Goda grannar av Mattias Edvardsson

Eftersom jag hyser en djupt rotad misstro mot skenbart fridfulla villakvarter blir jag fast redan när jag hör titeln. Småbarnsmamman och tillika mäklaren Bianca blir påkörd och svårt skadad på familjens uppfart i just ett idylliskt villaområde. Bilen framfördes av en kvinnlig granne och allt tyder på att det var en olycka. Eller bör hennes man Micke, som hör ambulansens olycksbådande sirener ljuda på väg hem från jobbet, ana oråd?

Ironiskt nog har Bianca, förmodligen lite yrkesskadad, dammsugit nätet efter information om grannskapet innan hon och Micke köpte huset. Hon är också, även det ironiskt nog, ganska skrockfull och oroar sig ofta för att det värsta ska hända. Nu ligger hon i koma på en intensivvårdsavdelning medan hennes man och de två barnen står hjälplösa bredvid.

En roman om ett brott står det på omslaget, (måhända inspirerat av Sjövall & Wahlöös ”roman om ett brott”), men precis som Edvardssons tidigare romaner är Goda grannar mer än en spänningsroman. Edvardsson har fingertoppskänsla i att med små medel skapa såväl karaktärer och relationer. Hans texter ligger nära verkligheten. I Goda grannar kommer vi nära skolans värld, (Edvardsson är lärare själv), insiktsfullt skildras diagnosernas och föräldradominansens tid och landar i det faktum att trots all vilja till utveckling är människans beteende sig likt.

En detalj i Edvardssons texter som jag verkligen uppskattar är de små subtila kornen av humor som finns gömda i texten. Som när grannen på fullt allvar menar att man bör borra en egen brunn för att kunna ha en perfekt gräsmatta även vid vattningsförbud eller det lilla barnet som menar att mamman bör vara utsövd eftersom hon sovit jättelänge, när hon egentligen varit medvetslös.

Vore kul om Goda grannar precis om Edvardssons förra bok, En helt vanlig familj, blev en världssuccé! Romanbyggena påminner om varandra men historierna är olika. Goda grannar känns väldigt svensk i jämförelse, inte minst i skolskildringarna. Men vad fasen, varför funderar jag över detta? Bra Nordic Noir är boken i vilket fall som helst!

Utgiven på Forum 2020.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Adam och Ulrika lever i en familjebubbla av trevlighet och trygghet när deras 19-åriga dotter Stella häktas, misstänkt för mord. Adam reagerar med känsla och förnekelse, Stella är oskyldig och det hela måste vara ett fruktansvärt misstag. Ulrika reaktion är inte mindre stark men betydligt mer lågmäld. Han är präst och hon är jurist utan tvekan präglar deras yrken deras förhållningssätt till katastrofen som de aldrig ens i sin vildaste fantasi trodde skulle kunna hända dem.

Romanen berättas i tur och ordning av Adam, Ulrika och avslutas av Stella som i en av bokens allra sista meningar avslöjar vad som egentligen hände.
En helt vanlig familj är en komplex och mångfacetterad romanthriller. Genom de tre berättarna skalas lager på lager av och som läsare är jag på tårna. Kan jag lita på vad de berättar, hur mycket utelämnas? Det är ett enastående skickligt romanbygge, Nordic Noir när den är som bäst.

Som en liten bonus frukostintervjun med Mattias hittar du här!

Utgiven på Forum 2018.

Frukostintervjun: Mattias Edvardsson

Vi storgillade hans metabok En nästan sann historia och i juni 2018 kommer hans nya roman. Sin frukost intar han på det mest underskattade frukoststället av alla, i bilen!

God morgon! Vad äter du till frukost?
Morning! Variation är överskattat. När jag hittat något som jag älskar håller jag hårt i det. Därför inleder jag varje dag med kaffe och två knäckebröd med gräddost.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Oftast äter jag frukost i bilen och då blir det ljudbok eller podd.

Åh, jag åt frukost i bilen under flera år, gillade det! En bra morgonroman, vad kan det vara?
Jag avskyr morgnar. Dagarna borde börja vid tio. In medias res, så att säga.

Vad läser du just nu?
Jag har djurtema: Camilla Grebes Husdjuret och Klara Krantz Under odjurspälsen.

Du är således en parallelläsare.Vad använder du som bokmärke?
Hundöron.

Hundöron är en ofta förtalad klassiker. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Självfallet i bokstavsordning. Skönlitteratur för sig, facklitteratur för sig.

Tack för intervjun Mattias och lycka till men din nya bok, vi längtar!

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson

En nästan sann historia är en metabok, en bok om en bok som journalisten Zack Levin med vedermöda skriver. Han har tvingats återvända till sin mors hem i Veberöd utanför Lund efter 12 år som journalist i Stockholm. Med hopp om en försäljningssuccé börjar han skriva en bok om sin första och enda termin som student i Lund. En avgörande tid i hans liv som slutade abrupt genom att en av hans studiekamrater blev dömd för mord, detta trots att man aldrig hittade någon kropp. Offret skulle ha varit den välkände författaren Leo Stark i vars krets Zack och hans vänner umgicks. Zack är dock övertygad om att kamraten är oskyldig och att ett justitiemord har begåtts.

2008 varvas parallellt med Zacks bok som utspelas 1996. Ett grepp som fungerar utmärkt väl. Vi får följa med på research när Zack söker upp sina forna vänner Betty, Adrian och Fredrik och dela hans bestörtning över vad som blivit av dem. De pluggade alla ”kreativt skrivande” men ingen av dem blev författare. Det påstådda mordet förändrade allt. En nästan sann historia är mer än en deckare. En skildring av åren kring de tjugo, studentliv och passion för böcker och författaryrket. I texten finns en subtil humor invävd, en detalj som enligt mig gör hela boken.

Det finns ett par riktigt roliga bikaraktärer i boken (böckerna). Från 2008 Zacks mamma och från 1996 den pretentiöse författaren Leo Stark. Om ni vet vad en ”Jane Austen fool” är, så tycker jag att Edvardsson är nära. En nästan sann historia kommer ut i pocket i dagarna. Om ni letar påskekrim med extra allt är den ett utmärkt val.

Utgiven på Forum 2016. Finns som ljudbok.