Hamnet av Maggie O`Farrell

Varje detalj är utsökt, språket hänförande vackert. O´Farrell har överträffat sig själv och skrivit en oförliknelig roman. Året är 1596 och platsen Stratford-upon-Avon. Agnes befinner sig bland sina bikupor och hennes man på sin teater i London, båda ovetande om att deras son Hamnet förtvivlat letar efter en vuxen då han tvillingsyster hastigt insjuknat i hög feber. Hamnet ska sedermera ge namn åt sin fars världsberömda skådespel Hamlet, men det vet ännu ingen någonting om.

Det vore förmätet att försöka sig på att redogöra för romanens innehåll, den är helt enkelt för mångfasetterad och för mästerligt gestaltad. Agnes, Hamnets mor, är berättelsens mittpunkt och jag älskar allt hos henne.  Bondflickan med gåvor utöver det vanliga som gifter sig med sina småbröders latinlärare. En kärlek ljuvligt skildrad och som består trots att paret som unga kommer att leva sina liv långt ifrån varandra.

Vackrast och innerligast i romanen är nog skildringen av sorgen efter ett djupt älskat barn. Hur sorgen existerar och tar sig olika uttryck allteftersom tiden går. Hamnet är översatt till svenska av Malin Bylund Westfeldt som även hon överträffat sig själv. Fantastiskt skickligt gjort. Maggie O´Farrell belönades med Woman´s Prize for fiction tidigare i höst. Som ni förstår, fantastiskt välförtjänt!

Och förresten, en sak till, den inbundna boken är en liten juvel i sig, utan tvekan en av min bokhyllas vackraste böcker!

Utgiven på Sekwa/Etta Förlag 2020. Översättning av Malin Bylund Westfeldt.