ansvar i vardagen, försvinna efter skilsmässor osv. Sådana pappor har jag sett många i min närhet, både när jag var liten och nu. Det är sorgligt.
Förhoppningsvis håller det på att förändras. Men jag är inte helt säker på det.

Slutligen, mycket av det du gjort, inklusive Döden & co, skildrar människors desperata längtan efter sammanhang och kärlek. Är det vad människan idag framför allt behöver? Och tror du att det har med vår globala, mediala, prestige-tid att göra, eller har längtan funnits i alla tider?
Längtan och sammanhang. Det låter som en bra sammanfattning. Och desperation. Jag är väldigt intresserad av desperation.
Längtan har funnits i alla tider. Kärlek har funnits i alla tider. Sammanhang, och brist på sammanhang, har funnits i alla tider. Men självklart ändrar allting utseende lite grann beroende på i vilken tid och i vilken omgivning vi befinner oss. Men grunden är densamma. En av mina uppgifter är kanske att försöka kartlägga vad som är specifikt för just vår tid, till exempel: vad händer med vår grundläggande längtan efter sammanhang i den här kaotiska världen som vi lever i? Döden & Co. handlar för mig mycket om just sammanhang. Huvudpersonen Lucas (inte Lukas) är som en detektiv, han försöker förstå hur allting hänger ihop, han upplever världen som en hög pusselbitar som han måste försöka pussla ihop. Den känslan känner jag igen mig i, även om jag inte är riktigt lika vilsen som Lucas. (Hoppas jag.)

Den 19 maj är Döden & co föremål för diskussion i vår bokcirkel anmäl dig här, och dessutom har vi ett exemplar att dela ut till någon av våra läsare. Först till kvarn, kära vänner! Skriv namn och adress i kommentarsfältet.

{ 0 comments }