Ryska dockor av Martha Hall Kelly

Året är 1912, när ryska Sofija och amerikanska Eliza träffas i Paris societetskretsar och djup vänskap uppstår. De besöker varandras hem i New York och Sankt Peterburg och däremellan är brevväxlingen tät.  När första världskriget bryter ut upphör Sofijas brev att komma. Eliza befarar det värsta samtidigt som hon drabbas av en stor förlamande sorg. Sofijas familj, släkt med tsaren och därmed på den vita sidan i Ryssland, har dock lyckats fly till sin lantegendom där de hoppas vara trygga. Deras respit blir kort, snart tar de röda över godset och familjen förlorar allt.

Martha Hall Kelly inspirerades till Ryska dockor av ett tidningsurklipp från 1921 om den unga societetskvinnan Eliza Ferridays humanitära arbete bland ”vita” ryska flyktingar i New York. Ryska män som lyckades fly till USA vid den här tiden, klarade sig ofta bra medan de många ensamstående kvinnorna med barn for illa och levde i stor fattigdom. Även om berättelsen känns aningen för lätt för min smak tycker jag mycket om den mänskliga och empatiska ådra som romanen har. Krigets vansinne och den rent absurda rikedom kontra den förtvivlade fattigdom som präglade Ryssland vid tiden före revolutionen framkommer tydligt i boken. Även den amerikanska societeten får sig en och annan känga.

Om man gillar historiska romaner men har svårt för de våldsamma och magstarka scener som denna litteratur ofta innehåller ska man definitivt läsa Ryska dockor. Även när den skildrar våld och grymhet är det goda närvarande. En spännande historisk bladvändare helt enkelt.

Utgiven på Bookmark Förlag 2021. Översättningen är gjord av Cecilia Berglund Barklem.

Skönhetens väg av Martha Hall Kelly

Det börjar så bra. Snabbt är jag inne i historien och Caroline, Herta och Kasia. Caroline finns i New York och arbetar på franska konsulatet när världskriget bryter ut. Kasia är  i Polen, ser fler och fler judar förvisas och inte komma tillbaka till sina hem. Herta får snabbt ta sin examen som läkare och får sitt första jobb i lägret Ravensbrück. Tre intressanta perspektiv ger bra utgångspunkt för att berätta en historia.

Bitvis tycker jag om boken. Alla tre kvinnor drivs av engagemang och patos, om än på så olika grunder. Men boken är ojämn på ett för mig irriterande vis,  jag tror att det beror på att den känns för redogörande och att jag inte kommer kvinnorna tillräckligt väl in på livet, kanske med undantag för Caroline. De blir, om inte stereotypa, så åtminstone för ensidigt gestaltade. Som om de har strålkastare på sig bara från ett håll och jag tröttnar trots att det är ett sådant viktigt och fruktansvärt ämne.  Kanske har ”rösten” med saken att  göra. Jag blandar ihop Kasia och Herta, precis när kapitlen börjar för jag uppfattar berättandet alltför lika.

När jag läser om boken får jag veta att  Caroline och Herta funnits på riktigt. Det är deras dokumentära material som ligger till grund för författarens berättelse. Kasia är fiktiv men skulle kunna vara någon av de så kallade ”rabbits”, de kvinnor som utsattes för ”medicinska experiment” i koncentrationslägret. Det är därför jag tycker det är synd att jag inte blir mer engagerad i berättelsen, den är så värd att berättas.

Skönhetens väg av Martha Hall Kelly. Utgiven 2016. På svenska 2018 i översättning av Thomas Andersson.